Jag läste en bra och fängslande text på FB om hur det är att leva med ADHD (skriven av ”Andreas Busen Selin” den 16 juni, för den som vill söka själv). Vissa delar i texten kan jag känna igen. Jag kan känna igen rusande tankar, jag kan känna igen svårigheterna att koncentrera och fokusera sig på en enda sak, jag kan känna igen starka och överväldigande intryck, jag kan känna igen en kropp som måste röra på sig eller pilla på något hela tiden för att det är som en högspänningsledning går igenom kroppen och överladdningen bara måste ventilera ut nånstans. Nu har inte jag ADHD, mina upplevelser av ovanstående är förmodligen väldigt modesta i jämförelse, och jag har även andra lägen. Men jag kan verkligen förstå problemet, för jag måste ständigt jobba med lugn- och avslappningsövningar, medans det andra läget lätt kommer av sig själv om man säger så. Och i mitt fall så upplever jag att jag har fått större problem med koncentrationssvårigheter när jag har blivit äldre.
Jag kan inte låta bli att spåna iväg lite, utifrån det jag läst och snappat upp dels om miljögiftskemikalier och dels om hälsa.
Vissa forskningsstudier tyder på att en del av de kemikalier som används i vårt samhälle idag har direkta eller indirekta effekter på hjärnans utveckling, och bl.a. kan leda till utvecklande av autism eller ADHD (intressant sida om ämnet: http://braindrain.dk/ ). Det är dock fortfarande ett område där vi famlar lite i blindo, bland annat på grund av att vissa hälsostörande kemikalier, och då framför allt hormonstörande ämnen, inte verkar följa den sanning som vi har tagit för given i flera hundra år: att det är dosen som gör giftet, och att ämnen blir giftigare ju högre dos vi utsätts för. För hormonstörande ämnen kan olika doser leda till helt olika effekter, och dessa ämnen kan ha skadliga effekter även i väldigt låga doser – effekter som däremot kanske inte märks förrän generationer senare. Det är dock ett nytt sätt att tänka på, och när lagstiftning och logik är uppbyggda kring den gamla sanningen så är det oerhört svårt att styra om. Särskilt när det är gigantiska ekonomiska intressen inblandade...
(och NU blir det mina egna grubblerier så ta det som det är)
TÄNK om det är så att de ämnen som vi idag utsätts för - på ett sätt vi inte gjort tidigare - påverkar våra hjärnor så att vi får svårare att koncentrera oss och fungera på det sätt som samhället är uppbyggt kring? Ökningen av diagnoser typ autism/asperger/ADHD är väldigt kraftig (hörde en siffra på 300% i USA under de senaste 10 åren). Till viss del kan diagnosökningen förklaras av ökad benägenhet att ställa dessa diagnoser, och hur mycket det kan stå för är ju svårt att säga exakt. Men jag har hört från flera håll att ökningen är mycket större än vad som kan förklaras med enbart övervilja att diagnosticera. Tänk om det är så att vi har skapat ämnen som håller på att förändra våra hjärnor? Tänk om neuropsykiatriska diagnostillstånd kommer att bli det nya normala? I så fall kommer vi att behöva bygga om vår samhällsstruktur ganska kraftigt, misstänker jag.
En annan sak jag har reagerat över är att nästan alla hundägare jag har i min bekantskapskrets vittnar om väldigt jobbiga valp- och unghundsperioder, på ett sätt som jag inte känner igen från när jag var liten för länge sedan. Det är som att hundarna uppvisar ADHD-liknande beteenden...
OM det är så att vår hjärna störs ut på ett sånt sätt att den får svårare att hantera intryck och koncentration, så skulle det sannolikt kunna leda till (omedvetna) fysiologiska stressreaktioner i kroppen. Dessa reaktioner drar igång stressystemet (HPA-axeln), och vips får vi alla de fysiska problem som stressystemet kan orsaka vid för långvarigt ”på”-läge (utmattning, smärta och värk, inflammationer i kroppen och allt det som dom kan leda till, försämrat immunsystem och allt det som det kan leda till, illa fungerande tarmsystem, illa fungerande andning och allt det som det kan leda till, depression, mm, mm).
Visst, jag lever själv i ett tillstånd av ohälsa, vilket förstås kan påverka att jag ser väldigt mycket av ovanstående ohälsotillstånd omkring mig. Jag är väl inte helt subjektiv. Men jag tycker ändå att alldeles för många (och alldeles för unga!) människor går omkring med värk, orkeslöshet, sjukdomar och problem, på ett sätt som ökat markant sen jag var ung. Det kan inte vara rätt. Människan kan inte ha skapats under miljoner år för att må så dåligt som vi gör nu. Självklart är något fel.
Men svaret på om det är hälsostörande kemikalier, stress, eller något annat som är orsaken verkar det som att vi nog kommer att få vänta ett tag på...
Jag kan inte låta bli att spåna iväg lite, utifrån det jag läst och snappat upp dels om miljögiftskemikalier och dels om hälsa.
Vissa forskningsstudier tyder på att en del av de kemikalier som används i vårt samhälle idag har direkta eller indirekta effekter på hjärnans utveckling, och bl.a. kan leda till utvecklande av autism eller ADHD (intressant sida om ämnet: http://braindrain.dk/ ). Det är dock fortfarande ett område där vi famlar lite i blindo, bland annat på grund av att vissa hälsostörande kemikalier, och då framför allt hormonstörande ämnen, inte verkar följa den sanning som vi har tagit för given i flera hundra år: att det är dosen som gör giftet, och att ämnen blir giftigare ju högre dos vi utsätts för. För hormonstörande ämnen kan olika doser leda till helt olika effekter, och dessa ämnen kan ha skadliga effekter även i väldigt låga doser – effekter som däremot kanske inte märks förrän generationer senare. Det är dock ett nytt sätt att tänka på, och när lagstiftning och logik är uppbyggda kring den gamla sanningen så är det oerhört svårt att styra om. Särskilt när det är gigantiska ekonomiska intressen inblandade...
(och NU blir det mina egna grubblerier så ta det som det är)
TÄNK om det är så att de ämnen som vi idag utsätts för - på ett sätt vi inte gjort tidigare - påverkar våra hjärnor så att vi får svårare att koncentrera oss och fungera på det sätt som samhället är uppbyggt kring? Ökningen av diagnoser typ autism/asperger/ADHD är väldigt kraftig (hörde en siffra på 300% i USA under de senaste 10 åren). Till viss del kan diagnosökningen förklaras av ökad benägenhet att ställa dessa diagnoser, och hur mycket det kan stå för är ju svårt att säga exakt. Men jag har hört från flera håll att ökningen är mycket större än vad som kan förklaras med enbart övervilja att diagnosticera. Tänk om det är så att vi har skapat ämnen som håller på att förändra våra hjärnor? Tänk om neuropsykiatriska diagnostillstånd kommer att bli det nya normala? I så fall kommer vi att behöva bygga om vår samhällsstruktur ganska kraftigt, misstänker jag.
En annan sak jag har reagerat över är att nästan alla hundägare jag har i min bekantskapskrets vittnar om väldigt jobbiga valp- och unghundsperioder, på ett sätt som jag inte känner igen från när jag var liten för länge sedan. Det är som att hundarna uppvisar ADHD-liknande beteenden...
OM det är så att vår hjärna störs ut på ett sånt sätt att den får svårare att hantera intryck och koncentration, så skulle det sannolikt kunna leda till (omedvetna) fysiologiska stressreaktioner i kroppen. Dessa reaktioner drar igång stressystemet (HPA-axeln), och vips får vi alla de fysiska problem som stressystemet kan orsaka vid för långvarigt ”på”-läge (utmattning, smärta och värk, inflammationer i kroppen och allt det som dom kan leda till, försämrat immunsystem och allt det som det kan leda till, illa fungerande tarmsystem, illa fungerande andning och allt det som det kan leda till, depression, mm, mm).
Visst, jag lever själv i ett tillstånd av ohälsa, vilket förstås kan påverka att jag ser väldigt mycket av ovanstående ohälsotillstånd omkring mig. Jag är väl inte helt subjektiv. Men jag tycker ändå att alldeles för många (och alldeles för unga!) människor går omkring med värk, orkeslöshet, sjukdomar och problem, på ett sätt som ökat markant sen jag var ung. Det kan inte vara rätt. Människan kan inte ha skapats under miljoner år för att må så dåligt som vi gör nu. Självklart är något fel.
Men svaret på om det är hälsostörande kemikalier, stress, eller något annat som är orsaken verkar det som att vi nog kommer att få vänta ett tag på...
