elbereth
Trådstartare
Jag hjälper till på ett katthem lite då och då. En kväll när jag hade visning kommer en tjej med familj och tittar runt efter en ny katt. Hon verkar vara den perfekta katthemskunden för hon bor på landet med gård och kan tänka sig nästan vilken katt som helst, inte bara en gosig ungkatt.
Så jag visar alla vi har, de går runt och tittar lite, till slut har hon bestämt sig. Hon vill ha den allra vildaste kissen vi har, den som fräser bara man kommer i närheten och tittar på den. Han ligger för det mesta uppe vid taket när det är folk i närheten och ingen har lyckats komma honom nära.
Honom vill hon ha! Hon fastnade för just honom.
Jisses säger vi och tror det är för bra för att vara sant.
Men hon kommer tillbax nästa visningsdag och hälsar på honom, och nästa visning oxå. Till slut passar det att de får hem honom, för någon månad sedan.
Han får vara inne och vänja sig vid familjen och deras övriga katter och häromdagen fick vi höra att hon för första gången fått klappa honom lite grann!
Tydligen klappar hon varje morgon sina kissar och den här morgonen kom han oxå och ville vara med!
Tänk vad underbart för honom! I typ ett år har han bott hos oss och varit rädd och nu har han fått ett hem, människor som älskar just honom och är inte så rädd längre
En stor eloge till tjejen som vågade satsa och lägga ner tid och energi på en räddis

Så jag visar alla vi har, de går runt och tittar lite, till slut har hon bestämt sig. Hon vill ha den allra vildaste kissen vi har, den som fräser bara man kommer i närheten och tittar på den. Han ligger för det mesta uppe vid taket när det är folk i närheten och ingen har lyckats komma honom nära.
Honom vill hon ha! Hon fastnade för just honom.
Jisses säger vi och tror det är för bra för att vara sant.
Men hon kommer tillbax nästa visningsdag och hälsar på honom, och nästa visning oxå. Till slut passar det att de får hem honom, för någon månad sedan.
Han får vara inne och vänja sig vid familjen och deras övriga katter och häromdagen fick vi höra att hon för första gången fått klappa honom lite grann!
Tydligen klappar hon varje morgon sina kissar och den här morgonen kom han oxå och ville vara med!
Tänk vad underbart för honom! I typ ett år har han bott hos oss och varit rädd och nu har han fått ett hem, människor som älskar just honom och är inte så rädd längre
En stor eloge till tjejen som vågade satsa och lägga ner tid och energi på en räddis

