Det som inte blev

Året var 2003 då jag började bygga på min sajt odlablommor.com . Hemsidan växte bit för bit och blev med tiden mycket välbesökt. Jag tjänade en del pengar på sajten också, främst genom annonser.

Men jag lärde mig aldrig att tycka om att skriva sökmotoroptimerade faktaartiklar. Det var en kamp varje gång en artikel skulle produceras. Sen fick jag ett riktigt jobb och hann och orkade inte fortsätta skriva på sajten. Men den låg där ute och jag fortsatte att tjäna pengar på det jag redan hade skapat.

Sen flyttade jag hit. Just i den vevan skulle domännamnet förnyas. Jag missade det och sajten stängdes ner. Så min 13 år gamla sajt gick i graven och inkomsten från sajten sinade.

Jag har alltid varit intresserad av blommor, men började så småningom intressera mig även för att odla grönsaker. Jag ville bli helt självförsörjande på grönsaker. Haken var bara att jag inte kan laga mat. Jag är totalt usel på att improvisera ihop mat och måste fortfarande ha noggranna recept till allting. En annan hake var att jag inte hade egen mark att odla på. Så småningom så blev jag ju med egen mark, men sen så insjuknade jag och grönsakslandet blev obrukat.

Under tiden jag hade min sajt så startade Sara Bäckmo sin blogg som så småningom kom att bli Sveriges största trädgårdsblogg. Hon är självförsörjande på grönsaker. Hon kan laga mat. Och hon lever på sitt företag. Jag sticker inte under stol med att jag känner avundsjuka för hon lever det liv som jag skulle ha gjort, men som jag inte gör. Jag misslyckades ju. Dessutom skulle jag själv inte klara av att göra såna videos som hon gör för jag är helt enkelt för ful för att vilja visa mig på video.

Som om det inte räckte med att jag misslyckats med det här, så har jag ju också misslyckats med att bli en bra ryttare. Jag sitter fortfarande och nöter på nybörjarnivå.

Och nu känns det som om jag bara sitter och väntar på en utredning som då ska ge en förklaring till varför jag aldrig har lyckats med något och aldrig kommer att lyckas med något heller. Jag blir aldrig så där smashing jävla framgångsrik som Sara. Och några förutsättningar att bli en bra ryttare har jag ju inte heller.

Allting är ju så tungt för mig hela tiden. Idag var jag t.ex. ute och grävde i mitt grönsaksland, men orkade bara gräva en liten stund. Och mina ögon gillar inte den här årstiden. De rinner alltid när jag är ute så jag har svårt att se ordentligt. Och näsan rinner den med.

Det verkar tyvärr som att jag kommer att fortsätta vara en person som inte lyckas med mina föresatser. Jag har alltid velat så mycket. Mitt mantra har under många år varit "där det finns en vilja finns det en väg". Jag trodde verkligen att jag kunde lyckas om jag bara kämpade tillräckligt hårt. Men jag hade fel.

Idag har jag ingenting utöver mitt hus och min trädgård. Och jag bara är. Jag är ingenting och jag är ensam. Och mina bästa år är förbi.

 

[svea]

Det beror väl på vilka mål man har. Jag har haft målet att kunna hoppa 90 cm minst, i hela mitt liv och inte uppnått det målet. Nu börjar jag bli för gammal för hoppning.


Jag är skuldbelagd för att jag inte lyckades skärpa till mig. Jag borde ha förstått att så beter man sig inte.

Nej, i en funktionell familj hade de andra förstått att något var väldigt fel och tagit hand om dig.

 

[Kirre]

Om du inte redan pratar med psykologen om hur du konstant sparkar på dig själv på ett sätt jag aldrig tror du skulle göra på någon annan i samma situation så är det dags att ni börjar göra det. Efter att ha följt många av dina trådar under lång tid så är detta konstant återkommande, inom vitt skilda områden, och får du inte bukt med hur du talar till dig själv, om dig själv kommer du aldrig kunna vända skutan.
Det är inte lätt och det är en lång process men du är din egen största mobbare, känns det ok?

(Skrivet i all välmening!)

 

[Magiana]

Är det verkligen en familj man vill vara med då?

Jag har ingen annan och kommer aldrig att få någon annan heller.

