Det är märkligt hur det känns som om luften går ur mig varje år vid denna tiden. I år känns det dock ie som om det är fel på viljan att träna och fortsätta utveckla och stärka. Men bakslaget med Burb spökar lite och igångsättningen av Barb är så jobbig mentalt eftersom jag r så otroligt rädd att det inte kommer att gå. Red i ridhuset igår och det var första passet hon faktiskt kändes lite off. Det kan dock ha berott på det fullständiga ösregnet och de stod bara och hängde och spände sig ute i hagen. Hagen är fö för jävla deppig nu när det regnat så mycket. Så lerig och helt förstörd
.
Sen är det fortfarande problem med underlaget i ridhuset. Det är en neverending story. Det "fixades" i mellandagarna förra året men de gjorde det bara sämre vilket jag gick runt och visade vår nya ordförande i mars-när det hade hunnit bli ännu sämre eftersom arbetet därinne inte reklamerades. Jag är ju en besvärlig jävel och har verkligen kämpat för att ha is i magen och vänta ut att det ska fixas. Det har inte blivit gjort. Så nu under hösten har jag gått bananas och härjat med alla jag kunnat i styrelsen för jag vägrar arrangera clinics mm som det är nu. För nu är det så otroligt ojämnt, det går i vägor längs väggen, det är gropar och det är kanter, det är stenhårt-alltså STENhårt-det dånar när B-ponnier galopperar längs spåret. Och så är luften kass och det verkar vara fuskbyggt även med ventilationen.
Så jag vill inte rida därinne längre. Igår fick hästana dessutom vinterskor med fullbrodd, så kommer sitta ute på våra blöta banor tills det är fixat. Inte så konstigt att motivationen gått ner på minusläge just nu
.
Så nu har jag gnällt klart
.