Donerat ägg - se det som sitt eget barn...

[rtf]

Men herregud, snacka om att dra höga växlar av ingenting. Lägg av. Du sätter egenskaper på mig som jag inte har. Alla diskussioner behöver inte utmynna i en rasismdiskussion.

Jag tänker att om man inte förstår sorgen i att min man, i mitt huvud och genetiskt, skaffar barn med en annan kvinna (någon lettiska, obestämd), så kan man starta en egen tråd om det hemska vissa kan förmodas ha i synen på donatorer. Det är inte den diskussionen som efterfrågas här och finns ingen relevans i.

 

[startpompe]

Jag tänker att om man inte förstår sorgen i att min man, i mitt huvud och genetiskt, skaffar barn med en annan kvinna (någon lettiska, obestämd), så kan man starta en egen tråd om det hemska vissa kan förmodas ha i synen på donatorer. Det är inte den diskussionen som efterfrågas här och finns ingen relevans i.

Den sorgen tror jag absolut många kan förstå, jag förstår den helt!

Men vilka ord som används har betydelse för hur saker uppfattas. Genom att benämna något i negativ klang i ett sånt här fall tycker jag nästan innebär att den lettiska (kvinnan) har någon del i att det fungerat för er att skaffa biologiska barn (nu drog jag det väldigt långt och jag menar inte att du menat så eller att det varit meningen att uttrycka dig negativt). Detta har inget att göra med sorgen över att inte ert barnskaffande har fungerat som ni ville.

 

[escodobe]

Jag tänker att om man inte förstår sorgen i att min man, i mitt huvud och genetiskt, skaffar barn med en annan kvinna (någon lettiska, obestämd), så kan man starta en egen tråd om det hemska vissa kan förmodas ha i synen på donatorer. Det är inte den diskussionen som efterfrågas här och finns ingen relevans i.

Jag tror att grejen är att många inte ser det som att han "skaffar barn med en annan kvinna" när det handlar om några donerade celler.
Det är dig han kommer fira +tecknet med, dig kan kommer köpa kex till när du mår illa, det är din mage där sparkarna kommer hända och det är era suddiga ultraljudsbildet som kommer skickas till mor och farföräldrar....

 

[rtf]

Okej, men då kanske vi kan släppa den diskussionen nu?

 

[rtf]

Jag tror att grejen är att många inte ser det som att han "skaffar barn med en annan kvinna" när det handlar om några donerade celler.
Det är dig han kommer fira +tecknet med, dig kan kommer köpa kex till när du mår illa, det är din mage där sparkarna kommer hända och det är era suddiga ultraljudsbildet som kommer skickas till mor och farföräldrar....

Nej, men jag startade tråden utifrån att jag känner så. Tråkigt nog. Och jag vill inte känna så. Därför efterfrågade jag input från dem med erfarenhet.

 

[Hedblomster]

Rekommenderar dig att gå med i Embryo- och äggdonationfrågor på facebook (om du har facebook)! Där diskuteras frågan med jämna mellanrum eftersom många som du känner en sorg i att "ge upp" sina egna ägg. Men där finns också bra info om äggdonation i allmänhet och naturligtvis många som använt sig av äggdonation för att få barn.

Jag har själv snuddat vid tanken på ÄD efter många misslyckade IVF-försök och jag känner inte samma som du men jag kan ändå förstå ATT du känner så. För mig är frågan mer vill jag ha barn eller inte? Och ja, det vill jag ju och helst vill jag vara gravid och bära barnet. Men ingen längtan efter att se mig själv i barnet sedan. Hoppas att du kan reda ut tankarna och att ni kommer fram till vad som blir bäst för just er

 

[rtf]

Rekommenderar dig att gå med i Embryo- och äggdonationfrågor på facebook (om du har facebook)! Där diskuteras frågan med jämna mellanrum eftersom många som du känner en sorg i att "ge upp" sina egna ägg. Men där finns också bra info om äggdonation i allmänhet och naturligtvis många som använt sig av äggdonation för att få barn.

