Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
När de känner sig redo märks det! De piggnar till, lever upp, hittar på bus och vill UT! Den här rackaren började försöka bygga ett bo och locka på fruntimmer typ i samma andetag som den kunde gå okej på fossingarna igen!? Den knyckte saker, rev strimlor ur tidningspapper och flög upp och la dem fint på en hylla i taket! Jag tror han trivdes rätt bra under sin korta tid här ändå.
Men mår man så bra - ja, då åker man ut i friheten igen! Välkommen tillbaka hem Pilkington!
Han promenerade bara lugnt rätt ut till sina kompisar som ingenting (kommer nog aldrig sluta förvånas över hur coola duvor är) och tog sen ett stort orienteringsvarv i luften och satte sig högt upp på ett tak med några andra duvor.
Att hitta Pilkington i mängden nuförtiden är inte det lättaste, han är inte alltid där längre nu när det är vår och även om han har några vita tecken så är de små (Älskar de små vita prickarna han har i ögonvrårna!) så han står inte direkt ut i mängden.
Han är heller inte en sån som hoppar upp i knäet på mig men jag tittar ju på allas fötter konstant och vips så trippar det in ett par fossingar som jag känner väl igen i mitt synfält:
Det verkar gå riktigt bra för honom, långt över förväntan! Han hade tur i otur får man säga för även om det var väldigt illa med tårna så var hans trampdynor okej och det gör att han kan springa omkring bra trots allt. Han trippar på som ingenting och ser så fin och frisk ut. Så glad över det och hoppas det fortsätter så långt framöver! ❤
Mårten är väldigt förtjust i en jättefin grizzle-duva som jag kallar Mandel:
Hon verkar inte lika imponerad av Mårten dock men jag ser honom ofta försöka vinna över henne ändå.
Hon är inte förtjust i mig heller, jag har tagit loss henne från tråd två gånger så hon tycker mest att jag ska ge fan i att lägga vantarna på henne.
Jag tycker hon kan vara försiktigare om fossingarna, men icke! För ett tag sen gjorde hon illa ena foten igen och ville inte stödja på den alls, så det var bara att försöka fånga henne ännu en gång och kolla vad som var fatt:
Aj!
Jag undrar hur hon skadade foten så?
Jag valde att ha is i magen och släppa henne igen efter att jag kollat närmare och vänta och se hur det utvecklades iom att det bara var en sårskada, en lite otäck sådan men det blödde inte längre och jag upplever att de läker väldigt fort och oftast problemfritt trots miljön de lever i.
Hon var också i bra skick för övrigt så jag tänkte att hon nog skulle klara det på egen hand. Och skulle hon bli sämre så tänkte jag att jag alltid kan ingripa då men jag vill inte störa deras liv i onödan, och speciellt inte under bebb-säsongen.
Vet inte om jag tänkte rätt men hon har iaf läkt bra (Tack och lov!) och nu går hon omkring som vanligt igen!
Här är hon för några dagar sen med två stiliga grizzle-killar:
Det är Mandel på översta bilden, hon har så fina bruna små fläckar!
På andra bilden är det Mårtens dubbelgångare till vänster och Mårten till höger - de är väldigt lika när man ser dem ovanifrån men inte så lika från sidan.
På tredje bilden är det Mandel, Mårten och Mårten-kopian, tyckte det var kul att få med alla tre på samma bild även fast den blev lite suddig!
Ett annat problem de kan råka ut för är att de blir nedkletade. Folk som slänger ut klibbiga matrester (som t.ex gröt!?) till fåglarna kan ställa till det när det torkar in och blir stenhårt på fjädrar och näbb.
Torkade av och plockade bort en massa sån skit från Krokus senast igår, flera fjädrar var helt förstörda och han hade fått en massa skit på näbben som det dessutom fastnat fjädrar och annat bös i så att hans syn blev skymd till och med. Blir så trött.
Sen har vi sådana här:
Den ska egentligen ha samma färg som de andra grå på bilden.
Jag har ingen aning om vad denna sysslar med, hennes karl ser likadan ut och de ser jämt ut såhär. De verkar bara bli smutsigare och smutsigare varje gång de dyker upp också. Badar de i något olämpligt gång på gång på gång eller?
Det kom en duva skruttandes förra veckan som var helt slut också. Jag tyckte ändå ögonen var vakna och att fjädrarna såg rätt fina ut så jag hade hopp om att den skulle kunna bli bättre även om den var frusen, mager, väldigt vinglig och verkade som att den bara inte orkade mer.
Ibland kommer de som mår sådär dåligt och sätter sig och kurar ihop sig under mig när jag sitter på huk och stirrar på duvfötter. Det verkar som om de tycker de sitter tryggt och skyddat där. Ibland återhämtar de sig nästan mirakulöst snabbt bara de får hjälp. Ibland hjälper inget.
Duvhanarna (som just nu är helt pilska och rabiata på allt duvformat som inte orkar flytta på sig) lämnade den inte ifred heller, fick putta bort dem och plocka upp stackaren. Den orkade inte bry sig om det heller utan gosade bara ner sig i handen så att den låg bekvämt och verkade mest tycka att det var skönt att få vara ifred.
Så den fick följa med mig, fick i den lite mat och vätska och så åkte vi in till viltrehab som tog sig an den (så skönt att pesten är över) men bara några timmar efter att jag lämnat av den så gick den tyvärr bort.
