Vad var fel?
Älskade hundar! De är visst eleganta- när de vill och det inträffar en gång var 18 år
Min Enya (bilden här till sidan med vingarna) blev 12 år gammal. Hon fick leukemi och jag tvingades avliva henne. Älskade henne djupt och saknar henne nog lika djupt som min kärlek för henne var och är. Så himla cool hund. Skällde på besökare och såg mycket farlig ut, men så stoppade de ner handen och klappade henne på huvudet så blev hon överlycklig och studsade och ville bli meeeeer klappad! Jag tror hon njöt av att se farlig ut lite grann, folk blev lite rädda och frågade om hon var farlig, men nej det var hon ju inte, skulle inte göra något illa. Eller jo, katter och höns, hon har dödat ett par tre stycken av varje. Gräsligt, men mot människor och de flesta andra hundar var hon en ängel. Hon kunde sätta andra hundar på plats, var den enda ledaren och gjorde det alldeles utmärkt, uppfostrade andra hundar och hade jättemycket tålamod med dem.
Hon var stollig, studsig, alltid glad och lekfull. Älskade när jag fyllde tärningen med hundmat för då skutte hon omkring med den och slog på den så den studsade högt i luften för då trillade flest matkulor ut. Hon gnagde ben alltid och såg även alltid en chans att stjäla något gott, t.ex. julskinkan som stod för att svalna en jul.... Gott gottigottgott sa hon och tog för sig. Käkade upp ett av mammas örhängen en gång för att hon skulle upp i ansiktet och slicka och nagga i öronen o.s.v.
hon var den klokaste hunden jag haft, rolig och charmig och underbar. Min hund. Hon löd inte min man så till slut sa han ofta "säg till din hund", vilket gjorde mig lite mallig och hunden mer trotsig
De två jag har nu är Enyas valp (8 år) och Enyas valps halvsyster (8 år) De har lite labbe i sig så är inte helt renrasiga, men jag måste säga att det där labbiga lyser med sin frånvaro och de är precis lika stolliga och knäppa som dobermann är. Fullständigt barnsliga och tokiga, men lättlärda, envisa, coola och häftiga! Älskar dem!
