Domaren har gett sitt utlåtande...

[Lupino]

... vi klassas som oförklarligt barnlösa :-(

Ett år av idoga försök har lett till... ingenting!

Jag hade hört talas om att det kunde ta tid för vissa att bli gravida men när vi började i maj förra året fanns det inte i min värld att JAG skulle tillhöra den gruppen. När det inte tog sig på de första tre månaderna började jag trösta mig med att tänka "i värsta fall dröjer det ett år" (80-90 % har jag läst blir gravida inom ett år). Men se, inte heller den gruppen hörde jag till...

Vi är precis färdigutredda och remiss är på väg att skrivas till IVF. Optimist som man är finns det fortfarande inte i min värld att det ska behöva gå så långt, men det lugnar känslorna att stå i kö (och om allt fortsätter som tidigare kommer vi behöva utnyttja köplatsen).

Det härliga är att nu på sommaren känner jag inte samma panik - det är så mycket annat som man sysselsätter sig med så det känns inte lika tungt som jag hade trott. Vi fortsätter försöka själva under sommaren och testar insemination i höst.

Ville bara skriva av mig lite...

 

[Sunshine]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

((((((kram))))))

Det känns hemskt i början men man vänjer sig snart vid tanken (och orättvisan ). Det är många fler än vad man tror som lider av ofrivillig barnlöshet, det är bara det att folk inte pratar om det!
Jag tyckte inte att IVF behandlingen var särskilt jobbig, men det är ju individuellt såklart.

PM:a gärna om du vill prata!

 

[Lupino]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Tack, du är gullig du! Ska du göra din andra IVF snart?

Jag förväntar mig mens i helgen, och just i den här perioden av cykeln (mellan ÄL och mens) känns allt lite ljusare (eftersom hoppet alltid finns där). Spolning av äggledare och livmoder gjordes under denna cykel och man har ju hört att det ibland gett lite extra skjuts...

På sätt och vis har jag fått lite hopp också för jag känner till en tjej som försökt i drygt 1,5 år som testat med inseminationer osv men som blev gravid på egen hand för några veckor sedan. Helt plötsligt händer det...

Läkaren sa att inom 5 år har nästan alla blivit gravida. Det är bara det att man börjar försöka få barn när man är redo, och då känns bara 1 år som en fruktansvärt lång tid, 5 år finns inte ens på kartan, dessutom är jag närmare 37 om 5 år och jag vill gärna ha 2-3 barn!

Det som känns lite hopplöst är ju att anledningen till våra svårigheter inte har gått att hitta. Klart att det inte är roligt att hitta ett fel som innebär att det i princip inte går att få barn, men många har helt enkelt inte ägglossning och när de får hjälp med att få igång den blir de gravida ganska fort. Jag har nästan önskat att det vore så! För vår del återstår väl några möjliga orsaker: dåliga ägg eller dåliga slemhinnor som ägget inte fäster i... (detta har inte läkaren sagt utan det är mina egna funderingar).

Mycket skriverier nu...

 

[Midlingur]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Jättetrist att det inte blir någon bebbe

Känner själv en som är inne på sitt sjätte missfall under 8-9 år och fortfarande blir det inte en bebbe Ingen kan säga varför bebisarna "inte fastnar".

 

[Yamaha]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Jag skickar en container full med styrkekramar för det lär du behöva!

Jag har gått igenom samma sak men med den enorma skillnaden att jag redan har två biologiska barn.

Iofs så var det ändå en stor sorg medan det pågick, trots mina barn som jag har sedan förut, men jag tror att jag lättare kunde se på detta med klara ögon tack vare mina barn.

Jag var klar för IVF, hade stått i kö i 6 mån, under tiden hade jag inseminerats ett antal ggr. Varje insemination var lika jobbig och när mensen sedan kom så kom tårarna och det dåliga psykiska måendet som ett brev på posten.

En av läkarna som inseminerade (helt oduglig i mitt tycke, den enda kvinnliga och den enda som lyckades spruta sperman i ansiktet på sig själv.. ) Okänslig som få var hon men hon lyckades ändå plantera ngt i mig. Inget barn nu alltså men en tanke.
Hon sa att min äggledare var skruvad, som en knut liksom, och att det förmodligen var det som gjorde att spermierna inte kunde ta sig upp.

