Sv: Eldbegängelse av bilar.
OM du skulle vara mamma till en son på 14 som smyger ut på nätterna för att elda bilar har det gått käpprätt åt helvete någonstans på vägen och det är ditt ansvar som förälder att se till att detta inte händer! Så jo jag hade lastat dig om det skulle hända!
Skulle det vara min son som gjorde det hade jag till och med lastat mig själv för det och anklagat mig för att vara en dålig förälder.
Jag är också ensamstående men med ett barn, en 13 årig pojke som slirar med skolan. Han är närvarande och skolkar aldrig MEN han anstränger sig inte och är rörig på lektionstid. Jag har kämpat mig blodig under alla hans skolår pga mobbing. Jag har till och med polisanmält stryptag på honom från en jämnårig, skällt rektorn, läraren, föräldrarna till barnet som utförde allt och skickat min son i terapi. Det är sånt som man dom förälder måste göra när man valt att skaffa barn och under denna tid arbetade även jag 8 timmar per dag men nog fasen såg jag till att han skötte skolan ändå och höll sig i skinnet.
Man kan inte skylla på andra för att man brister som förälder! Det är inte samhällets ansvar att uppfostra barnen det är föräldrarnas ansvar oavsett om man är heltidsarbetande och ensamstående eller deltidsarbetande!
Det finns hjälp att få om man ber om det! I ditt fall hade det tex kanske vara bra med en kontaktfamilj så att sonen får en manlig förebild i sitt liv! Jag ser det själv på min son just nu, han behöver verkligen desperat mer tid med sin far för hur det än är så är jag bara mamma och kommer alltid att vara det, hur jag än försöker så kommer jag aldrig att bli en pappa eller kunna vara en manlig förebild för min son!
Men jag har dock väldigt svårt att tro att du någonsin kommer att bli förälder till en son som är ute och ränner på nätterna för att elda upp bilar!
Jag förstår hur du menar, det gör jag. Jag skulle också lasta mig själv väldigt mycket ifall min son blev kriminell ungdom. Det gör nog de flesta föräldrarna, tror jag. Samtidigt gör jag i dag allt jag kan för att han inte ska hamna där. Han är 11 år gammal, blir mobbad i skolan och till och med slagen. Jag har kontakt med hans lärare VARJE dag! Inte pga mobbningen i sig utan pga av hans eget uppförande. Han stör, han retas/irriterar de andra barnen och är allmänt "jobbig". Han har inte fullt så mycket empati för andra människor som jag skulle önska, ser aldrig någonsin att han själv gör något fel, alltså att något han gjorde ledde till att något hände- han tycker att det alltid är någon annans fel.
Han är född sån här, man får hålla honom i kort koppel så att säga. Han behöver en stooor morot, men samtidigt en piska bakom ryggen, för att inte tröttna och ta den vägen istället. Det ÄR svårt, men jag kämpar varje dag med honom för att han inte ska ta fel väg i livet. Jag försöker förebygga redan nu, för jag VET hur lätt det är att han kan hamna snett.
Men jag står fast vid att alla barn som hamnat snett behöver inte ha dåliga föräldrar och det ÄR inte ok att straffa föräldrarna på det viset som TS talar om.
Hade jag levt på socialbidrag och någon tog det från mig för att min son gjort brott, Hur skulle det hjälpa honom, mig, hans syskon, kommunen ? Hur ska jag betala hyran och förse mina barn med allt de ska ha och behöver om jag inte har tillräckligt med inkomst för att kunna försörja dem utan socbidraget då?
Men visst, det finns föräldrar som inte ser när deras barn hamnar snett och så finns det föräldrar som faktiskt gör sitt bästa för att barnen inte ska hamna snett, men där det ändå går utför.
Jag ska aldrig säga att min son inte blir en sådan 14 åring, men jag kan i alla fall lova att jag gör mitt bästa och tar mitt ansvar som förälder trots att jag är ensam med tre barn, måste jobba och inte kan hålla honom i örat 24 timmar per dygn.
Det finns inte så stor hjälp att få INNAN något händer, innan barnen hamnar snett. Det är därför jag är för sk påverkansprogram, och det är något jag själv vill jobba med. Jag vill verkligen hjälpa unga som hamnat snett på det viset.
