Nu har vi ju avhandlat var godkänt gränsen går och vart den faktiskt går (missförstå mig rätt 
), det behöver vi inte fortsätta med i o m att tråden ändå blev låst. 60% är det som tas upp i vad jag har läst därav står det med.
Men, jag vet inte huruvida man får länka till bloggar etc men jag läste i alla fall ett riktigt bra blogginlägg av en man gammal i gemet, antar att några fler läst den. Annars är den lätt att hitta
Där poängteras det varför så många rider på under 60% och bl.a. bristen på halvhalter, alldeles för överilade tempon, brist på eftergift och slarv vad gäller vägarnas rätta ridande.
Självklart säger jag (och bloggaren...) att alla kan göra misstag, shit happens och ibland har man otur. Men det poängteras t.ex. i bloggen
Vart tror ni att det brister? För jag tror helt ärligt inte att alla de som rider under 60% som exemplet här är bara har unghästar, är nybörjare inom tävling o.s.v. Det finns ju ryttare som ligger stadigt tävling efter tävling på ex 57%.
En del hästar kanske inte passar i tävlingssammanhang, man kanske till slut måste inse att "nej, vill jag tävla kanske den här hästen inte duger för ändamålet" eller liknande, inte bara beroende på ras (den frågan behöver vi kanske inte heller ta upp känner jag) utan hästar som är extremt nervösa av sig själva.
Vart går gränsen till att man ska överväga att man kanske är fel ute rent träningsmässigt och med det man tror att man vet eller tror är rätt?
Jag tror att de som "ofta" rider på lägre % gör samma fel gång på gång. Det kan säkert vara dålig förberedelse eller precis vad som helst, jag har inte en susning, någonting någonstans på vägen brister ju uppenbarligen.
Brister det i träning eller ryttarnas eget fokus? Jag har ju svårt att se det roliga i att tävla om man utan problem (d.v.s. tittig/spänd häst eller orutinerad häst o.s.v. ni förstår vad jag menar) rider år ut och år in (lätt överdrift hoppas jag) på låga % - tröttnar man inte? (Detta oavsett klass)
Behöver vi ändra tävlingssammanhangen eller måste fler lära sig att acceptera att så här är det, deal with it.
Behöver vi se till träningen? Vad gör dagens tränare? Behöver man tävlingstränare och vanliga eller vadå?
Jag tror personligen att det är lite risky att ha en tränare som själv INTE tävlar och inte gjort det.
Erfarenheten från eget tävlande hjälper antagligen tränaren att lära sina elever att tävla.
I alla fall om man faktiskt vill tävla (man behöver ju inte tävla bara för att man tränar och vill utvecklas m.a.o.) och komma någon vart, man kanske inte har målet att bli bäst men jag tror att alla som rider VILL utvecklas och bli bättre, inte bara i tävlingssammanhang utan rent generellt. Man vill ju vara en duktig ryttare med en lösgjord, trevlig häst som det är roligt att rida på. Tävling (ska) blir som ett kvitto på att man är på rätt väg.
Från bloggen;
Och det är ju ingen hemlighet att vi "behöver" fler duktiga ryttare om vi är intresserade av att konkurrera internationellt och även här hemma har vi ju ofta "samma gamla liga" som dominerar, den uppdateras ju tyvärr inte alltför ofta. Inget ont om våra duktiga ryttare (seniorer, YR, juniorer och ponnyryttare d.v.s. inte bara de på GP-nivå utan bland alla som hävdar sig, nu kommer är det väl ganska bra YR o junior-ryttare vi har från Sverige om jag får säga det själv) men vi behöver ju en bredare spets.
Det är ju dock lite utav ett eget ämne kan jag känna men ja, jag ville väl skriva det.
Ett till citat...
Tycker det är riktigt vad gäller dressyren!
Så jag menar inte att orutinerade hästar inte får tävla, ridskole-ryttare & hästar ska självklart få vara med, nybörjare måste också börja någonstans, spända hästar kanske behöver "härda" ut men behöver vi inte lära oss vart gränsen går?
När ska man inse att ens koncept inte håller fullt ut? Och vem ska berätta det för en?
Jag har sett träningar där man undrar lite vad syftet med själva träningen ens är när de lär ut rent av fel, jag är ändå öppen för olika tränare och att alla behöver olika sorts träning men när det brister i ren grundkunskap (om häst, utrustning, tävling, rörelser (vad är bra/dåligt) eller vad som helst) och varken tränaren eller eleven vet att det är fel, vad gör man då?
För jag tror att vi alla vet att det är otroligt känsligt att kritisera vad någon kämpar med och tror på. Det kan ju vara konstruktivt men är eleven vars tränare har bristande kunskap inte öppen för det så kommer det ju inte göra någon skillnad.
Och sådana tränare+elever bidrar ju bara till en ond cirkel, även om man tror att man lärt sig rätt så kanske eleven (som ändå satsar på att tävla och bli duktig/framgångsrik/vad man nu har för mål) blir helt förstummad av vad som skrivs på ett protokoll från tävling - för h*n hade inte en susning rent ut sagt!
Phew, det blev en del, men jag blev så galet inspirerad när jag läste det!
Är rätt slut i huvudet så har jag formulerat mig åt helvete eller missat något helt (you never know) så kan ni ju hinta Men for now - I surrender!