Jag funderade mkt på det. Någon IVF gjordes aldrig då jag sa ifrån. Jag hade bestämt mig. Om jag och min man (inte mina barns far) inte kunde få barn naturligt så lät jag hellre bli. Vi hade det bra ändå som vi hade och skulle klara oss utan tack vare dom barnen vi faktiskt har.

Men jag vet att om jag inte haft mina barn så hade jag gjort ALLT för att bli med barn. Det jag kanske lite klumpigt försöker säga här är att det nog var lättare för mig eftersom jag redan hade barn.

Det var så himla konstigt, bara. Från att ha varit jättefertil (jag har tillochmed tagit bort ett barn då det kom för tätt inpå mitt andra) så kan jag helt plötsligt inte få barn. Men jag har förlikat mig med tanken nu och vi har fosterbarn "istället" och våra hästar förstås. Och såklart dom barnen vi hade sedan förut.

Jag önskar dig stort lycka till då jag vet vad du går igenom känslomässigt - det är något av det jobbigast man kan vara med om.
Många kramar.

 

[Lupino]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Tack!!

Jag har full förståelse att man kan känna sorg även när man redan har barn! Man lever ju bara sitt eget liv så även om jag som inte lyckas bli gravid alls kan bli irriterad på gravida som beklagar sig över krämpor så har man ju faktiskt rätt att göra det (men man kan ju välja vilka man beklagar sig för - inte skulle man klaga på att man är proppmätt när man träffar en som svälter ).

Det jag menar är att din sorg kan absolut vara lika stor som min! Grundproblemet tror jag är att man först bestämmer sig för att skaffa barn (1:a eller senare) och sen blir det inget!! Hade någon sagt till mig för länge sedan att jag inte skulle kunna få egna barn hade jag ställt in mig på det och levt lycklig ändå (tror jag). Det är ovissheten som tar kål på en... Det som är skönt att veta att trots att de flesta lyckas på ett år så finns det många i min situation!

Tänkte på en sak i ditt inlägg. Du skriver att din äggledare var skruvad. Hur kunde hon veta det, hade du gjort äggledarröntgen? Sen ska väl båda vara odugliga för att det inte ska finnas någon chans!!

Bara en fundering!!

 

[Yamaha]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Jag tror du har rätt i det där med att man har bestämt sig för att skaffa barn och så kommer det inget. Det är då man upplever sorgen.

För om man inte bestämmer sig så har man ju inget att sörja... Liksom...

Hur den kvinnliga läkaren kunde se att min äggledare var skruvad (om den nu är det ) har jag ingen aning om. Någon röntgen gjordes aldrig. Det var under en insemination som hon sa det. Hon fick liksom dra ut den för att kunna spruta in spermierna, som hon sa. Och det ska man inte behöva göra. Min mans spermier var pigga och glada, så där var det inget fel.

Men hur en äggledare bara kan knorvla ihop sig efter att i många år ha fungerat, det begriper jag inte heller..

Min manliga läkare hade en teori som jag tror mer på och det är något som vi inte kan rå på. Han sa att det verkar som att vissa människor helt enkelt inte passar ihop för att få barn tillsammans. Om jag gick och lade mig med mitt ex nu så kanske det skulle bli barn, men inte med min man....

Jag vet inte.. Men man har ju hört om detta förut, folk som har barn sedan förut (min man har tre) och sedan inte kan få tillsammans. Konstigt är det.

 

[Lupino]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Efter vad du nu berättat kan jag säga att det kan inte varit äggledaren som var skruvad. Det kan de bara se genom att kontrastvätska sprutas in och man kollar på röntgen om vätskan när genom hela äggledaren.

Jag funderar på om det kan vara din livmoderhals som är lite skruvad? Det visade den sig vara på mig (den hade en snäv krök) och det gjorde det krångligt att föra upp en kateter vid äggledarröntgen (och även vid en koll av livmoderväggen). Men enligt expertläkaren var det absolut inga hinder för spermierna!! Men jag kan tänka mig att det är trixigare för läkaren vid en insemination...

Nu får du ju tro precis vad du vill men jag tror inte alls på att det beror på kompatibilitet mellan partnerna, det är nog en gammal skröna. Ofta läser man ju om någon som slutat tänka som blivit gravid, någon som bytt partner, någon som ätit någon form av tabletter (t.ex hälsokost) och det anges sedan som bevis på varför graviditet inte inträffat tidigare. Men hur många är det som skriver insändare/pratar om att de på 18 försöket utan några ändringar blev gravida? Nä, det är nog bara slumpen som avgör!!

