Eira undersökte 424 norska hästar, varannan var överviktig

I sitt avslutande masterarbete undersökte och hullbedömde agronomen Eira Næsje 424 stycken hästar i Norge. Resultatet? Hälften av dem visade sig vara överviktiga. För hest.no berättar hon mer.
 
Det är så normaliserat med övervikt både hos häst och hund. Min Cocker är slank, i perfekt hull och alltså känns revbenen väl. Folk tycker hon är smal.
Boxgrannen är en fälttävlandshäst som gått på hög nivå. Normalt ser han ut som en vinthund, på gränsen till lite tunn. Just nu konvalescent och har fått äta. Nu ser han ut som en dressyrhäst 😅🙈🤣 jättesnygg😁👌🏻
Vi har svårt hösilage iår och jag upplever att många inte bryr sig, man fodrar ”som man brukar”.
 
Det måste ju delvis ha någonting att göra med normen att de ska ha fri tillgång till torrfoder? Jag vet inte var det kommer ifrån och kan nog räkna på ena handens fingrar de katter som Inte har det.

Mina missar har fri tillgång på torrfoder utan att bli feta. Honkatter som väger 3.5 kg. De får Mjau för kastrerade utekatter.
 
Är inte problemet främst hagarna? Det är svårt att hitta ett mellanting mellan kraftigt bete och grushage. Att ge hästen den långa tuggtid den behöver och gjord för utan att den bli fet.

Jag vet inte men vi hade stora hagar med mycket gräs när vi var unga (80-talet) och det var inga problem då. Men, faktum var att hästarna motionerades mer då. Det vet jag.

Man hade inte häst, vilket var ett privilegium och dyrt på den tiden, utan att rida mycket.

Vi hade en uträkning i stallet på foder där alla skrev i att de motionerade hårt men foderexperten sa att det vi gjorde var lätt motion. De flesta blev väldigt förvånade.
Säg att du motionerar din häst 1 timme åt gången fyra dagar i veckan. Det är bara 30 minuter per dag och de flesta rider minst 10-15 minuter skritt per gång.

Det är sjutton inte mycket motion för en häst.
 
Jag vet inte men vi hade stora hagar med mycket gräs när vi var unga (80-talet) och det var inga problem då. Men, faktum var att hästarna motionerades mer då. Det vet jag.

Man hade inte häst, vilket var ett privilegium och dyrt på den tiden, utan att rida mycket.

Vi hade en uträkning i stallet på foder där alla skrev i att de motionerade hårt men foderexperten sa att det vi gjorde var lätt motion. De flesta blev väldigt förvånade.
Säg att du motionerar din häst 1 timme åt gången fyra dagar i veckan. Det är bara 30 minuter per dag och de flesta rider minst 10-15 minuter skritt per gång.

Det är sjutton inte mycket motion för en häst.

Det är också en bra poäng!

Frågan är om folk är mer stressade nu och därför rider mindre? Eller om det blivit mode att göra annat med hästen t.ex. trickträning och annat som inte är motion och att hästar därför rör sig mindre idag?

Folk pratar om hur synd det är om ridskolehästar som går så många lektioner. Men de kanske är de hästar som får lagom motion? På den jag red så gick en häst/ponny 2-3 lektioner om dagen, 6 dagar/veckan. Det blir ju mycket skritt men lång tid. Det kanske är mer lämpligt för hästar än att ridas 4 ggr/veckan 1 timme per gång med mer än häften i skritt.

När jag började använda Equilab så blev jag förvånad över hur kort tid jag egentligen travade och galopperade! Det var väldigt mycket kortare tid än jag trodde! En runda när jag verkligen ansträngt mig för att trava och galoppera mycket så var det ändå trav+galopp lite mindre än skritten. I mitt fall för att uterittssmöjligheterna inte tillåter mer trav och galopp p.g.a. transportsträckor där man måste skritta. Antingen p.g.a. underlaget/väg eller omgivning.
 
Jag vet inte men vi hade stora hagar med mycket gräs när vi var unga (80-talet) och det var inga problem då. Men, faktum var att hästarna motionerades mer då. Det vet jag.

Man hade inte häst, vilket var ett privilegium och dyrt på den tiden, utan att rida mycket.

Vi hade en uträkning i stallet på foder där alla skrev i att de motionerade hårt men foderexperten sa att det vi gjorde var lätt motion. De flesta blev väldigt förvånade.
Säg att du motionerar din häst 1 timme åt gången fyra dagar i veckan. Det är bara 30 minuter per dag och de flesta rider minst 10-15 minuter skritt per gång.

