Det kom en duva skruttandes förra veckan som var helt slut också. Jag tyckte ändå ögonen var vakna och att fjädrarna såg rätt fina ut så jag hade hopp om att den skulle kunna bli bättre även om den var frusen, mager, väldigt vinglig och verkade som att den bara inte orkade mer.
Ibland kommer de som mår sådär dåligt och sätter sig och kurar ihop sig under mig när jag sitter på huk och stirrar på duvfötter. Det verkar som om de tycker de sitter tryggt och skyddat där. Ibland återhämtar de sig nästan mirakulöst snabbt bara de får hjälp. Ibland hjälper inget.
Duvhanarna (som just nu är helt pilska och rabiata på allt duvformat som inte orkar flytta på sig) lämnade den inte ifred heller, fick putta bort dem och plocka upp stackaren. Den orkade inte bry sig om det heller utan gosade bara ner sig i handen så att den låg bekvämt och verkade mest tycka att det var skönt att få vara ifred.
Så den fick följa med mig, fick i den lite mat och vätska och så åkte vi in till viltrehab som tog sig an den (så skönt att pesten är över) men bara några timmar efter att jag lämnat av den så gick den tyvärr bort.
De visste inte vad det var för fel på den och jag har heller inte ens en idé om vad det kan ha varit? Det är några av duvorna som råkat ut för gulknopp på senaste men denna var fin i både mun och hals. Den fick somna in i lugn och ro i alla fall...
Visa bifogad fil 117710
Vila i frid lilla söta fina.