Dvärgpinscher

[Smurfoff]

någon som kan beskriva denna ras? är uppåtöron ovanligt? kan man se de redan som valp om dom får hängande eller uppåt öron?

 

[giowanna]

Sv: Dvärgpinscher

någon som kan beskriva denna ras? är uppåtöron ovanligt? kan man se de redan som valp om dom får hängande eller uppåt öron?

Om DP;
Livliga, nyfikna, reserverade mot främlingar, skäller på massa saker man inte alltid förstår själv. Lättlärda (om man leker clown och har rätt godis/leksak). De älskar värme, och behöver kläder när graderna kryper neråt i skalan.
De blir i stort sett aldrig trötta! Har sett min drygt 2,5 åriga DP flåsa med tungan ute max tre gånger i hela hans liv!
Har de väl lärt känna en person, glömms de inte bort.

Öronen tror jag är väldigt svårt att förutse hur de ska sluta, när de är valpar. Arne har idag ståöron, men de har varierat i alla möjliga positioner. Först liggöron, sedan höger stå, vänster ligg, tvärtom, båda stå, sedan lägger sig ngt öra igen, men vid 1,5 års ålder tror jag hans bestämde sig för att stå. Dock kan de fortfarande hänga innan sista rundan, när han är trött, eller på sommaren när han är varm

De hatar att klippa klorna, och överhuvudtaget att göra ngt med tassarna. De leker mkt mer med tassarna, än munnen. Ganska kattlika emellanåt.

Någon som har mer att tillägga?

 

[Aningsfull]

Sv: Dvärgpinscher

Förutom din eminenta beskrivning kan jag ju lägga till att DP inte är någon "lätt" ras. Många har otroligt mycket vakt i sig (de är trots allt framavlade för att i flock vakta gårdar och hålla råttbeståndet nere). Här tar sig ingen in utan att resten av familjen får reda på det. De är reserverade för främlingar, vilket i de fall där hunden är som den ska mentalt, innebär att hunden inte har någon som helst intresse för att hälsa på nytt folk utan lika gärna kan vända bort huvudet och behandla den som försöker hälsa som luft. Att lära känna nytt folk är helt enkelt inte deras intresse. Sen finns det fall, som min egen, som har problem med rädsla där reservationen gjort att hon är rädd för främlingar och det är hennes absolut sämsta egenskap.
Men dom glömmer inte någon de en gång lärt känna. Mina systrar tillhör hennes flock trots att de bara är hemma ungefär en gång per år och träffar henne - men dom hälsas med samma enorma glädje som människorna hon umgås med varje dag. Så har man en gång vunit en dvärgpinschers hjärta så stannar man där.

Sen är det svårt att säga rent generellt hur en ras är, det är ju individer, men jag utgår från min egen. Hon är otroligt motionskrävande men framför allt kräver hon arbete. Hon blir odräglig att ha att göra med om hon inte får arbeta hårt så gott som dagligen. Hon är så gott som omöjlig att trötta ut fysiskt, uta då får man ägna sig åt träning så som agility, lydnad, spår osv där hon måste använda huvudet också. Hjärnan kopplas lätt bort bara i glädjen att få springa i många fall.

Men är man bara förberedd på att man kan få en outtröttlig träningsnarkoman/arbetsmaskin så har man ut otroligt mycket glädje av en dvärgpinscher.
För de är helt enkelt världens roligaste små clowner. Man har inte tråkigt en sekund i närheten av en DP.

Fast det var ju någon här på buke som sa nåt i stil med "hellre 10 rottisar i huset än 2 dvärgpinschrar" när det diskuterades deras energinivå.

Men visst är det världens vackraste små hundar!