Jag vet inte hur gammal du är och om du gett upp tanken på barn, men är du fortfarande sugen skulle jag söka experthjälp och kolla upp livmoder/äggledare!!

 

[dressyrfreak]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Hej,
å vad jag känner med dig Jag o min sambos försök resulterade först i ett missfall i v 11 Därefter försökte vi i 1 år utan ngt resultat, gick sen på utredning som inte visade några förklaringar och konstigt nog blev jag gravid månaden efter att vi fått det beskedet och är i v 20+0 idag. Det känns som ett mirakel och en stor ynnest. Det är många som uttrycker sig väldigt okänsligt om det här med att bli med barn och i mångas tankevärld existerar det inte att man skulle ha svårt att bli gravid. Jag och min man har redan bestämt att om det blir svårt att få barn efter denna kommer vi att ansöka om adoption, vi är båda uppvuxna med många syskon och jag har 2 adopterade bröder så det skulle vara helt naturligt för mig att adoptera ett syskon till babyn isåfall.
Vad jag vill säga är bara - du är inte ensam, livet är orättvist och ta emot den hjälp som finns.
Kram

 

[ameo]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Min manliga läkare hade en teori som jag tror mer på och det är något som vi inte kan rå på. Han sa att det verkar som att vissa människor helt enkelt inte passar ihop för att få barn tillsammans. Om jag gick och lade mig med mitt ex nu så kanske det skulle bli barn, men inte med min man....

Det stämmer nog alldeles utmärkt det där..
En bekant till mig försökte "göra barn" i över 10 år med sin förra man, inkluderat två IVF. Sen, när de väl bestämt sig och hade alla papper klara för adoption (bara väntade barnbesked) så gick karlsloken och letade rätt på en annan kvinna . Fast med facit i hand var det nog det bästa som hänt, för min bekant har numera fått barn med sin nya man!

 

[Sunshine]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Jag borjar nasta ivf om tva veckor. Spannande, men jag ar lite radd ocksa for jag vill inte uppleva ett till missfall. Men a andra sidan ar jag ocksa radd for att inte bli gravid overhuvudtaget... Jaja, vi far val se hur det gar.

5 ar kanns som en jattelang tid men man vanjer sig vid det ocksa! Vi har forsokt i tre ar nu och jag ar JATTEGLAD att vi sokte hjalp i tid (jag ar 31 och maken ar 36) for det ger oss iaf en chans att fa barn, och helst flera barn!

 

[Lupino]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Vad härligt att höra att du är gravid!! Sånt ger en hopp (även om det såklart inte säger något om våra chanser!).

Många säger att de blir gravida precis efter att de t.ex fått tid för utredning, eller precis före de ska in på utredning. Jag tror de menar att de slappnar av och lite hoppades att det även skulle gälla mig, men inte då!!

Om man går på att avslappning och inte tänka så mycket på att bli med barn så borde jag bli gravid denna månad - jag har nämligen inte hunnit tänka många tankar på det. Men jag tror inte på sånt (men min kropp får gärna visa att jag har fel

 

[Yahoo]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Förstår precis hur du känner dig.
När vi började trodde vi att det "bara" skulle vara att sluta med p-pillrena. När månaderna rann iväg började jag fundera om det inte var något fel. Misstänkte att jag inte hade äl, hade inget av de symptom man kan läsa om. Ringde gyn som sa, du är ung, har du mens har du äl.

Efter ett år fick vi börja utredning. Jag hade ingen äl, fick tabletter och den kom igång. Sen insåg de att de missat sambons spermaprov. Det var inte så bra, så vi blev remitterade till en fertilitetsmottagning. Men vi hoppades/trodde aldrig att vi skulle behöva gå så långt som till ivf.

I dag sitter vi här med en son på 15 månader som blev till genom vår andra ivf.

Hoppas att ni lyckas på egen hand. Men går det så långt som till ivf kan jag bara säga att det är värt det.
Många kramar och ett stort lycka till!

 

[Lupino]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Tack!

Jag är glad att vi snart står i kön, här i Stockholm där jag bor är det ca 10-12 månaders väntetid. I vårt fall känns det ganska lagom, har det inte hänt något inom ytterligare ett år är det verkligen dags att göra IVF!

