Freyja_bus
Trådstartare
Det är många trådar om matproblem av olika slag uppe nu, så jag tänkte att jag skulle följa trenden =)
Lilla Maja 16 månader är helt hopplös med maten! Hon har i princip aldrig varit sådär intresserad av mat som My var. My kladdade och hade sig som en tok, prövade att stoppa i munnen väldigt tidigt och verkade tycka att det var roligt, spännande och gott med mat, även om hon aldrig var ett matvrak.
Maja har fått kladda och ha sig precis som storasyster, men har aldrig riktigt haft något större intresse för det. Oftast går det ut på att kladda lite, men inte stoppa i munnen. Och på senare tid verkar hon nästan äcklad av när det blir kladdigt...
Maja slutade amma när hon var 15 månader. Hon började äta gröt när hon var 5 månader och det fungerade hyfsat. Det var aldrig några stora portioner, men hon åt iaf. En kort period gapade hon som en galning när det var gröt, men det gick snabbt över. Hon avskydde länge klumpar i maten, hon kräktes så fort det var en liten, liten klump, så vi fick ge hipps släta 6 mån puréer länge. Det gick inte alls med egen mat eftersom den inte blev lika slät. Det problemet är nu sen en tid borta och hon har inga problem med bitar i maten längre. Fast det förståss, hon har bara fyra tänder så hon tuggar inte så bra ännu.
Det har aldrig känts som att hon har haft någon mat som varit någon slags favorit "som alltid går ner" (förutom bröstmjölk då, som hon älskade!). Ett tag trodde jag att det skulle bli turkisk yoghurt eftersom det var poppis, men så blev det inte. Frukt är inte heller något säkert kort, ibland fungerar vindruvor eller clementin, men bara om hon är på humör för det. Äpple och päron kan hon gå och suga på, men hon får ju inte i sig så mycket. Banan fungerar i perioder, men just nu mosar hon dem bara i handen.
Det är en mycket bestämd liten dam med världens humör. Hon är gladast i världen för det mesta, men alltså också mycket bestämd. Hon har helt bestämt sig för att inte låta sig bli matad, så det går inte alls. Hon bara vänder bort huvudet och blänger ilsket på en om man försöker. Ett tag fungerade det om hennes pappa höll en hand på hennes huvud, då protesterade hon lite innan första tuggan, men sen gapade hon snällt tills det mesta var uppätet. Det gick bara med Micke och i princip aldrig med mig. Jag har kunnat "lura" henne till att äta genom att ge henne någon att pilla med som är tillräckligt intressant, typ min telefon eller några pennor och papper eller liknande. Då har hon också gapat snällt ett tag. Men nu går inte det heller och jag kände hur jag bara blev mer och mer stressad över alla matstunder. De tog TID och var otroligt frustrerande!
Sen några dagar tillbaka har vi bestämt att vi bara försöker hålla oss lugna och ignorera att hon inte äter. Vi erbjuder lite olika mat, lägger fram på olika sätt för henne, testar att mata (men försöker inte mer om hon visar att hon inte vill) och låter henne sitta och plocka själv. Det har resulterat i att matstunderna inte alls är lika frustrerande och utdragna, men hon får å andra sidan inte i sig så mycket. Ett par makaroner och några riskorn, någon clementinklyfta och lite apelsinjuice på en dag liksom...det är inte så mycket. Hon är glad och nöjd (hur hon kan vara det begriper jag inte) iaf, men är såklart hungrig på natten. De flesta nätter har hon druckit välling kl 19, 22, 03 och 06. Då blir det ungefär en flaska båda första tillfällena och sen dricker hon tredje flaskan i två omgångar.
Jag förstår ju att hon kompenserar på natten, men det blir ju så dumt. På något sätt så måste hon ju vara hungrig på dagen för att ha någon lust att äta, och samtidigt vill man inte neka henne mat på natten när hon inte ätit på dagen. Nu senaste nätterna har hon ätit en flaska mindre om nätterna, vilket ju är bra på ett sätt.