Det är sjutton inte mycket motion för en häst.

Många saker här:

1, jag tror också att hagarna på 80 och 90-talet var magrare. De var sällan den formen av insådd vall som jag tycker man ser idag.

2, forskning har visat på att många klassade sina hästar som 'lättfödda' när de egentligen var normal eller svårfödda, men det som felade var, precis som du säger, att de grovt överskattar hur mycket hästarna motioneras. Står de dessutom i små grushagar rör de ju inte på sig där heller.
 
Jag vet inte men vi hade stora hagar med mycket gräs när vi var unga (80-talet) och det var inga problem då. Men, faktum var att hästarna motionerades mer då. Det vet jag.

Man hade inte häst, vilket var ett privilegium och dyrt på den tiden, utan att rida mycket.

Vi hade en uträkning i stallet på foder där alla skrev i att de motionerade hårt men foderexperten sa att det vi gjorde var lätt motion. De flesta blev väldigt förvånade.
Säg att du motionerar din häst 1 timme åt gången fyra dagar i veckan. Det är bara 30 minuter per dag och de flesta rider minst 10-15 minuter skritt per gång.

Det är sjutton inte mycket motion för en häst.
Jag är glad över skrittmaskinen då vi tyvärr har små hagar. 45 minuter rask skritt om dagen utöver ridpasset gör mycket.
 
Jag är glad över skrittmaskinen då vi tyvärr har små hagar. 45 minuter rask skritt om dagen utöver ridpasset gör mycket.

Min dröm kan jag säga. För även jag motionerar mina hästar mindre nu är jag gjorde förr. Dock är de inte feta. Motionerar nog mina mer än de flesta när vi är igång på riktigt. Har mest unghästar just nu.
 
Det är också en bra poäng!

Frågan är om folk är mer stressade nu och därför rider mindre? Eller om det blivit mode att göra annat med hästen t.ex. trickträning och annat som inte är motion och att hästar därför rör sig mindre idag?

Folk pratar om hur synd det är om ridskolehästar som går så många lektioner. Men de kanske är de hästar som får lagom motion? På den jag red så gick en häst/ponny 2-3 lektioner om dagen, 6 dagar/veckan. Det blir ju mycket skritt men lång tid. Det kanske är mer lämpligt för hästar än att ridas 4 ggr/veckan 1 timme per gång med mer än häften i skritt.

När jag började använda Equilab så blev jag förvånad över hur kort tid jag egentligen travade och galopperade! Det var väldigt mycket kortare tid än jag trodde! En runda när jag verkligen ansträngt mig för att trava och galoppera mycket så var det ändå trav+galopp lite mindre än skritten. I mitt fall för att uterittssmöjligheterna inte tillåter mer trav och galopp p.g.a. transportsträckor där man måste skritta. Antingen p.g.a. underlaget/väg eller omgivning.
Precis, jag upplever att när man rider ut så får man i princip ha disciplin att man bara skrittar om det inte går att göra annat pga underlaget/omgivningen, så fort det går att trava gör man det, och när det går att galoppera gör man det. Annars blir det lätt väldigt mycket mer skritt än man egentligen hade tänkt, och överlag ett rätt lågt tempo. I början och slutet blir det ju skritt ändå, för man travar ju inte till eller från stallplanen precis. Givet att uteritten ska vara träning alltså, och inte vilodag med rörelse. Om det är vilodag så kan man förstås skritta hela tiden.
 
Den del av året när de inte kunde gå i beteshagen för att marken skadades för mycket så tränade vi unghästarna på en naturhinderbana med ett tiotal hinder i form av omkullvälta stora träd så att det på varje hinder kunde väljas svårighetsgrad från lågt och lätt till rejält högt och långt. Eller rättare sagt de tränade sig själva, hindren var i en led och de sprang fram och tillbaka över hindren, de största unghästarna valde genaste och svåraste vägen över hindren och årsfölen lättaste eller vid sidan om och de mindre fuskade också genom att vända innan banan var slut så att de i början av nästa runda ledde tävlingen. Så höll de på tills de tröttnade, kunde hända att de mindre blev så trötta att de la sig ned efter ett tag.

Mycket ebr metod att träna löshoppning på och det var en ren tillfällighet att vi började med det, en storm välte några stora träd i rasthagen och det fanns inte tid att röja undan dem.
 
Många saker här:

1, jag tror också att hagarna på 80 och 90-talet var magrare. De var sällan den formen av insådd vall som jag tycker man ser idag.