 

[Guldaskig]

Jag är inte alls insatt så det här kanske är en dum fråga. Går det inte att ta kontakt med din familj igen?

Ber om ursäkt ifall jag är helt ute och cyklar.

 

[Magiana]

Jag är inte alls insatt så det här kanske är en dum fråga. Går det inte att ta kontakt med din familj igen?

Ber om ursäkt ifall jag är helt ute och cyklar.

Jag har försökt hur många gånger som helst. Ena syskonet svarar inte alls, andra syskonet skuldbelägger mig och morsan svarar aldrig på mina frågor. Hon meddelade inte ens att hon stängt ner sitt mobilnummer så när det numret återanvändes var det en annan person som fick det och mina sms kom till en helt främmande man.

 

[Magiana]

Om du inte redan pratar med psykologen om hur du konstant sparkar på dig själv på ett sätt jag aldrig tror du skulle göra på någon annan i samma situation så är det dags att ni börjar göra det. Efter att ha följt många av dina trådar under lång tid så är detta konstant återkommande, inom vitt skilda områden, och får du inte bukt med hur du talar till dig själv, om dig själv kommer du aldrig kunna vända skutan.
Det är inte lätt och det är en lång process men du är din egen största mobbare, känns det ok?

(Skrivet i all välmening!)

Jag ser det inte så. Det är väl mer som det är. Jag har inte lyckats med en massa saker, och den sociala biten fattas helt. Jag måste liksom försöka kämpa ännu mer. Annars får jag inte det resultat jag vill ha.

 

[Shaggy]

Jag ser det inte så. Det är väl mer som det är. Jag har inte lyckats med en massa saker, och den sociala biten fattas helt. Jag måste liksom försöka kämpa ännu mer. Annars får jag inte det resultat jag vill ha.

Snälla snälla du kan du inte vara lite snäll mot dig själv. Du verkar vara en fin människa men du gör livet så svårt för dig. I allt måste du göra allt perfekt och blir det inte 100% perfekt så är du värdelös. Du gör så många olika saker så mycket bättre än många gör en enda så klappa dig själv på axeln för det.
Var snäll mot den lilla flickan inne i dig som gråter. Hon behöver massor av kramar och uppmuntran så hon kan växa och bli stark.
Du är en fantastisk människa

Det jag ändrade var en mening som kunde tolkas väldigt dubbelt och här fanns inga tankar med dubbelmeningar

 

[Magiana]

Snälla snälla du kan du inte vara lite snäll mot dig själv. Du verkar vara en fin människa men du gör livet så svårt för dig. I allt måste du göra allt perfekt och blir det inte 100% perfekt så är du värdelös. Du gör så många olika saker så mycket bättre än många gör en enda så klappa dig själv på axeln för det.
Var snäll mot den lilla flickan inne i dig som gråter. Hon behöver massor av kramar och uppmuntran så hon kan växa och bli stark.
Du är en fantastisk människa

Nu gråter jag.

 

[Kirre]

Jag ser det inte så. Det är väl mer som det är. Jag har inte lyckats med en massa saker, och den sociala biten fattas helt. Jag måste liksom försöka kämpa ännu mer. Annars får jag inte det resultat jag vill ha.

Fast det gör du, oavsett om du ser det så eller inte. Det psykologiska som händer med dig, omedvetet, när du uttalar och skriver konstant om hur misslyckad du är bör en psykolog gå igenom, inte jag. Jag vill bara råda dig att tex visa detta inlägg eller nästan vilken trådstart som helst för psykologen för att visa på ditt mönster om hur du pratar om dig själv.

Skulle du säga så till någon annan? Att det är så det är, du misslyckas ju med allt. Om den gjort samma saker som du. Om du inte skulle göra det, varför säger du det till dig själv?

 

[Magiana]

Fast det gör du, oavsett om du ser det så eller inte. Det psykologiska som händer med dig, omedvetet, när du uttalar och skriver konstant om hur misslyckad du är bör en psykolog gå igenom, inte jag. Jag vill bara råda dig att tex visa detta inlägg eller nästan vilken trådstart som helst för psykologen för att visa på ditt mönster om hur du pratar om dig själv.

