- Svar: 23
- Visningar: 2 144
Jag skrev i den här tråden som handlar om anledningar att vara lycklig, men fick tänka en del för att komma på något ö.h.t. Det jag skrev var ett väldigt taffligt försök att krysta fram något. Det finns verkligen inte många anledningar för mig att vara lycklig. Hela tillvaron är till övervägande del fylld med sådant som i stället gör mig olycklig, vilket överskuggar allting. Jag tänker på det jag saknar och som jag aldrig kommer att få. En sådan sak är att ha en partner. Jag är så fullständigt skräckslagen inför tanken att det känns helt omöjligt. Reptilhjärnan skriker för fulla muggar att det går inte alls. Jag litar helt klart mer på 600 kilo flyktdjur än jag litar på någon människa. Men jag saknar kramar och närhet och det känns minst sagt sorgligt att jag inte kan se mig själv komma över svårigheterna.