), det behöver vi inte fortsätta med i o m att tråden ändå blev låst. 60% är det som tas upp i vad jag har läst därav står det med.Men, jag vet inte huruvida man får länka till bloggar etc men jag läste i alla fall ett riktigt bra blogginlägg av en man gammal i gemet, antar att några fler läst den. Annars är den lätt att hitta
Där poängteras det varför så många rider på under 60% och bl.a. bristen på halvhalter, alldeles för överilade tempon, brist på eftergift och slarv vad gäller vägarnas rätta ridande.
Självklart säger jag (och bloggaren...) att alla kan göra misstag, shit happens och ibland har man otur. Men det poängteras t.ex. i bloggen
Vart tror ni att det brister? För jag tror helt ärligt inte att alla de som rider under 60% som exemplet här är bara har unghästar, är nybörjare inom tävling o.s.v. Det finns ju ryttare som ligger stadigt tävling efter tävling på ex 57%.
En del hästar kanske inte passar i tävlingssammanhang, man kanske till slut måste inse att "nej, vill jag tävla kanske den här hästen inte duger för ändamålet" eller liknande, inte bara beroende på ras (den frågan behöver vi kanske inte heller ta upp känner jag) utan hästar som är extremt nervösa av sig själva.
Vart går gränsen till att man ska överväga att man kanske är fel ute rent träningsmässigt och med det man tror att man vet eller tror är rätt?
Jag tror att de som "ofta" rider på lägre % gör samma fel gång på gång. Det kan säkert vara dålig förberedelse eller precis vad som helst, jag har inte en susning, någonting någonstans på vägen brister ju uppenbarligen.
Brister det i träning eller ryttarnas eget fokus? Jag har ju svårt att se det roliga i att tävla om man utan problem (d.v.s. tittig/spänd häst eller orutinerad häst o.s.v. ni förstår vad jag menar) rider år ut och år in (lätt överdrift hoppas jag) på låga % - tröttnar man inte? (Detta oavsett klass)
Behöver vi ändra tävlingssammanhangen eller måste fler lära sig att acceptera att så här är det, deal with it.
Behöver vi se till träningen? Vad gör dagens tränare? Behöver man tävlingstränare och vanliga eller vadå?
Jag tror personligen att det är lite risky att ha en tränare som själv INTE tävlar och inte gjort det.
Erfarenheten från eget tävlande hjälper antagligen tränaren att lära sina elever att tävla.
I alla fall om man faktiskt vill tävla (man behöver ju inte tävla bara för att man tränar och vill utvecklas m.a.o.) och komma någon vart, man kanske inte har målet att bli bäst men jag tror att alla som rider VILL utvecklas och bli bättre, inte bara i tävlingssammanhang utan rent generellt. Man vill ju vara en duktig ryttare med en lösgjord, trevlig häst som det är roligt att rida på. Tävling (ska) blir som ett kvitto på att man är på rätt väg.
Från bloggen;
Och det är ju ingen hemlighet att vi "behöver" fler duktiga ryttare om vi är intresserade av att konkurrera internationellt och även här hemma har vi ju ofta "samma gamla liga" som dominerar, den uppdateras ju tyvärr inte alltför ofta. Inget ont om våra duktiga ryttare (seniorer, YR, juniorer och ponnyryttare d.v.s. inte bara de på GP-nivå utan bland alla som hävdar sig, nu kommer är det väl ganska bra YR o junior-ryttare vi har från Sverige om jag får säga det själv) men vi behöver ju en bredare spets.
Det är ju dock lite utav ett eget ämne kan jag känna men ja, jag ville väl skriva det.
Ett till citat...
Tycker det är riktigt vad gäller dressyren!
Så jag menar inte att orutinerade hästar inte får tävla, ridskole-ryttare & hästar ska självklart få vara med, nybörjare måste också börja någonstans, spända hästar kanske behöver "härda" ut men behöver vi inte lära oss vart gränsen går?
När ska man inse att ens koncept inte håller fullt ut? Och vem ska berätta det för en?
Jag har sett träningar där man undrar lite vad syftet med själva träningen ens är när de lär ut rent av fel, jag är ändå öppen för olika tränare och att alla behöver olika sorts träning men när det brister i ren grundkunskap (om häst, utrustning, tävling, rörelser (vad är bra/dåligt) eller vad som helst) och varken tränaren eller eleven vet att det är fel, vad gör man då?
För jag tror att vi alla vet att det är otroligt känsligt att kritisera vad någon kämpar med och tror på. Det kan ju vara konstruktivt men är eleven vars tränare har bristande kunskap inte öppen för det så kommer det ju inte göra någon skillnad.
Och sådana tränare+elever bidrar ju bara till en ond cirkel, även om man tror att man lärt sig rätt så kanske eleven (som ändå satsar på att tävla och bli duktig/framgångsrik/vad man nu har för mål) blir helt förstummad av vad som skrivs på ett protokoll från tävling - för h*n hade inte en susning rent ut sagt!
Phew, det blev en del, men jag blev så galet inspirerad när jag läste det!
Är rätt slut i huvudet så har jag formulerat mig åt helvete eller missat något helt (you never know) så kan ni ju hinta
Men for now - I surrender!
