En hälsning från katthimlen?

[mizzcat]

Jag skulle precis gå ut genom dörren när jag hörde hur det jamade utanför, båda mina katter var ju inne så det kunde inte vara någon av dom. Öppnar dörren, och in springer en ullig ljusgul liten kattunge! Myran och Isse tittar förvånat på nykomlingen... VEM är det där?

Tyvärr ser jag direkt att hon har halsband, och sen hör jag grannen som bor mittemot på övervåningen stå och ropa på kissen från sin balkong. Så jag tar upp den lilla underbara varelsen och bär henne till sin husse, och HERREGUD vad den katten kunde spinna. Det var helt otroligt, har aldrig hört nåt värre. Hela den lilla kroppen vibrerade!

När jag gick hem sen tänkte jag att det måste ha varit Stina (som gick bort i måndags, kolla min andra tråd) som skickade henne till mig? Bara för att liksom säga att allt är bra. Tror ni på sånt? Jag gör nog det nu...

 

[åke]

Sv: En hälsning från katthimlen?

Klart att man gör.

 

[moster_punk]

Sv: En hälsning från katthimlen?

Ja, kanske var det en hälsning från din gamla kisse? Blev lite hjärtsnörpt av din historia måste jag säga...

Själv är jag benägen att tro på allt i den vägen efter att en högt älskad katt gick bort för ett antal år sedan.

Hon brukade alltid hoppa upp och krafsa på fönsterbrädan till vårt sovrumsfönster och jama när hon var ute på kvällen och ville komma in.

På kvällen exakt en vecka efter att hon hade gått bort ligger jag i sängen och läser när jag hör krafsanden på fönsterbrädan och hör Leya jama. Reflexmässigt reser jag mig upp och går till fönstret för att släppa in henne och först när jag står där vid det öppna fönstret och det inte kommer någon kisse och hoppar in inser jag att Leya ju inte finns längre.

Jag är övertygad om att detta var någon slags hälsning från min lilla Leya och efter denna händelse har jag faktiskt omprövat min tidigare ganska skeptiska syn på "övernaturliga fenomen", åtminstone till en del.

 

[sofflan82]

Sv: En hälsning från katthimlen?

När vår katt avlivades för snart två år sedan så berättade min farmor att de i sommarstugan hade varit helt säkra på att de sett vår kisse i hallen samma dag som honb avlivades. Känner att det verkligen var hennes sätt att säga hej då till farmor och farfar och lantstället som älskat som ung.

När vi väl fått hem urnan med kissen kremerad så begravde vi den vid kissens favoritplats i trädgården. Morgonen efter ligger det en död fågelunge ovanpå graven. Helt säker på att det var kissens sätt att säga att hon mår bra i sin lilla himmel.