Eller som den djurvårdare som sövt i "hundra år" men inte kunde bedöma narkosdjup. Hen menade att det brukar gå bra att ha dem på 3,5.
Hen menade också att det var värre om porta-cava shunten satt i hjärnan.
Är så det blir om man bara lärt sig saker empiriskt och inte har teorin bakom.
När man bara skrapar på ytan inom ett ämne så som 80-timmarskursen för nivå 3 gör är det så otroligt lätt att inte inse hur lite man faktiskt kan. Dunning-Kruger-effekten osv…
Undervisningen inom anestesi på veterinärprogrammet i Sverige är ju tyvärr rätt liten i omfattningen, typ motsvarande 80 timmar men förstås med betydligt mer anatomi, fysiologi och farmakologi som grund. När jag tog uppehåll efter 4,5 år förstod jag att jag kunde väldigt lite, men det är först nu när jag verkligen lagt ner mig för att skaffa mig någorlunda vettiga grundkunskaper och skrivit exjobb inom ämnet som jag inser hur lite jag verkligen kunde och kan. Ju mer man läser desto större förstår man att ämnet är. Det behövs verkligen mer undervisning inom anestesi för veterinärer, för att sätta hela djurvårdarfrågan i perspektiv.