Nu har jag inte läst på så mycket om IVF än, men om jag har förstått det rätt ska det vara ganska jobbigt att gå igenom. Är det hormonstimuleringen som är jobbig och på vilket sätt?

 

[Girasol]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Vi försökte i många år utan resultat. Gjorde barnlöshetsutredning och fann att makens spermier var få och slöa... Läkaren sa att ivf var aktuellt. Vi bestämde avvakta ett halvår och smälta allt innan vi ställde oss i kö och i slutet av det halvåret blev jag gravid. Försökte i två år innan nästa blev till. nr 3 blev på första försöket och nr var inte ens planerad. Läkaren trodde oss inte då vi meddelade att vi var med barn, sån tur har man bara inte. Enda förändring som vi gjort var att maken bytte jobb och i det nya jobbet slapp han sitta med näsan över dvs. lim, lödning av kretskort etc.
Det jag har märkt är att mitt sekret var betydligt segare förr än var det varit då jag blivit gravid med de två sista. Varför kroppen ändrat sig så vet jag inte.

Däremot har jag hört att folk där de inte hittat något fel på och där kvinnans sekret varit väldigt segt så har paret(båda två) ätit bisolvon dvs slemlösande och då blivit gravida. Vet ej huruvida vetenskapligt detta stämmer, men har dock hört om flera par som lyckats. Själva har vi inte provat då jag hörde detta då jag väntade tredje barnet.

 

[Yamaha]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Du kan ha rätt, det kan ha varit livmoderhalsen. Fast jag hade för mig att det var äggledaren... Men det var ju ett tag sedan och mitt minne är inte vad det borde vara..

Jag är 33, blir 34 i år och skulle nog kunna tänka mig att skaffa ett barn till. Men min man är 51, blir 52 i år och är nog mera tveksam. Det är inte alls så att jag går och längtar och tänker på barn hela tiden - tvärtom!

Härommånaden trodde jag att jag var gravid - och jag visste inte hur jag skulle känna. Var jag ledsen eller glad? Ville jag ha ett barn till eller inte?

När vi försökte för några år sedan så var vägen så spikrak, det fanns liksom inga alternativ. Men idag är det inte så längre. Vi har vårt fosterbarn nu också, så vi har ju tre hemmaboende barn + min mans barn som kommer var 14:e dag.

Men viktigast för mig är nog hästarna. För skulle jag bli med barn nu så skulle det stå mellan hästarna och bebisen. Jag vet att jag inte fixar bägge delarna, då blir jag tokig på kuppen och det är det ju inte värt!

Men vi kör ju oskyddat så en vacker dag, kanske... Ja, det återstår att se. Det är iaf inget jag går omkring och tänker på idag.

När det gäller kompatibilitet så tror jag på det, faktiskt. Jag har liksom ingen annan förklaring att luta mig mot....

 

[pemi]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Ännu en som vet vad ni går igenom. Vi är iofs inte oförklarligt barnlösa utan det är pga makens spermier. Vi trodde också att det "bara" skulle vara att sluta med pillren, det är närmare 7 år sen nu. Har gjort flera ivf:er, men skam den som ger sig, 7:e gången jag fick tillbaka embryon blev jag gravid och är i v 18 nu. Så även OM det skulle dra ut på tiden så finns det helt klart hopp!

kram!

 

[ulda]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Så tråkigt! Jag kan kanske muntra upp dig med att det i min mammagrupp finns en helt ljuvlig liten provrörspojke!!!

För oss tog det ett år. Sen blev det missfall. Och sen blev det graviditet på första försöket. Man kan aldrig veta hur det går...

 

[Lupino]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Inom loppet av en vecka har jag fått diagnosen oförklarligt barnlös + BLIVIT GRAVID!!!!!!

Jag har aldrig varit gravid tidigare i hela mitt liv, men denna känsla slår allt annat!!!! Vågar knappt tro det är sant, har inga andra symtom än utebliven mens, men stickan visade plus på en gång när jag testade igår...

TACK ALLA FÖR DE VÄRMANDE ORDEN PÅ VÄGEN. Finns det fler i min situation (med många ganska många försök och inga fel hittade) så ge inte upp!

KRAM / LUPINO

 

[Yahoo]

Sv: Domaren har gett sitt utlåtande...

Nämen stort grattis. Vad härligt och häftigt! Njut nu av din graviditet. Än en gång jättegrattis.