Idag är sista dagen som ordförande och ordinare ledamot i styrelsen.
Totalt 16 år har jag suttit, det känns konstigt men också väldigt väldigt skönt
Senaste dryga två åren har varit extremt omvälvande och känslomässigt krävande och nu framöver ska jag BARA göra sånt som jag verkligen gillar och säga nej till allt annat (alla som känner mig skrattar rått nu )
Men trots (eller tackvare?) alla svårigheter har jag växt som människa och och tagit gigantiska kliv framåt.
Jag är inte lika rädd längre för att bli ensam (har aldrig haft problem vara själv men det är en helt annan sak)
Vet att det kommer komma dagar när jag är låg och nere och allt känns skit, men det är inte heller så jäkla farligt. Som klyschan säger "efter regn kommer solsken"
Totalt 16 år har jag suttit, det känns konstigt men också väldigt väldigt skönt
Senaste dryga två åren har varit extremt omvälvande och känslomässigt krävande och nu framöver ska jag BARA göra sånt som jag verkligen gillar och säga nej till allt annat (alla som känner mig skrattar rått nu )
Men trots (eller tackvare?) alla svårigheter har jag växt som människa och och tagit gigantiska kliv framåt.
Jag är inte lika rädd längre för att bli ensam (har aldrig haft problem vara själv men det är en helt annan sak)
Vet att det kommer komma dagar när jag är låg och nere och allt känns skit, men det är inte heller så jäkla farligt. Som klyschan säger "efter regn kommer solsken"