Din barndoms julklappar - hur minns du dem?

[Sar]

Jag har ju alltid älskat böcker så jag blev jätteglad varje år då jag fick en sådan. Men min allra bästa present av alla kategorier fick jag faktiskt som nybliven vuxen och student. Det är långt mellan universitetsorten och hemmet och det var svårt att få hyra hästtransporter för att kunna åka hem under loven. Jag jobbade extra som en liten gnu mellan juridikföreläsningarna för att överhuvudtaget ha råd att hålla häst på studielånet så det var svårt att överhuvudtaget ha råd med transporthyran. Min mamma och pappa reste ner för att hämta mig och hästen med en "hyrd" transport och när jag öppnade dörren stod en skylt med God Jul.
Det var en sådan fantastisk lycka att få tillgång till en egen transport, det innebar möjlighet att träna och tävla och möjlighet att resa hem på loven. Jag blir alldeles varm i hjärtat än idag över att tänka på det!

 

[aprilmaj]

Minns en jul när jag hett önskat mig en textapparat men inte fick en. (Antagligen för att jag inte kunde skriva ) Jag kunde inte sluta gråta. Första vardagen så fick jag därför en, men det som stannat kvar är känslan av att vara otröstlig. Så ibland handlar det inte om själva julklappen utan mer om hur känslorna tas om hand.

 

[Semlan]

KL
Minns min allra bästa julklapp, en fotoförstoring på 1x1 meter när jag skuttade ett kryss med familjens foderhäst, ett gammalt genomsnällt varmblod. Blev så lycklig över bilden att jag grät, och när det visade sig att mamma och plastpappa köpt hästen, tja, då visste lyckan inga gränser. Jag var fjorton-femton då.
För några år sen, när jag var runt 30, skulle jag fira jul med pappa och styvmamma. Alla i släkten ska lämna in önskelistor till styvmor och så fördelar hon ut vad folk önskar sig. Lite märkligt, kan tyckas, men för husfridens skull fogar sig släkten.
Jag hade överst på listan skrivit att jag önskade mig raggsockar, sen en bok om inkörning av häst, ett presentkort på en hästsportaffär och nåt mer.
När julafton kom fick jag fem olika par tjockstrumpor och ett par arbetshandskar, allt från Ullared. Det visade sig att hon erbjudit sig att köpa mina julklappar åt släkten när hon ändå var där, och handskarna skickade hon med eftersom det nästan inte kostat nåt med alla strumpor.
Visst att jag var vuxen då, och det är tanken som är viktig, men det brände lite bakom ögonlocken när syrran fick ett par vandrarkängor för 2500:-.
Jag har för länge sen accepterat att det är skillnad mellan barnen, men ibland känns det litegrann.

 

[Modest]

Jag minns bara en enda gång då jag blivit sådär oerhört besviken av en julklapp. Eller ja, egentligen inte julklappen då.

Jag var runt 5 år och hade önskat mig ett Barbie-dockhus i en evighet. Fick det på julafton och lyckan var givetvis total. När jag väl öppnat paketet kom mina föräldrar på att vi inte kunde ha kvar det, då min bror var 2 år och riskerade att sätta de olika delarna i halsen. Så dockhuset lämnades tillbaka. Minns fortfarande hur ledsen jag blev.

 

[Smulu]

Jag minns bara en enda gång då jag blivit sådär oerhört besviken av en julklapp. Eller ja, egentligen inte julklappen då.

Jag var runt 5 år och hade önskat mig ett Barbie-dockhus i en evighet. Fick det på julafton och lyckan var givetvis total. När jag väl öppnat paketet kom mina föräldrar på att vi inte kunde ha kvar det, då min bror var 2 år och riskerade att sätta de olika delarna i halsen. Så dockhuset lämnades tillbaka. Minns fortfarande hur ledsen jag blev.

Mä!!!
Kunde de väl tänkt på innan de köpte dockhuset.

 

[gul_zebra]

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20083457.ab
Liiiiite att ta i kanske...

 

[Gabbi]

Jag minns bara en enda gång då jag blivit sådär oerhört besviken av en julklapp. Eller ja, egentligen inte julklappen då.

Jag var runt 5 år och hade önskat mig ett Barbie-dockhus i en evighet. Fick det på julafton och lyckan var givetvis total. När jag väl öppnat paketet kom mina föräldrar på att vi inte kunde ha kvar det, då min bror var 2 år och riskerade att sätta de olika delarna i halsen. Så dockhuset lämnades tillbaka. Minns fortfarande hur ledsen jag blev.

Men gud vad dåligt, du kunde väl lekt med det i ett rummed stängd dörr eller något?! Buh!

 

[Squie]

Jag minns nog ingen speciell julklapp utan det är nog perioden och platsen som allt utspelar sig på som är min barndoms jul. Minnena.

 

[Modest]

Mä!!!
Kunde de väl tänkt på innan de köpte dockhuset.

Men gud vad dåligt, du kunde väl lekt med det i ett rummed stängd dörr eller något?! Buh!

Haha, jag vet inte riktigt hur de tänkte..
Som vuxen tycker jag att man kunde tänkt igenom köpet lite mer, måste varit oerhört tråkigt att behöva ta tillbaka något som ens barn önskat sig så hett.