2, forskning har visat på att många klassade sina hästar som 'lättfödda' när de egentligen var normal eller svårfödda, men det som felade var, precis som du säger, att de grovt överskattar hur mycket hästarna motioneras. Står de dessutom i små grushagar rör de ju inte på sig där heller.
Här nere där nästan all mark är bördig åkermark var det mestadels vall även på den tiden men skillnaden var att man först tog minst en höskörd innan de släpptes på den.
 
Precis, jag upplever att när man rider ut så får man i princip ha disciplin att man bara skrittar om det inte går att göra annat pga underlaget/omgivningen, så fort det går att trava gör man det, och när det går att galoppera gör man det. Annars blir det lätt väldigt mycket mer skritt än man egentligen hade tänkt, och överlag ett rätt lågt tempo. I början och slutet blir det ju skritt ändå, för man travar ju inte till eller från stallplanen precis. Givet att uteritten ska vara träning alltså, och inte vilodag med rörelse. Om det är vilodag så kan man förstås skritta hela tiden.
Jag tycker inte det var några problem att hålla igång gammelpållan på uteritter även när underlaget inte tillät mer än skritt. Tränade skänkelvikningar, serpentiner runt träd, skrittade över stockar och kuperade skogsstigar i ett par timmar. Nu hade jag förmånen att rida dagtid och ofta med sällskap så vi gjorde alltid det mesta av det trots avsaknaden av ridhus.

Hon reds sju dagar/vecka, varav 1-2 pass för instruktör i hoppning och dressyr och resten ett par timmar uteritt i kuperad terräng med trav och galoppinslag. Konditionsträningar med långa travrundor och galopp uppför slalombacke för att pysa ut lite överskottsenergi inför höstens jakter som hon älskade.
 
Konditionsträningar med långa travrundor och galopp uppför slalombacke för att pysa ut lite överskottsenergi inför höstens jakter som hon älskade.
Det fick mig att tänka på en OS-häst för länge sedan som tävlade i dressyr men som inte alltid var så sammarbetsvillig, kommer tyvärr inte på namnet nu men hästen var svår ville inte alltid samarbeta och inför en stor tävling var hästen helt omöjlig och ryttaren tröttnade till slut och tänkte det inte var lönt att delta och tog istället ut hästen på en galoppbana som låg intill, ville den springa så skulle den få göra det ordentlig och det visade sig vara precis vad hästen behövde, tror han vann eller placerade sig högt upp på den tävlingen. Det blev sen rutinen inför varje tävling, hästen fick innan springa av sig ordentlig och sedan gick han perfekt inne på banan..

Lite skillnad mot dagens hopdragningar, rollkur och liknande för att kuva hästen och få den foglig och "mjuk".
 
Precis, jag upplever att när man rider ut så får man i princip ha disciplin att man bara skrittar om det inte går att göra annat pga underlaget/omgivningen, så fort det går att trava gör man det, och när det går att galoppera gör man det. Annars blir det lätt väldigt mycket mer skritt än man egentligen hade tänkt, och överlag ett rätt lågt tempo. I början och slutet blir det ju skritt ändå, för man travar ju inte till eller från stallplanen precis. Givet att uteritten ska vara träning alltså, och inte vilodag med rörelse. Om det är vilodag så kan man förstås skritta hela tiden.
Mycket av sånt upplever jag dock är tradition. Jag som gammal distansryttare har inga som helst problem med att trava och galoppera i de allra flesta miljöer. Man tror gärna att det inte går att galoppera på asfalt - men det gör det. Asfalt är faktiskt rätt så mjukt i jämförelse med grusvägar en torr sommar. Sen kan det vara halt, beroende på vad man har för skor. Och givetvis är inte full galopp lämpligt, utan vi pratar en lugn, balanserad och ganska samlad rörelse.

Möte med bilar, inga problem att ha högre fart än skritt om hästen är trafiksäker. Man byter inte gångart för att det kommer en bil när man tävlar distans, då skulle man aldrig komma i mål. Möjligen att man saktar ner lite, men oftast inte.
 
Mycket av sånt upplever jag dock är tradition. Jag som gammal distansryttare har inga som helst problem med att trava och galoppera i de allra flesta miljöer. Man tror gärna att det inte går att galoppera på asfalt - men det gör det. Asfalt är faktiskt rätt så mjukt i jämförelse med grusvägar en torr sommar. Sen kan det vara halt, beroende på vad man har för skor. Och givetvis är inte full galopp lämpligt, utan vi pratar en lugn, balanserad och ganska samlad rörelse.

Möte med bilar, inga problem att ha högre fart än skritt om hästen är trafiksäker. Man byter inte gångart för att det kommer en bil när man tävlar distans, då skulle man aldrig komma i mål. Möjligen att man saktar ner lite, men oftast inte.