Till saken hör också att hon är en liten madam. Hon vägde 9,1kg som 15 månaders och var 74cm lång. Hon följer sin kurva så de är inte oroliga på BVC, och jag är väl inte heller det, men det vore ju bra om hon åt!
Jag vet inte riktigt vad jag vill med tråden. Jag funderar ju på hur man ska göra på bästa sätt. Även om vi skulle velat så hade vi inte kunnat tvinga i henne någon mat, det går ju liksom inte (och vi vill inte heller egentligen, fast ibland är man så frustrerad så man nästan skulle vilja!). Men frågan är om man ska göra som vi gör nu och erbjuda mat vid varje måltid, och inte ge något annat som ex välling om hon inget äter, eller om man faktiskt ska ge henne lite välling åtminstone någon gång under dagen för att hon ska få i sig något. Vad tycker ni? Hon kan ju inte bara leva på välling liksom!
Dagen idag har sett ut såhär:
07:30- Havgregrynsgröt erbjöds samt macka. Hon slickade upp smöret på mackan och åt ingen gröt. Drack vatten.
10:30- Pasta med tonfisk erbjöds, hon åt inget. Drack vatten.
11:30 - Makaroner, clementin och blodpudding erbjöds. Hon åt några makaroner och kanske en halv clementinklyfta. Drack vatten.
Sov i 2.5 timme
14:30- En flaska nypressad apelsinjuce och vatten. Erbjöds clementin och banan men åt inget.
17: Ett halvt smörgåsrån och så sög hon på ett äpple.
18: Middag - Kyckling och ris och currysås. Hon åt lite ris med glatt humör. Tror inte att hon smakade på kycklingen. Åt några gurkskivor.
19: En flaska välling
Så ja, hon har ju inte direkt fått i sig så mycket under dagen, och så här har det varit senaste dagarna när vi slutat försöka trixa och hålla på för att få henne att äta. Det slutade ju hur som helst att fungera ändå... Hon har flera tänder som är så nära att de nästan är ute, och hon är väldigt svullen så jag förstår att det gör ont. Jag hoppas, hoppas så att det är det som har gjort att det blivit så väldigt motigt på senare tid, och att det släpper när tänderna kommit fram!
//Julia
Lilla Maja 16 månader är helt hopplös med maten! Hon har i princip aldrig varit sådär intresserad av mat som My var. My kladdade och hade sig som en tok, prövade att stoppa i munnen väldigt tidigt och verkade tycka att det var roligt, spännande och gott med mat, även om hon aldrig var ett matvrak.
Maja har fått kladda och ha sig precis som storasyster, men har aldrig riktigt haft något större intresse för det. Oftast går det ut på att kladda lite, men inte stoppa i munnen. Och på senare tid verkar hon nästan äcklad av när det blir kladdigt...
Maja slutade amma när hon var 15 månader. Hon började äta gröt när hon var 5 månader och det fungerade hyfsat. Det var aldrig några stora portioner, men hon åt iaf. En kort period gapade hon som en galning när det var gröt, men det gick snabbt över. Hon avskydde länge klumpar i maten, hon kräktes så fort det var en liten, liten klump, så vi fick ge hipps släta 6 mån puréer länge. Det gick inte alls med egen mat eftersom den inte blev lika slät. Det problemet är nu sen en tid borta och hon har inga problem med bitar i maten längre. Fast det förståss, hon har bara fyra tänder så hon tuggar inte så bra ännu.
Det har aldrig känts som att hon har haft någon mat som varit någon slags favorit "som alltid går ner" (förutom bröstmjölk då, som hon älskade!). Ett tag trodde jag att det skulle bli turkisk yoghurt eftersom det var poppis, men så blev det inte. Frukt är inte heller något säkert kort, ibland fungerar vindruvor eller clementin, men bara om hon är på humör för det. Äpple och päron kan hon gå och suga på, men hon får ju inte i sig så mycket. Banan fungerar i perioder, men just nu mosar hon dem bara i handen.
