Djupa tankar om jorden.

Exakt vad är det, enligt radions P3, som skulle få en fallande människa att nå en sådan snitthastighet?

Läser *hela* tråden, och förstår att svaret är just vacuum;
Jag har ställt den här frågan till totalt fyra personer genom åren, som har studerat just gravitation och rymden, och alla svarar samma sak: 1. Det beror på om du har luftmotstånd eller inte, 2) har du inte det åker du upp och ner som en jojo. Det är inte jordens "kärna" som har starkast gravitational pull utan det är hela jordens massa, varför du i mitten har ett pull från alla sidor. Det saktar ner dig, men inte nödvändigtvis så mycket att du stannar. Istället fortsätter du, om än långsammare, tills du når ytan och återigen blir dragen "uppåt", inåt.
"On the surface, all of Earth's matter lies below your feet but, as you fall, more and more of it surrounds you, exerting its own gravity. These horizontal tugs counterbalance each other and cancel out, but the increasing proportion of mass above your head exerts a growing counterforce to the proportionately decreasing mass below, so your acceleration slows as you near the core.At the planet's center, your acceleration due to gravity is zero -- Earth's mass surrounds you, gravity cancels out and you are weightless.
You're still moving at a heck of a clip, though, so don't expect to stop there. Halfway to the center, your speed hits 15,000 mph (24,000 kph); 21 minutes after jumping in, you blow past the center at 18,000 mph (29,000 kph). Another 21 minutes later, with gravity slowing you as you go, you reach the far side and stop briefly in midair. Unless someone catches you, you'll then head back the way you came and start all over again. In our idealized case, this will continue indefinitely, like a pendulum or a spring, in a process called harmonic motion"
 
Nä, det gör man väl inte? Jag har ställt den här frågan till totalt fyra personer genom åren, som har studerat just gravitation och rymden, och alla svarar samma sak: 1. Det beror på om du har luftmotstånd eller inte, 2) har du inte det åker du upp och ner som en jojo. Det är inte jordens "kärna" som har starkast gravitational pull utan det är hela jordens massa, varför du i mitten har ett pull från alla sidor. Det saktar ner dig, men inte nödvändigtvis så mycket att du stannar. Istället fortsätter du, om än långsammare, tills du når ytan och återigen blir dragen "uppåt", inåt.

Skulle själva starkaste gravitational pull vara just i kärnan skulle man inte stanna där alls för övrigt utan då uppstår det nån form av reaktion som heter nånting som jag inte minns namnet på som gör att man skulle skjutas i väg.

Källa: fyra akademisk rymdnördar oberoende av varandra.

Gravitationskraft på svenska, och bra förklarat! :)

Jag tänker på det som en gunga utan friktion eller luftmotstånd. Bottenläget på gungan är jordens mitt. Bara för att man dras dit betyder inte det att hastigheten inte kan vara riktad mot ett annat håll. Utan friktion och luftmotstånd skulle man gunga fram och tillbaka i oändlighet.

Hmm, det skulle också innebära att om man "gungar sig genom" jorden kan man komma ut på andra sidan, sprida ut armarna och helt enkelt ha rest genom hela jorden (om det nu inte vore för asymmetrin). Hah, vad roligt! :D

Läste nu sidan 2 och 3 och såg att jag var typ sist på bollen :D:D:angel:
 
Eller alltså kan man konkludera då med att man inte är helt säker på om man till slut skulle stanna i mitten eller om det blir som en jojoeffekt i all evighet då?
Jag tror att det finns en hel del teorier och beräkningar på det, om man vill googla och ha sig.
 
Det är väl bra att få ett svenskt ord (också), i alla fall för den som läser. Det var ju knappast menat som något negativt ;)
Jag skojade bara! Är väl medveten om hur illa min svengelska har blivit, kan givetvis orden på svenska men orkar inte gräva fram dem :D.
 
För den som är intresserad av gravitation (sjukt intressant ämne!) så är den här youtubevideon faktiskt himla intressant och lättfattlig :).