Det är inte så lätt alltid att bara bestämma sig för att trava/galoppera. Det finns ju yttre omständigheter som gör det mindre lämpligt av en eller annan anledning.

Där jag rider finns det bl.a. en superfin stig att rida på (fint underlag nästan året om!) men hästgården intill vill inte att man gör annat än skrittar förbi. Det går fina stigar runt hela gården så ganska lång sträcka det gäller. Hävdar att deras hästar riskerar att skada sig om de springer i hagen (som ligger 30 m från stigen) om vi skulle trava/galoppera förbi. Eftersom den gården äger marken skulle de nog kunna utöka hagarna för att stoppa oss. Så vi skrittar lugnt och snällt förbi där och går miste om fin mark att trava/galoppera på. Om de hade hindrat oss hade vi inte kommit till skogen alls! Och det vill vi undvika!

Annars försvinner många meter på:
-Att de ligger kloss intill hagar med hästar. Där tycker jag inte att man travar/galopperar förbi.
-Lerigt
-Grusvägar med grovt grus/småsten/makadam känns inte så roligt att trava/galoppera på när hästen visar att den helst skrittar vid sidan av. Och vid sidan av är inte lämpligt för mer än skritt tyvärr.
-Sen är det här ett område med mycket folk trots att det inte är i eller nära en stad. Så det blir många möten. Andra ryttare, folk som promenerar med och utan hund, löpare, cyklister, rullskidåkare osv. Så ibland blir även den fina galoppsträckan "förstörd" om man råkar på nån annan där samtidigt. Jag tycker att det hade varit oartigt att bara dundra förbi nån man möter på vägen/stigen. Jag saktar alltid ner och hälsar.

Jag tvivlar på att man hade fått så bra rykte om man galopperat på bilvägarna här omkring faktiskt.
 
Mycket av sånt upplever jag dock är tradition. Jag som gammal distansryttare har inga som helst problem med att trava och galoppera i de allra flesta miljöer. Man tror gärna att det inte går att galoppera på asfalt - men det gör det. Asfalt är faktiskt rätt så mjukt i jämförelse med grusvägar en torr sommar. Sen kan det vara halt, beroende på vad man har för skor. Och givetvis är inte full galopp lämpligt, utan vi pratar en lugn, balanserad och ganska samlad rörelse.

Möte med bilar, inga problem att ha högre fart än skritt om hästen är trafiksäker. Man byter inte gångart för att det kommer en bil när man tävlar distans, då skulle man aldrig komma i mål. Möjligen att man saktar ner lite, men oftast inte.
Men då är ju hästen skodd och tränad för den uppgiften. Hästarna jag ridit ut på har varit hopp- och dressyrhästar, skodda och tränade för den uppgiften, där min uppgift som medryttare har varit att rida ut, oftast för att ägaren hellre rider på ridbanan.

Är det asfalt så är huvudproblemet trafiken - man galopperar inte gärna genom trafiken i stan, även om hästen är trafikvan. Särskilt inte på någon annans häst. Det är inte bara att det kommer en bil, det är att det är bilar, barnvagnar, cyklar och allt möjligt om vartannat. Eller att man ska korsa vägar - inte galopperar man över en trafikerad väg, t ex, utan det vanliga är väl att man får göra halt, och sen skritta över när det går för trafiken.

Annars så är underlagsproblemen normalt att det antingen är lerigt och halt, eller för hårt. Precis som du skriver blir grusvägar betonghårda en torr sommar, eller en vinterdag när det är fruset men ingen snö. Alternativt för stenigt/rotigt. Alla hästar är inte så säkra på foten att man vill trava eller galoppera nerför en rotig bergsknalle eller annan svår terräng.

Jag är också lärd att ta det väldigt försiktigt med trav och galopp i nerförsbackar.

Jag tror inte man ska ta distanshästar som mall för hur genomsnittshästen är att rida ut. De flesta hästar är inte distanshästar.
 
Annars försvinner många meter på:
-Att de ligger kloss intill hagar med hästar. Där tycker jag inte att man travar/galopperar förbi.
Jag har gjort en väg runt mina hagar men skulle nog inte heller ha högre hastighet runt om det inte var mina hästar inuti liksom. Lilla svarta hänger faktiskt på ibland :D

Stör mig inte på om andra travar/galopperar bara underlaget är ok, men det är ju stor risk att min flock kommer farandes om de går i hagen och det är ju inte alltid så kul.
 