Det är en mycket bestämd liten dam med världens humör. Hon är gladast i världen för det mesta, men alltså också mycket bestämd. Hon har helt bestämt sig för att inte låta sig bli matad, så det går inte alls. Hon bara vänder bort huvudet och blänger ilsket på en om man försöker. Ett tag fungerade det om hennes pappa höll en hand på hennes huvud, då protesterade hon lite innan första tuggan, men sen gapade hon snällt tills det mesta var uppätet. Det gick bara med Micke och i princip aldrig med mig. Jag har kunnat "lura" henne till att äta genom att ge henne någon att pilla med som är tillräckligt intressant, typ min telefon eller några pennor och papper eller liknande. Då har hon också gapat snällt ett tag. Men nu går inte det heller och jag kände hur jag bara blev mer och mer stressad över alla matstunder. De tog TID och var otroligt frustrerande!
Sen några dagar tillbaka har vi bestämt att vi bara försöker hålla oss lugna och ignorera att hon inte äter. Vi erbjuder lite olika mat, lägger fram på olika sätt för henne, testar att mata (men försöker inte mer om hon visar att hon inte vill) och låter henne sitta och plocka själv. Det har resulterat i att matstunderna inte alls är lika frustrerande och utdragna, men hon får å andra sidan inte i sig så mycket. Ett par makaroner och några riskorn, någon clementinklyfta och lite apelsinjuice på en dag liksom...det är inte så mycket. Hon är glad och nöjd (hur hon kan vara det begriper jag inte) iaf, men är såklart hungrig på natten. De flesta nätter har hon druckit välling kl 19, 22, 03 och 06. Då blir det ungefär en flaska båda första tillfällena och sen dricker hon tredje flaskan i två omgångar.
Jag förstår ju att hon kompenserar på natten, men det blir ju så dumt. På något sätt så måste hon ju vara hungrig på dagen för att ha någon lust att äta, och samtidigt vill man inte neka henne mat på natten när hon inte ätit på dagen. Nu senaste nätterna har hon ätit en flaska mindre om nätterna, vilket ju är bra på ett sätt.
Till saken hör också att hon är en liten madam. Hon vägde 9,1kg som 15 månaders och var 74cm lång. Hon följer sin kurva så de är inte oroliga på BVC, och jag är väl inte heller det, men det vore ju bra om hon åt!
Jag vet inte riktigt vad jag vill med tråden. Jag funderar ju på hur man ska göra på bästa sätt. Även om vi skulle velat så hade vi inte kunnat tvinga i henne någon mat, det går ju liksom inte (och vi vill inte heller egentligen, fast ibland är man så frustrerad så man nästan skulle vilja!). Men frågan är om man ska göra som vi gör nu och erbjuda mat vid varje måltid, och inte ge något annat som ex välling om hon inget äter, eller om man faktiskt ska ge henne lite välling åtminstone någon gång under dagen för att hon ska få i sig något. Vad tycker ni? Hon kan ju inte bara leva på välling liksom!
Dagen idag har sett ut såhär:
07:30- Havgregrynsgröt erbjöds samt macka. Hon slickade upp smöret på mackan och åt ingen gröt. Drack vatten.
10:30- Pasta med tonfisk erbjöds, hon åt inget. Drack vatten.
11:30 - Makaroner, clementin och blodpudding erbjöds. Hon åt några makaroner och kanske en halv clementinklyfta. Drack vatten.
Sov i 2.5 timme
14:30- En flaska nypressad apelsinjuce och vatten. Erbjöds clementin och banan men åt inget.
17: Ett halvt smörgåsrån och så sög hon på ett äpple.
18: Middag - Kyckling och ris och currysås. Hon åt lite ris med glatt humör. Tror inte att hon smakade på kycklingen. Åt några gurkskivor.
19: En flaska välling
Så ja, hon har ju inte direkt fått i sig så mycket under dagen, och så här har det varit senaste dagarna när vi slutat försöka trixa och hålla på för att få henne att äta. Det slutade ju hur som helst att fungera ändå... Hon har flera tänder som är så nära att de nästan är ute, och hon är väldigt svullen så jag förstår att det gör ont. Jag hoppas, hoppas så att det är det som har gjort att det blivit så väldigt motigt på senare tid, och att det släpper när tänderna kommit fram!
//Julia