Skulle du säga så till någon annan? Att det är så det är, du misslyckas ju med allt. Om den gjort samma saker som du. Om du inte skulle göra det, varför säger du det till dig själv?

Jag tänker att människor vill olika saker. En del är liknöjda. Om de är nöjda så är det ju så. Jag är ju däremot inte alls nöjd med hur mitt liv ser ut.

 

[Shaggy]

Nu gråter jag.

Någon gång skulle jag vilja träffa dig för jag tror jag tycker om dig. Du ÄR en fin människa

 

[Magiana]

Någon gång skulle jag vilja träffa dig för jag tror jag tycker om dig. Du ÄR en fin människa

Ändå så är det inget som återspeglas i min omgivning.

 

[Kirre]

Jag tänker att människor vill olika saker. En del är liknöjda. Om de är nöjda så är det ju så. Jag är ju däremot inte alls nöjd med hur mitt liv ser ut.

Fast det handlar inte om vad man vill, hur mycket man vill, om att vara nöjd. Gunde Svan ville nog ännu mer med sin skidåkning än vad du någonsin velat med något, (No offence ) han sa aldrig någonsin att han hade misslyckats om sig själv. Om han så hade kommit sist i ett lopp. Det fanns inte att misslyckas i hans värld. Kan nog säga att det tankesättet finns hos alla som kommit riktigt långt, de fokuserar på vad som är bra med en själv.
Det man tänker blir verklighet. Man behöver inte ha som mål att bli världsbäst för allas hjärnor funkar lika i detta hänseende.

 

[tuaphua]

Året var 2003 då jag började bygga på min sajt odlablommor.com . Hemsidan växte bit för bit och blev med tiden mycket välbesökt. Jag tjänade en del pengar på sajten också, främst genom annonser.

Men jag lärde mig aldrig att tycka om att skriva sökmotoroptimerade faktaartiklar. Det var en kamp varje gång en artikel skulle produceras. Sen fick jag ett riktigt jobb och hann och orkade inte fortsätta skriva på sajten. Men den låg där ute och jag fortsatte att tjäna pengar på det jag redan hade skapat.

Sen flyttade jag hit. Just i den vevan skulle domännamnet förnyas. Jag missade det och sajten stängdes ner. Så min 13 år gamla sajt gick i graven och inkomsten från sajten sinade.

Jag har alltid varit intresserad av blommor, men började så småningom intressera mig även för att odla grönsaker. Jag ville bli helt självförsörjande på grönsaker. Haken var bara att jag inte kan laga mat. Jag är totalt usel på att improvisera ihop mat och måste fortfarande ha noggranna recept till allting. En annan hake var att jag inte hade egen mark att odla på. Så småningom så blev jag ju med egen mark, men sen så insjuknade jag och grönsakslandet blev obrukat.

Under tiden jag hade min sajt så startade Sara Bäckmo sin blogg som så småningom kom att bli Sveriges största trädgårdsblogg. Hon är självförsörjande på grönsaker. Hon kan laga mat. Och hon lever på sitt företag. Jag sticker inte under stol med att jag känner avundsjuka för hon lever det liv som jag skulle ha gjort, men som jag inte gör. Jag misslyckades ju. Dessutom skulle jag själv inte klara av att göra såna videos som hon gör för jag är helt enkelt för ful för att vilja visa mig på video.

Som om det inte räckte med att jag misslyckats med det här, så har jag ju också misslyckats med att bli en bra ryttare. Jag sitter fortfarande och nöter på nybörjarnivå.

Och nu känns det som om jag bara sitter och väntar på en utredning som då ska ge en förklaring till varför jag aldrig har lyckats med något och aldrig kommer att lyckas med något heller. Jag blir aldrig så där smashing jävla framgångsrik som Sara. Och några förutsättningar att bli en bra ryttare har jag ju inte heller.

Allting är ju så tungt för mig hela tiden. Idag var jag t.ex. ute och grävde i mitt grönsaksland, men orkade bara gräva en liten stund. Och mina ögon gillar inte den här årstiden. De rinner alltid när jag är ute så jag har svårt att se ordentligt. Och näsan rinner den med.

