Personligen tittar jag mycket på bogarnas och bäckenets lutning och harmonin mellan dessa dvs ryggen, även halsen.
Jag vill ha långa liggande bogar som ger mycket steg, men de ska samtidigt vara luftiga steg.
Bäckenet ska vara sluttande eller ganska brant, vilket underlättar samling till skillnad från ett liggande/rakt kors. Dessa två faktorer bidrar mycket till hästens hållbarhet, ju lättare hästen har för sig, att utföra rörelserna desto mindre slitage.
Ryggen spelar inte så stor roll, bara det ger ett harmoniskt mjukt intryck av hela överlinjen.
Den ska ju inte se svankig ej heller karpformad. Där är ju gränsen redan satt och det är svårt att få ryggen bra så den fungerar för högre samling.
Jag gillar den modernare typen av ridhästar, den långbenta modellen. Sporthästen.
Hästar i uppförsbacke är ju mest önskvärt då det ger bättre samling, men jag tycker få hästar är byggda på detta sätt, När jag talar om hästar i uppförsbacke är det känslan i samlingen som jag beskriver oftast.
Jag har ridit många överbyggda hästar som även de funkat otroligt bra i dressyr, viktigt att ge den tid att utveckla rätt muskler för att orka bära upp sig.
Exteriörmässigt är det ingen vacker syn när de är överbyggda, men ridna såg de ut som vilka bra dressyrhästar som helst.
Halsansättning ska var mellan
då hästen ska ha lätt för sig att söka sig neråt och kunna höjas i formen.
Har den endarea hög/låg halsansättning så är det alltid något som blir lidande och extra arbete måste göras.
Givetvis ska man ju utgå från hästens exteriör. Att sätta orimliga krav ger ju inget i ridningen för varken hästen eller ryttare, oavsett utbildningsståndpunkt.
