AgentCarter
Trådstartare
Idag fick min stövarhane på 6 år åka in akut till veterinären, med vad jag trodde var kraftig buksmärta (sa innan jag åkte till min man att jag inte trodde han skulle få följa med hem igen...)
Efter prover och en röntgenplåt som inte visade någonting onormalt i buken så fick en ortoped kolla på honom, ortopeden tror det är en skada i nacken, troligen en disk som trycker eller ett regelrätt bråck. Vid vanlig undersökning av nacke/rygg så visade han knappt någonting utan det blir mest när han reser sig från liggande det slår till med vad som verkar vara extrema smärtor. Men överlag var han smärtpåverkad, apatisk och darrade hela tiden.
Jag fick med mig hunden hem skönt nog, framför allt då han har extrem separationsångest (varit i medicinsk behandling för det) och är väldigt orolig av sig.
Men nu när jag är hemma så känns det lite "ja men sen då"? Han är fortfarande smärtpåverkad, dock eoner mycket bättre. Nu orkar han ligga och gnälla! Han kan bajsa utan problem, jag är osäker på kisseriet är som vanligt men han kissade ner bagaget på vägen hem i alla fall. Fick med morfinpreparat att ta morgon och kväll några dagar och rimadyl from imorgon (fick det i spruta hos veterinären).
Han ska ta det lungt i 6-8 veckor, lever dock redan otroligt lungt sedan pensionen för två år sedan. Nu i början är det koppelpromenader i trädgården i sele, då han inte ska springa och de får vara i max 15 min.
Men hur ska vi göra sen? Han ska fortsätta banta, har gått upp 10 kg sedan han blev kastrerad och det är 5 kg för mycket. Ironiskt nog drog han omkull mig -21 och gav mig ett diskbråck så vi har inte kunnat träna fysiskt som innan men nu lär vi kunna rehaba ihop.
Veterinären kommer ringa imorgon så kan be min man ställa frågor då men vet inte ens vad jag ska fråga känns det som. Var så glad över att få hem min hund att allt bara föll bort i frågoväg.
Enligt veterinären skulle det vara god prognos, men tycker mig se blandade åsikter om det på min snabba googling. Det är en hund som redan har lidit i livet, jag vill inte utsätta honom för år av smärta.
Efter prover och en röntgenplåt som inte visade någonting onormalt i buken så fick en ortoped kolla på honom, ortopeden tror det är en skada i nacken, troligen en disk som trycker eller ett regelrätt bråck. Vid vanlig undersökning av nacke/rygg så visade han knappt någonting utan det blir mest när han reser sig från liggande det slår till med vad som verkar vara extrema smärtor. Men överlag var han smärtpåverkad, apatisk och darrade hela tiden.
Jag fick med mig hunden hem skönt nog, framför allt då han har extrem separationsångest (varit i medicinsk behandling för det) och är väldigt orolig av sig.
Men nu när jag är hemma så känns det lite "ja men sen då"? Han är fortfarande smärtpåverkad, dock eoner mycket bättre. Nu orkar han ligga och gnälla! Han kan bajsa utan problem, jag är osäker på kisseriet är som vanligt men han kissade ner bagaget på vägen hem i alla fall. Fick med morfinpreparat att ta morgon och kväll några dagar och rimadyl from imorgon (fick det i spruta hos veterinären).
Han ska ta det lungt i 6-8 veckor, lever dock redan otroligt lungt sedan pensionen för två år sedan. Nu i början är det koppelpromenader i trädgården i sele, då han inte ska springa och de får vara i max 15 min.
Men hur ska vi göra sen? Han ska fortsätta banta, har gått upp 10 kg sedan han blev kastrerad och det är 5 kg för mycket. Ironiskt nog drog han omkull mig -21 och gav mig ett diskbråck så vi har inte kunnat träna fysiskt som innan men nu lär vi kunna rehaba ihop.
Veterinären kommer ringa imorgon så kan be min man ställa frågor då men vet inte ens vad jag ska fråga känns det som. Var så glad över att få hem min hund att allt bara föll bort i frågoväg.
Enligt veterinären skulle det vara god prognos, men tycker mig se blandade åsikter om det på min snabba googling. Det är en hund som redan har lidit i livet, jag vill inte utsätta honom för år av smärta.