Det verkar tyvärr som att jag kommer att fortsätta vara en person som inte lyckas med mina föresatser. Jag har alltid velat så mycket. Mitt mantra har under många år varit "där det finns en vilja finns det en väg". Jag trodde verkligen att jag kunde lyckas om jag bara kämpade tillräckligt hårt. Men jag hade fel.

Idag har jag ingenting utöver mitt hus och min trädgård. Och jag bara är. Jag är ingenting och jag är ensam. Och mina bästa år är förbi.

Jag tror vi är många(typ alla) som haft drömmar som inte blivit av. Så att du inte nått dina mål och drömmar är liksom inget extremt märkligt.
Om inte vi andra är misslyckade så torde ju inte du heller vara det.

Jag tycker du har gjort enormt mycket att vara stolt över!
Du har skaffat hus och bil trots att du har det bagage du har. Du har gjort det själv dessutom, utan hjälp.
Du hade en period en blogg som gav pengar. Det är ju grymt! Att säga att du är misslyckad iom att bloggen nu inte är kvar är ju typ som att säga att personen som vann guld i VM är misslyckad iom att den inte fortsätter vinna alla VM.

Ibland får man revidera sina drömmar. Det kan vara tufft först. Jag vet hur det var då jag tex skadade nacken illa och fick veta att jag inte skulle kunna springa tex. Och absolut inte rida. Från att vara en (över-)aktiv 15-åring till det.
Allt hopp om normalt liv var borta redan då.
Men man kan hitta nya, ”görbara” mål och utvecklas och glädjas. Förmodligen ofta med hjälp av psykolog.

Jag tror inte för en sekund att du inte kommer kunna ha relationer med folk framöver. Det har jag sagt förr. Men säger igen just för att säga emot din taskiga hjärna. Taskig som i elak mot dig..

Jag håller verkligen med om att du bör lyfta det här med hur du pratar/tänker om dig själv med psykologen. Hjärnan kan inte skilja på om du eller någon annan kallar dig värdelös. Om du hela tiden säger till dig själv att du är så dålig kommer du fortsätta tro att du är det. Det blir en ond cirkel där du blir nedtryckt i skosulorna.
Du är värd mer än så! Försök börja övertala dig det istället!

 

[Magiana]

Fast det handlar inte om vad man vill, hur mycket man vill, om att vara nöjd. Gunde Svan ville nog ännu mer med sin skidåkning än vad du någonsin velat med något, (No offence ) han sa aldrig någonsin att han hade misslyckats om sig själv. Om han så hade kommit sist i ett lopp. Det fanns inte att misslyckas i hans värld. Kan nog säga att det tankesättet finns hos alla som kommit riktigt långt, de fokuserar på vad som är bra med en själv.
Det man tänker blir verklighet. Man behöver inte ha som mål att bli världsbäst för allas hjärnor funkar lika i detta hänseende.

Jag har tidigare varit övertygad om att jag kan få det jag vill, bara jag kämpar tillräckligt hårt. Men jag har blivit överbevisad så många gånger att det inte stämmer. Ett ganska nytt exempel är ju min sjukdom. När jag sjukskrevs för drygt två år sedan så tänkte jag att jag nog kunde vara på banan igen ganska snabbt. Jag gick promenader, jag yogade och när jag orkade så red jag. Nu har jag tappat allt driv och är rätt apatisk faktiskt. Allt jag gör är halvdant numera.

Jag tror vi är många(typ alla) som haft drömmar som inte blivit av. Så att du inte nått dina mål och drömmar är liksom inget extremt märkligt.
Om inte vi andra är misslyckade så torde ju inte du heller vara det.

Jag tycker du har gjort enormt mycket att vara stolt över!
Du har skaffat hus och bil trots att du har det bagage du har. Du har gjort det själv dessutom, utan hjälp.
Du hade en period en blogg som gav pengar. Det är ju grymt! Att säga att du är misslyckad iom att bloggen nu inte är kvar är ju typ som att säga att personen som vann guld i VM är misslyckad iom att den inte fortsätter vinna alla VM.

Ibland får man revidera sina drömmar. Det kan vara tufft först. Jag vet hur det var då jag tex skadade nacken illa och fick veta att jag inte skulle kunna springa tex. Och absolut inte rida. Från att vara en (över-)aktiv 15-åring till det.
Allt hopp om normalt liv var borta redan då.
Men man kan hitta nya, ”görbara” mål och utvecklas och glädjas. Förmodligen ofta med hjälp av psykolog.