De visste inte vad det var för fel på den och jag har heller inte ens en idé om vad det kan ha varit? Det är några av duvorna som råkat ut för gulknopp på senaste men denna var fin i både mun och hals. Den fick somna in i lugn och ro i alla fall...
Så ja, det märks att det är vår nu. Under vintern när folk håller sig inne så är det inte alls så här mycket tråd och hårstrån. Det var bara en i vintras (i slutet av januari) som hade fastnat riktigt illa och den kallar jag numera för Pilkington. Den fick följa med mig hem eftersom jag varken kunde lämna in den hos viltrehab (pga pest-smittorisken då), lossa tråden på plats på ett säkert sätt eller lämna den till sitt öde. Det gick vägen för Pilkington iaf trots att det var en av de tråkigaste trådborttagningarna jag behövt hantera.
Stackaren hade så ont, satt fast med bägge fötterna i varandra och kunde knappt gå utan trillade bara fram. När jag försiktigt satte igång med att lossa tråden så började det blöda, det såg även ut som att tån skulle lossna helt så jag stoppade blodet och kände mig inte alls bekväm med att fortsätta på plats längre.
Kändes inte som om han ens skulle få en ärlig chans om jag bara tog loss tråden och lät honom flyga iväg med tanke på vädret och vilket skick både han och fötterna verkade va i, så det blev ändrade planer och Pilkington fick följa med mig hem istället.
Hemma fick jag vackert börja med att tvätta rent hela undersidan av duvan. Han var jättesmutsig och luktade blä efter att ha kasat omkring på magen i stadens alla hörn och inte kunnat tvätta sig själv iom att det var så svårt för honom att stå.
Sen var det en lång och försiktig process att tvätta, desinficera och mjuka upp fötterna och få loss tråden. Två tår var redan borta, ytterligare två var döda - varav en föll av direkt efter att jag fått bort tråden och en annan satt fast enbart i en liten hudflik. Baktån på högerfoten fungerade inte längre men levde och satt i alla fall kvar. Jag kände bara att hur sjutton ska det här gå?
Samtidigt så har jag sett mycket värre fötter trippa omkring, men de ska ha lite tur med hur skadorna påverkar foten och Pilkington visade tydligt att det gjorde ont vilket gjorde mig väldigt osäker på hur det skulle bli.
Före/dagen efter: (Jag mår illa av bilderna själv så vet man med sig att sånt här hänger med en så klicka inte.)
Inte sett röken av den sen i somras! Den har blivit vuxen och så himla fin, skimmrar jättemycket i lila och fick behålla de där vackra orange/bruna fjädrarna. Så tjusig!
Blev lite förvånad när den visade att den ville upp för den är lagd åt det försiktiga/blyga hållet och det var ju så länge sen vi sågs. Men upp ville den!
Den verkar vara en hona, och jag hade tänkt att den skulle få heta Finestra om det var en tjej, men sen försvann hon ju innan hon var gammal nog att säga varken bu eller bä om. Kul att få se henne igen, och hoppas hon kommer förbi snart igen!
Det hoppas nog Pärlan också för han tyckte hon var väldigt tjusig! Han tycker iofs att alla damerna är snygga så han har väldigt fullt upp:
Det är oftast mycket lättare att se vilka som är hanar, vissa gör det ju iaf väldigt tydligt medans honorna är lite mer diskreta. Äldre hanar verkar också få så breda näbbar/mycket vaxhud att det syns lång väg. Hur breda beror nog mycket på vilka raser som finns bak i släkträdet dock.
Jag tror ju att Per-Åke är väldigt gammal. Så himla mycket vaxhud på denna gubben. Han är lite skruttig men verkar vara frisk och må bra iaf. Tycker väldigt mycket om den lilla söta gubben:
Det är lättare att upptäcka dem när trådduvorna har fastnat i något färgglatt. Den här tråden syntes inte när den gick omkring men det blå stack däremot ut:
Den vågade faktiskt sitta lite i handen för ett ögonblick men Bosse satte sig mitt ivägen med uppfodrande blick när jag försökte ta kort:
Bosse är ju en hona, men namnet sitter liksom fast. Tycker Boel är ett fint namn men det är nog större risk att jag börjar kalla henne Bosselina eller något!
Honan är verkligen världens sötaste, Hanen äter helst från marken men hon vill hellre bli handmatad så hon sitter och tittar upp och väntar på att hon ska få en egen näve. Men ibland hoppar hon rätt upp!
De har varit borta nu på senaste och jag undrar om det är ruvning på gång? Eller har de dragit vidare igen kanske? Hoppas nästan det, om de ska ha ungar så finns det bättre ställen att ha dem på.
Kläder & Bli fin Jag köpte ett par icebugs i vintras efter ett par promenader när jag fick trippa fram pga ishalka. Det var en sådan skillnad med icebugs...
Hundavel & Ras Jag tänker likadant. Alltså. Det finns SÅ mycket man kan oroa sig för när man har hund som är snudd på oundvikligt (tex att hunden någon...
Cookies används för olika funktioner, trafikanalys, innehållsanpassning och annonser. Information om din användning av vår webbplats vidarebefordras till de sociala medier, annons- och analysföretag som vi samarbetar med. De kan kombinera informationen med annan information du tillhandahållit eller de har samlat in när du har använt deras tjänster. Våra regler och sekretesspolicy gäller. Genom att fortsätta använda denna sida godkänner du detta.
första bebben Prim och arga bebben underst. Prim vågade äta lite ur handen också: 
