- Svar: 24
- Visningar: 4 568
Det här är Emmas mamma som skriver, på uppmaning från henne. Hon bad i ett brev att jag eller hennes pappa skulle göra ett inlägg här på hennes användarkonto och berätta vad som hänt. Nu gick det tack och lov inte som hon planerat, men hon vill att de av er som hon ser som sina vänner ska veta varför hon inte skrivit något nu.
Natten till idag gjorde Emma ett suicidförsök. Tack vare en fantastiskt snabbtänkt sköterska på BUP (där Emma är inlagd) hittades hon i tid och fick snabbt vård. Det är ännu för tidigt att säga något helt säkert, men det finns i nuläget inget som tyder på några allvarliga, bestående men. Emma måste ha haft en skyddande ängel vid sin sida i natt.
Jag har idag läst en del av allt Emma skrivit. Det är mycket mörka tankar, och väldigt smärtsamt att läsa, men jag är också så tacksam att hon känt sig trygg med att uttrycka sig i text och att hon ofta fått ett så fint bemötande. Emma skrev i sitt brev att hon har vänner här, men att hon den senaste tiden känt att det varit mycket kritik och negativt mot henne. Jag har ännu inte sett det hon beskrivit, men jag vill inte förminska hennes upplevelse. Emma är en väldigt intelligent, känslig och empatisk tjej, ibland kanske nästan lite för mycket. Det är möjligt att hon upplevt kritik och negativitet "mellan raderna", trots att det inte varit menat så.
Med hänsyn till detta är jag inte säker på att hon kommer att skriva här inom den närmsta tiden. Det är mycket möjligt att hon kommer vilja skriva så fort hon orkar, men jag tror att det är ett beslut även vi vuxna runt henne måste vara med i. Det verkar överlag vara ett trevligt klimat på det här forumet, och jag ser att det har betytt oerhört mycket för Emma att skriva här, men det är möjligt att hon just nu är för känslig och för självkritisk för att det ska bli bra. Vi får se.
Emma bad oss logga in, läsa vad hon skrivit och de svar hon fått, samt att göra ett inlägg och berätta om vad som hänt (I Emmas ord "Skriv att jag äntligen får vara mig själv i himlen"). Tack och lov är hon inte där, tack och lov är vår lilla flicka kvar här hos oss. Jag har nu gjort det hon önskade, och hon vet om och har godkänt att jag skriver detta.
Natten till idag gjorde Emma ett suicidförsök. Tack vare en fantastiskt snabbtänkt sköterska på BUP (där Emma är inlagd) hittades hon i tid och fick snabbt vård. Det är ännu för tidigt att säga något helt säkert, men det finns i nuläget inget som tyder på några allvarliga, bestående men. Emma måste ha haft en skyddande ängel vid sin sida i natt.
Jag har idag läst en del av allt Emma skrivit. Det är mycket mörka tankar, och väldigt smärtsamt att läsa, men jag är också så tacksam att hon känt sig trygg med att uttrycka sig i text och att hon ofta fått ett så fint bemötande. Emma skrev i sitt brev att hon har vänner här, men att hon den senaste tiden känt att det varit mycket kritik och negativt mot henne. Jag har ännu inte sett det hon beskrivit, men jag vill inte förminska hennes upplevelse. Emma är en väldigt intelligent, känslig och empatisk tjej, ibland kanske nästan lite för mycket. Det är möjligt att hon upplevt kritik och negativitet "mellan raderna", trots att det inte varit menat så.
Med hänsyn till detta är jag inte säker på att hon kommer att skriva här inom den närmsta tiden. Det är mycket möjligt att hon kommer vilja skriva så fort hon orkar, men jag tror att det är ett beslut även vi vuxna runt henne måste vara med i. Det verkar överlag vara ett trevligt klimat på det här forumet, och jag ser att det har betytt oerhört mycket för Emma att skriva här, men det är möjligt att hon just nu är för känslig och för självkritisk för att det ska bli bra. Vi får se.
Emma bad oss logga in, läsa vad hon skrivit och de svar hon fått, samt att göra ett inlägg och berätta om vad som hänt (I Emmas ord "Skriv att jag äntligen får vara mig själv i himlen"). Tack och lov är hon inte där, tack och lov är vår lilla flicka kvar här hos oss. Jag har nu gjort det hon önskade, och hon vet om och har godkänt att jag skriver detta.