Jag tror inte för en sekund att du inte kommer kunna ha relationer med folk framöver. Det har jag sagt förr. Men säger igen just för att säga emot din taskiga hjärna. Taskig som i elak mot dig..

Jag håller verkligen med om att du bör lyfta det här med hur du pratar/tänker om dig själv med psykologen. Hjärnan kan inte skilja på om du eller någon annan kallar dig värdelös. Om du hela tiden säger till dig själv att du är så dålig kommer du fortsätta tro att du är det. Det blir en ond cirkel där du blir nedtryckt i skosulorna.
Du är värd mer än så! Försök börja övertala dig det istället! ❤

Det var en hemsida jag hade. Inte en blogg. Det är två olika saker.

Det finns hittills inget som tyder på att jag kan ha nära relationer.

 

[Trissa]

Hur är det @Magiana , har du någon terapi/psykolog nu?

 

[tuaphua]

Jag har tidigare varit övertygad om att jag kan få det jag vill, bara jag kämpar tillräckligt hårt. Men jag har blivit överbevisad så många gånger att det inte stämmer. Ett ganska nytt exempel är ju min sjukdom. När jag sjukskrevs för drygt två år sedan så tänkte jag att jag nog kunde vara på banan igen ganska snabbt. Jag gick promenader, jag yogade och när jag orkade så red jag. Nu har jag tappat allt driv och är rätt apatisk faktiskt. Allt jag gör är halvdant numera.


Det var en hemsida jag hade. Inte en blogg. Det är två olika saker.

Det finns hittills inget som tyder på att jag kan ha nära relationer.

Oj, förlåt! Jag skrev fel.

Jag tror iaf du kommer kunna ha det. Kanske måste du vända och vrida på en del saker med psykologen först.
Men du är ju en normal, trevlig människa. Klart du kommer kunna ha det!

 

[Magiana]

Hur är det @Magiana , har du någon terapi/psykolog nu?

Ja, jag har en psykologkontakt. Men jag tycker det går långsamt med allting, vi kommer liksom aldrig till en lösning av något problem.

Jag var där idag och visste inte riktigt vad jag ville prata om, men tog upp det här med min ångest som är nära hela tiden. Jag fick då rådet att motionera/promenera så var det möjligt att ångesten skulle minska. Så det kan man väl säga är någon slags lösning, men några lösningar på mina relationsproblem finns inte. Jag är fortfarande helt bortkommen på den punkten.

 

[Mia_R]

Jag förstår att du tappar sugen och orken och jag beklagar verkligen din dysfunktionella familj och den uppväxt du har haft, men jag säger som de andra, du har på egen hand fixat så mycket och du kan så mycket som många andra inte kan, du är inte värdelös och misslyckad!

Jag skrev i en annan tråd att du borde försöka se mer till det du faktiskt gör och tala om för dig själv att du är bra. Du har ju redan börjat så smått med sådder igen? Trädgårdsföreningen du är medlem i har inga aktiviteter du kan gå på? Försök sätta upp små mål varje vecka, att komma ut och träffa andra odlingsintresserade är ett steg på vägen.

 

[Magiana]

Jag förstår att du tappar sugen och orken och jag beklagar verkligen din dysfunktionella familj och den uppväxt du har haft, men jag säger som de andra, du har på egen hand fixat så mycket och du kan så mycket som många andra inte kan, du är inte värdelös och misslyckad!

Jag skrev i en annan tråd att du borde försöka se mer till det du faktiskt gör och tala om för dig själv att du är bra. Du har ju redan börjat så smått med sådder igen? Trädgårdsföreningen du är medlem i har inga aktiviteter du kan gå på? Försök sätta upp små mål varje vecka, att komma ut och träffa andra odlingsintresserade är ett steg på vägen.

Jag har inte fått årets aktivitetsschema från trädgårdsföreningen ännu.

Men ja, jag har sått lite tomatfrön redan. I övrigt är det inte så mycket jag gör. Jag rider ibland och ska försöka gå promenader. Helst skulle jag behöva rensa mitt grönsaksland på ogräs också.