Ja! Girasol! Så var namnet.
Oh, those memories... Det var jag som delade mina dejter med den tyske narkosläkaren Jaaaan. Vi joggade, paddlade kajak, joggade, åt middag (förrätt: en gigantisk tekopp strimlade morötter), badade, tittade på skolplanschstora (verkligen asstora- en halv vägg) kartor över grekiska berg, joggade och så fick han pröva "extremsporten ridning" (läses med tysk dialekt) utfört på stallets snällaste gubbhäst, både på banan och i terrängen. "Jaaaa, det här går bra, ja?" hörs det inifrån en något väl tilltagen ridhjälm, stolt uttalat av min käre narkosläkare. Tankarna drogs ofrivilligt till ett av de mer luggslitna ekipagen som kan skymtas på tv runt 15-tiden på julafton, då Ferdinand gör debut på tjurfäktningsarenan. Men han var nöjd.
Nu är det flera år sen jag stötte på honom, vet inte om han jobbar kvar eller ens bor kvar. Hade varit skoj att se hur han har det.