 
1. Ja, man stannar vid jordens mittpunkt

Anledningen till att man oftast beräknar utan luftmotstånd är att det är jäkla klurigt att bedöma och beräkna själva luftmotståndet (densitet på luften etc). Det ska väl inte vara omöjligt som jag förstod det men då har du mer faktorer att ta in i beräkning och det tar mer tid. Om man dock förutsätter att visst luftmotstånd finns så innebär det att du faller genom jorden och sedan uppåt och sedan neråt etc, som i jojo-exemplet, men i och med luftmotståndet så saktas du sakta ner och till slut, efter x lång tid, kommer du att stanna. Då blir det i mitten - eftersom jordens massa, som du är omgiven av, drar dig åt alla håll och stannar dig. Hur lång tid det tar beror ju dock som sagt på flera faktorer.

Om jag fattat det hela rätt vill säga.

Men ni svarar väl samma sak? :confused: Eller vad menar du var fel med @athena_arabians svar?
 
Jooo!!! snälla berätta!
:bump:

Du kommer att ångra dig :sneaky:

Startar man vid en oceanbotten är det mörka basaltiska bergarter som gäller. Skorpan under oceanerna är betydligt tunnare än kontinentalskorpan så man kommer snabbare till jordens mitt.

Startar man på en kontinentalskorpa finns det fler bergarter att välja på tex ryolit (ytbergart), gabbro (djupbergart) och sandsten (metamorf bergart). Det kommer också att ta mycket längre tid, kontinentalskorpan kan vara upp till 70 km tjock.

@Jefferey: Mohorovičić-diskontinuiteten (förkortas Moho, väldigt mycket enklare :D) är spännande. Mannen den är uppkallad efter var en seismolog som såg anomalier i hastigheten hos seismiska vågor. Den markerar gränsen mellan manteln och jordskorpan. Manteln är flytande och skorpan fast och det är det som ger skillnaden i hastighet.

Jefferey kan nog minst lika mycket om Moho som jag :D eftersom han frågade om Mohole vilket var ett amerikanskt projekt som försökte borra ner till manteln. Det misslyckades dock. Det djupaste hålet som borrats är det som gjorts på Kola-halvön och det är strax över 12 000m (fy sjutton säger jag, det djupaste hål jag varit med om att borra är strax över 500m och det var jobbigt nog :eek:). Hålet på Kola fick lov att avbrytas eftersom temperaturen var för hög, borrkronan slutade fungera.
 
Kvartärgeologi :(
Fast jag är bara amatörgeolog och knappt ens det, då måste man begränsa sig till det man kan åtminstone lite om :) Så blir det när man är uppvuxen på den skånska leran med ett grustag längs skolvägen. Kommer jag upp till norrland ändras intresset men jag kan inte säga att jag kan något om alla olika graniter, gnejser, hematiter,magnetiter och allt vad de heter som man hittar när man vandrar där.

Sedimentära bergarter är roligast:)
 
Jefferey kan nog minst lika mycket om Moho som jag :D eftersom han frågade om Mohole vilket var ett amerikanskt projekt som försökte borra ner till manteln.
Nej, det kan jag då verkligen inte tänka mig. :)
Däremot råkar jag ha en böjelse för att läsa till mig runt 50- och 60-talens storsvulstiga projekt, då Människan på allvar trodde att de kunde tämja naturen. Dessa projekt fanns framför allt i USA och Sovjet - och brukade inte (som du säger även i detta fall) inte gå så bra.

Andra projekt som jag kan salivera över är när de stora Sibiriska floderna skulle vändas, eller då Aralsjön tömdes för att bevattna bomullsodlingar på den Uzbekiska stäppen.
 
@Jeffery: De två sistnämnda kommer jag ihåg från barndomen (morfar gillade sådant också :D) och hade svårt att förstå redan då hur man kunde ge sig på något sådant.

Vi i Sverige har ju Vild-Hussen när det gäller galna projekt (något äldre dock).
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp