Dras till helt fel kille.

[Prickig]

Hur slutar man vara attraherad av någon???

För några månader sedan började en ny grabb på mitt jobb. Han är ca 10år yngre än mig, och löjligt snygg.

Från början var det väl najs med lite ögongodis men ju mer vi pratat med varandra och jobbat ihop ju mer känner jag att han är så fin. Precis lika fin på insidan som på utsidan.
Men han är alldeles, alldeles för ung!

Efter en riktig skitjul där jag varit 40 mil från min familj och känt mig ganska ensam drog vi ihop en spontan jobbfest i mellandagarna, blev alldeles för full och han hångla upp mig..
Så tydligen är attraktionen ömsesidig, men såhär kan jag för tusan inte ha det. Gå och tråna efter en tonåring

Hur bryter jag det här på snabbast och lättast sätt? Jag VILL INTE känna det den här killen får mig att känna- det finns inte på kartan att det skulle kunna bli något.

Hur får man in rationella tankar när hela känsloregistret får kortslutning?

 

[Snubbelfot]

Fokusera på väsentligheterna.
Är båda myndiga? Är båda singel? Är någon överordnad/underställd den andre? Finns risk för andra komplikationer på jobbet? Fundera på de bitarna och ta det därifrån.

 

[Prickig]

Fokusera på väsentligheterna.
Är båda myndiga? Är båda singel? Är någon överordnad/underställd den andre? Finns risk för andra komplikationer på jobbet? Fundera på de bitarna och ta det därifrån.

Jadå båda är myndiga, och singlar.
Jag har högre befattning.
Inte mer än att dom andra kommer retas förbannat mycket, är inom restaurang så högt i tak och inte så strikta roller direkt.
Har andra kollegor som hittat kärleken i varandra så det är helt okej på min arbetsplats.

Men jag vill inte. Jag är nog den som är mest proffessionell och ”strikt”.
Jag vill inte bli pirrig och jag vill inte le varje gång jag tittar i de brunaste ögonen jag sett. Jag vill vara förnuftig och kunna styra bort dom där känslorna

 

[Grazing]

Jadå båda är myndiga, och singlar.
Jag har högre befattning.
Inte mer än att dom andra kommer retas förbannat mycket, är inom restaurang så högt i tak och inte så strikta roller direkt.
Har andra kollegor som hittat kärleken i varandra så det är helt okej på min arbetsplats.

Men jag vill inte. Jag är nog den som är mest proffessionell och ”strikt”.
Jag vill inte bli pirrig och jag vill inte le varje gång jag tittar i de brunaste ögonen jag sett. Jag vill vara förnuftig och kunna styra bort dom där känslorna

Varför styra bort dom? Passar ni ihop så är ju inte åldern det som är problemet. Är det ålder osv du hakar upp dig på så kör på tycker jag. Det är så sällan man träffar någon man passar ihop med så det ska man inte slösa bort tycker jag.

 

[kakan89]

Är det enbart pga åldern du tvekar eller finns det andra osäker också?

 

[cambodia]

Stirra dig inte blind på åldern, 10 år är inte så mycket! Skiljer 9 år mellan mig och min sambo, jag är den yngre
(Och av alla olikheter vi har så är åldern den minst väsentliga...)

 

[mandalaki]

Stirra dig inte blind på åldern, 10 år är inte så mycket! Skiljer 9 år mellan mig och min sambo, jag är den yngre
(Och av alla olikheter vi har så är åldern den minst väsentliga...)

Fast han är tonåring. Då tycker jag att tio år har betydelse i sammanhanget, i synnerhet om han är underordnad. Dock verkar organisationen inte vara så hierarkisk så den faktorn kanske väger mindre.

 

[cambodia]

Fast han är tonåring. Då tycker jag att tio år har betydelse i sammanhanget, i synnerhet om han är underordnad. Dock verkar organisationen inte vara så hierarkisk så den faktorn kanske väger mindre.

Okej, jag erkänner att det blir lite annorlunda. Men ändå, 18/28 eller 19/29... jo, okej, jag förstår grejen. Vi är 31/40 så det kanske är lite skillnad då. Man är på lite olika platser i livet kanske....
Men angående överordnad/underordnad så tyckte jag ts skrev att det inte riktigt var så...

 

[TinyWiny]

Hur slutar man vara attraherad av någon???

För några månader sedan började en ny grabb på mitt jobb. Han är ca 10år yngre än mig, och löjligt snygg.

Från början var det väl najs med lite ögongodis men ju mer vi pratat med varandra och jobbat ihop ju mer känner jag att han är så fin. Precis lika fin på insidan som på utsidan.
Men han är alldeles, alldeles för ung!

Efter en riktig skitjul där jag varit 40 mil från min familj och känt mig ganska ensam drog vi ihop en spontan jobbfest i mellandagarna, blev alldeles för full och han hångla upp mig..
Så tydligen är attraktionen ömsesidig, men såhär kan jag för tusan inte ha det. Gå och tråna efter en tonåring

Hur bryter jag det här på snabbast och lättast sätt? Jag VILL INTE känna det den här killen får mig att känna- det finns inte på kartan att det skulle kunna bli något.

Hur får man in rationella tankar när hela känsloregistret får kortslutning?

Är han verkligen tonåring så ska du självklart släppa det hela. Svårt men inte omöjligt och vill du släppa så var ärlig mot honom om det. Det gör det lättare för både dig och honom. Är det bara ett talesätt och han faktiskt är några och tjugo så ser jag inga hinder så. Däremot kan tio år vara väldigt mycket i vissa fall och i andra fall är det ingenting utan man är på ungefär samma ställe i livet ändå. Jag var 28 när jag träffade min sambo som då var 37, inga problem alls, vi var på ungefär samma ställe i livet, våra barn var jämngamla osv. osv. Ett ex var 20 när vi träffades, jag var 25, han var fortfarande ett barn så det höll såklart inte. När jag var runt 26-27 var det en tonåring (18-19 år) som förklarade sin kärlek till mig och jag förklarade mycket varsamt varför ett vi var helt omöjligt ur min synvinkel. Hans känslor var inte besvarade från mitt håll så det var såklart enklare då men att inleda ett förhållande med någon som inte alls är på samma ställe i livet, och det oavsett ålder, blir enligt min erfarenhet inte bra. Någon kommer bli sårad och ingen får det hen behöver och vill ha i förhållandet.

 

[Prickig]

Fast han är tonåring. Då tycker jag att tio år har betydelse i sammanhanget, i synnerhet om han är underordnad. Dock verkar organisationen inte vara så hierarkisk så den faktorn kanske väger mindre.

Svarar er båda.
Vi är på helt olika platser i livet, han är ju knappt vuxen.
Jag har själv haft relationer med den ålderskillnaden förr utan att det känts märkligt, men då har skillnaden varit åt andra hållet. Jag har varit den yngre.
Det här är inte något jag vill ge mig in på, och jag vet inte heller vad han har för intentioner.
Jag vet att jag dras till den här killen på ett sätt jag vanligtvis inte gör, och jag vill få hjälp att bryta den här känslostormen.

 

[mandalaki]

Svarar er båda.
Vi är på helt olika platser i livet, han är ju knappt vuxen.
Jag har själv haft relationer med den ålderskillnaden förr utan att det känts märkligt, men då har skillnaden varit åt andra hållet. Jag har varit den yngre.
Det här är inte något jag vill ge mig in på, och jag vet inte heller vad han har för intentioner.
Jag vet att jag dras till den här killen på ett sätt jag vanligtvis inte gör, och jag vill få hjälp att bryta den här känslostormen.

Nej, tio år tycker jag inte är konstigt i sig - så länge båda är vuxna.

 

[Prickig]

Nej, tio år tycker jag inte är konstigt i sig - så länge båda är vuxna.

Nej, han är myndig, men långt ifrån vuxen. Jag vill inte ge efter för dom här känslorna på något sätt. Jag vill kväva och bryta dom.

 

[cambodia]

Nej, han är myndig, men långt ifrån vuxen. Jag vill inte ge efter för dom här känslorna på något sätt. Jag vill kväva och bryta dom.

Inga vetenskapliga tips men kanske hitta på att han har någon åsikt som du tycker är förskräcklig, att han har gjort något dumt eller så. I ditt huvud bara alltså, och så tänker du jättemycket på det och gör honom till en dålig person
(Kanske blir heltokigt om ni ändå måste umgås på jobbet förstås...)

 

[Petruska]

Jag tänker nog att 18-19 år inte är vuxen. Att tänka det hade högst troligt räckt för mig, även när jag var 28-29.

Och du skriver att han inte är vuxen. På vilka vis är han inte vuxen som skulle ha betydelse i ett förhållande mellan er?

Om du menar allvar med att inte ha historier på jobbet, är byta jobb en möjlighet för dig?

 

[Prickig]

Jag tänker nog att 18-19 år inte är vuxen. Att tänka det hade högst troligt räckt för mig, även när jag var 28-29.

Och du skriver att han inte är vuxen. På vilka vis är han inte vuxen som skulle ha betydelse i ett förhållande mellan er?

Om du menar allvar med att inte ha historier på jobbet, är byta jobb en möjlighet för dig?

Om jag tänker tillbaka på hur jag var själv för ca 10år sedan så är jag vuxen på ett helt annat sätt nu även om jag var myndig redan då.

Jag vet liksom det rent logiskt, men det är något i mig som dras till honom nått vansinnigt på ett sätt jag inte varit med om förr. Jag är vanligtvis en väldigt återhållsam person.
Jag tänker inte ha någon slags historia med den här grabben utan vill försöka kväva vad det nu är i mig som är svag för dom där mjuka, mörka ögonen..

 

[Prickig]

Inga vetenskapliga tips men kanske hitta på att han har någon åsikt som du tycker är förskräcklig, att han har gjort något dumt eller så. I ditt huvud bara alltså, och så tänker du jättemycket på det och gör honom till en dålig person
(Kanske blir heltokigt om ni ändå måste umgås på jobbet förstås...)

Hahaha tack! Precis det här jag är ute efter!
Ska prova detta

 

[Mixoman]

Jadå båda är myndiga, och singlar.
Jag har högre befattning.
Inte mer än att dom andra kommer retas förbannat mycket, är inom restaurang så högt i tak och inte så strikta roller direkt.
Har andra kollegor som hittat kärleken i varandra så det är helt okej på min arbetsplats.

Men jag vill inte. Jag är nog den som är mest proffessionell och ”strikt”.
Jag vill inte bli pirrig och jag vill inte le varje gång jag tittar i de brunaste ögonen jag sett. Jag vill vara förnuftig och kunna styra bort dom där känslorna

För sent. Brunt är brunt liksom.

 

[Dressyrtjejen_97]

Förstår i ärlighetens namn inte heller vad problemet är egentligen.
Alltså, jag förstår att man vill vara professionell på jobbet. I detta sammanhang, ser jag inte nödvändigtvis hur det måste störas.
Vad det beträffar åldern. Fyllde han 18 år igår, kan man väl möjligen kanske diskutera lämpligheten i det. Men om han är 19-20 och du 29-30 förstår jag inte alls problemet. Jag känner flera personer i min ålder där åldersskillnaden är runt 10 år, och där även killen är den yngre, och det verkar vara stabila relationer som hållit i flera år redan. Så jag ser faktiskt helt ärligt inte problemet.

 

[Seabaz]

Jag förstår inte heller problemet. Känslor är känslor men om hjärnan säger nej så är det ju bara att säga "nej, sorry, jag var full. Fan va pinsamt" och skratta bort händelsen.

Att lägga band på känslir är ju inget kul, det är då hjärnan kommer in...

Eller så kör du bara och klappar dig själv på axeln att du har en 10 år yngre älskare

 

[em-pirre]

10 år är inget problem, men en 19-20åring är oftast absolut inte vuxen enligt min erfarenhet.