Jag har själv snuddat vid tanken på ÄD efter många misslyckade IVF-försök och jag känner inte samma som du men jag kan ändå förstå ATT du känner så. För mig är frågan mer vill jag ha barn eller inte? Och ja, det vill jag ju och helst vill jag vara gravid och bära barnet. Men ingen längtan efter att se mig själv i barnet sedan. Hoppas att du kan reda ut tankarna och att ni kommer fram till vad som blir bäst för just er

Tack, det ska jag göra! Tack för input!

 

[KarinStarfighter]

Det finns också ett ig- konto som heter superlippa. Hon är barnmorska och har tre barn genom äggdonation. Hon skriver en massa klokheter kring de frågor du funderar på

 

[Luff]

Men herregud, snacka om att dra höga växlar av ingenting. Lägg av. Du sätter egenskaper på mig som jag inte har. Alla diskussioner behöver inte utmynna i en rasismdiskussion.

Nu var väl det inte någon rasfråga alls jag syftade på, Lettland annan ras?

Jag menar att positiva känslor runt äggdonatorn är viktigt. Kanske genom en icke anonym donator så det inte bara är "någon". Glädje att personen vill dela med sig, stolthet att få förtroendet att få en del av denna människa.

 

[Thera]

Jag tänker att oavsett vems ägget är från början så delar ju barnet och du blodomlopp, kropp och själ under nio månader. Oavsett vems ägg som startade processen så är ju din kropp liksom förutsättningen för liv.

(Hade jag varit lesbisk och velat ha barn hade jag nog gärna velat att en av oss blev gravid med ett ägg donerat från den andra, då båda nånstans får en rent kroppslig del i det. Även om det inte spelar nån roll så hade det känts fint på nåt vis.)

 

[Pilot]

Jag tänker att det är en "vanesak"?
Man har ju hört betydligt mer om donationer när det kommer till spermier, och med vissa saker behöver man få fundera ordentligt hur man ställer sig till det (och vänja sig rent i tanken).

Jag personligen tycker att det är det "lilla" när det kommer till att bilda familj.

Eller, det blir ju fel det med, hade jag ställt in mig på att jag och min man ska skaffa barn så hade jag såklart tyckt det varit jobbigt, känt mig besviken och ev. tyckt det var pinsamt (men så tycker jag mycket är pinsamt) om jag inte klarat det själv.

Men jag tror ändå att med lite eftertanke hade landat i att det är vårt barn.

 

[lil-sis]

Anknytning är ett socialt samspel, gener är inte avgörande. Men _känslor_ bryr sig ju inte alltid om logik.

 

[cambodia]

(Hade jag varit lesbisk och velat ha barn hade jag nog gärna velat att en av oss blev gravid med ett ägg donerat från den andra, då båda nånstans får en rent kroppslig del i det. Även om det inte spelar nån roll så hade det känts fint på nåt vis.)

Det är inte tillåtet att ta emot både donerade ägg och spermier i Sverige, men visst skulle det vara fint att kunna göra som du skriver

 

[Ingela_S]

Det är inte tillåtet att ta emot både donerade ägg och spermier i Sverige, men visst skulle det vara fint att kunna göra som du skriver

Enligt Livio är det tillåtet sedan januari 2019, de erbjuder dubbeldonation.

 

[Hedblomster]

Det är inte tillåtet att ta emot både donerade ägg och spermier i Sverige, men visst skulle det vara fint att kunna göra som du skriver

Det är tillåtet nu!

 

[cambodia]

Det är tillåtet nu!

Tusan, hade det i bakhuvudet men orkade inte kolla upp det Fast det är ju bra!

 

[rtf]

Nu är ett embro godkänt för transfer, av fyra. De andra tre hade kromosomavvikelser och hade blivit missfall. Nu är det bara att hoppas att den här inte blir missfall. Är så glad!

 

[escodobe]

Nu är ett embro godkänt för transfer, av fyra. De andra tre hade kromosomavvikelser och hade blivit missfall. Nu är det bara att hoppas att den här inte blir missfall. Är så glad!

Så roligt! Häftigt att kunna vara med verkligen från början på ett annat sätt än när det sker naturligt så att säga.

 

[Milosari]

Är det ens vanligare att man har svårare att knyta an till icke biologiska barn om man får vara med från början? Jag tänker att det är en hormongrej som har väldigt lite med den logiska hjärnan att göra. Någon som vet?