Red_Chili
Trådstartare
Idag var det dags för ett stort äventyr i den lilla kattens liv.
När Socker kom till oss var hon en väldigt bitter liten katt. Vad hon varit med om tidigare i livet vet vi inte riktigt, men oavsett allt sådant så tyckte hon mest om oss när vi inte försökte pilla på henne. Allt eftersom åren gått har hon dock blivit mer och mer social, framförallt med mig. Idag får jag faktiskt borsta henne nästan hur som helst, jag kan nästan klippa klorna och nästan kolla tänderna Hon har också blivit modigare och modigare.
I början gick hon nästan bort från dörren när den öppnades. Att gå ut i trapphuset vågade hon absolut inte. Det har vi nu tränat på hon och jag. Tillsammans har vi gått runt i trapphuset, tittat närmare på hissen, hon har vant sig vid konstiga ljud, fått vänja sig vid sele, vid transportlåda och häromdagen vågade hon gå ner till våningen under oss.
Idag bestämde jag mig för att kombinera allt det vi tränat på!
På med sele, in i transportlådan, in i hissen, ut genom porten och fram till gräsmattan innan jag lät henne titta ut.
I några minuter satt hon mest i lådan och tittade runt.
Sedan smög hon långsamt ut ur lådan för att titta på den spännande, stora världen.
Efter ytterligare några minuter började det bli kul
En rätt nöjd kisse
EN enda gång klagade hon, det var på väg till hissen. Sedan blev allt för spännande och jag är otroligt glad att hon bara reagerade med nyfikenhet på allting. I ungefär 10 minuter var vi ute, sedan ville hon in igen.
Det här kommer vi utan tvekan göra om!
(och så måste jag hitta en bättre sele till henne...)
När Socker kom till oss var hon en väldigt bitter liten katt. Vad hon varit med om tidigare i livet vet vi inte riktigt, men oavsett allt sådant så tyckte hon mest om oss när vi inte försökte pilla på henne. Allt eftersom åren gått har hon dock blivit mer och mer social, framförallt med mig. Idag får jag faktiskt borsta henne nästan hur som helst, jag kan nästan klippa klorna och nästan kolla tänderna Hon har också blivit modigare och modigare.
I början gick hon nästan bort från dörren när den öppnades. Att gå ut i trapphuset vågade hon absolut inte. Det har vi nu tränat på hon och jag. Tillsammans har vi gått runt i trapphuset, tittat närmare på hissen, hon har vant sig vid konstiga ljud, fått vänja sig vid sele, vid transportlåda och häromdagen vågade hon gå ner till våningen under oss.
Idag bestämde jag mig för att kombinera allt det vi tränat på!
På med sele, in i transportlådan, in i hissen, ut genom porten och fram till gräsmattan innan jag lät henne titta ut.
I några minuter satt hon mest i lådan och tittade runt.
Sedan smög hon långsamt ut ur lådan för att titta på den spännande, stora världen.
Efter ytterligare några minuter började det bli kul
En rätt nöjd kisse
EN enda gång klagade hon, det var på väg till hissen. Sedan blev allt för spännande och jag är otroligt glad att hon bara reagerade med nyfikenhet på allting. I ungefär 10 minuter var vi ute, sedan ville hon in igen.
Det här kommer vi utan tvekan göra om!
(och så måste jag hitta en bättre sele till henne...)