Men då är ju hästen skodd och tränad för den uppgiften. Hästarna jag ridit ut på har varit hopp- och dressyrhästar, skodda och tränade för den uppgiften, där min uppgift som medryttare har varit att rida ut, oftast för att ägaren hellre rider på ridbanan.

Är det asfalt så är huvudproblemet trafiken - man galopperar inte gärna genom trafiken i stan, även om hästen är trafikvan. Särskilt inte på någon annans häst. Det är inte bara att det kommer en bil, det är att det är bilar, barnvagnar, cyklar och allt möjligt om vartannat. Eller att man ska korsa vägar - inte galopperar man över en trafikerad väg, t ex, utan det vanliga är väl att man får göra halt, och sen skritta över när det går för trafiken.

Annars så är underlagsproblemen normalt att det antingen är lerigt och halt, eller för hårt. Precis som du skriver blir grusvägar betonghårda en torr sommar, eller en vinterdag när det är fruset men ingen snö. Alternativt för stenigt/rotigt. Alla hästar är inte så säkra på foten att man vill trava eller galoppera nerför en rotig bergsknalle eller annan svår terräng.

Jag är också lärd att ta det väldigt försiktigt med trav och galopp i nerförsbackar.

Jag tror inte man ska ta distanshästar som mall för hur genomsnittshästen är att rida ut. De flesta hästar är inte distanshästar.
Det går att träna de allra flesta hästar att klara detta. Det är min poäng. Och att man galopperar betyder ju inte att man rider fort.
Även säkerhet på foten går att träna upp till viss del. Men har man en platt hage och aldrig rider bort från stigar och ut i bushen så blir det såklart knepigt. Men det är sällan för sent för att börja.

Distanshästar föds inte som färdiga distanshästar, de tränas till det. Och så gott som varenda häst kan tränas att klara av det samtidigt som de tränas till dressyr eller hopphästar. Trav och galopp i nedförsbackar går alldeles utmärkt om man har en väl utbildad häst. Slängtrav med en häst på bogarna i nedförsbacke är givetvis inte lämpligt. Så en grön häst skrittar man givetvis nedför.
Mycket går att ändra på i hur man tränar uteritt. Visst måste man titta sig för när man korsar en väg, och jag vet givetvis inte hur det ser ut där du rider, men inte har du väl korsande vägar var 50e meter? Eller? Och även om du har det - perfekt tillfälle att öva galoppfattningar ju!
Trafik är sällan något problem på en välutbildad, trafiksäker, häst, man sätter dem lite mer på röven när man möter bilar eller blir omkörd bara, för ökad kontroll.

Lera är knepigare givetvis, men är det lerigt så undviker jag att rida där överhuvudtaget. Det skadar bara marken och ger ännu mer lera. Men jag fattar att alla inte har den möjligheten riktigt.

Jag pratar ju inte om att tokgaloppera vid möten med bilar, folk, cyklar osv, utan lugn, samlad och fin galopp eller trav. Jag har galopperat förbi hundratals hagar på detta sätt, det är sällan någon häst i hagarna som reagerar. Pratar vi bilar så blir det nog tusentals.
Och visst måste man nå ett viss mått av utbildning och styrka innan man kan samla ihop hästen på det sättet.

Är hästen inte trafiksäker så kompliceras givetvis saker och ting oerhört, eller om den är bakskygg.
 
Det är också en bra poäng!

Frågan är om folk är mer stressade nu och därför rider mindre? Eller om det blivit mode att göra annat med hästen t.ex. trickträning och annat som inte är motion och att hästar därför rör sig mindre idag?

Folk pratar om hur synd det är om ridskolehästar som går så många lektioner. Men de kanske är de hästar som får lagom motion? På den jag red så gick en häst/ponny 2-3 lektioner om dagen, 6 dagar/veckan. Det blir ju mycket skritt men lång tid. Det kanske är mer lämpligt för hästar än att ridas 4 ggr/veckan 1 timme per gång med mer än häften i skritt.

När jag började använda Equilab så blev jag förvånad över hur kort tid jag egentligen travade och galopperade! Det var väldigt mycket kortare tid än jag trodde! En runda när jag verkligen ansträngt mig för att trava och galoppera mycket så var det ändå trav+galopp lite mindre än skritten. I mitt fall för att uterittssmöjligheterna inte tillåter mer trav och galopp p.g.a. transportsträckor där man måste skritta. Antingen p.g.a. underlaget/väg eller omgivning.
Jag är övertygad om att ridskolehästar generellt har det rätt bra, just för att de tillbringar flera timmar om dagen med varierande motion tillsammans i en stor grupp.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIV
  • 🎄Jul 2024🎄
  • Blod i urinen

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp