"Det kan man kalla för att övertyga hästen"

[qrumelur]

Jag skulle vilja höra era tankar kring det här:

Jag har en film som handlar om inridning av hästar på Island. Det är en mycket känd och erkänd tränare som visar hur h*n tränar en extremt ohanterad häst från dag 1 till ridtur ute i det fria.

En bit in i träningen ska hästen lärasig att bli ledd i grimma och grimskaft. Hästen gör det som unghästar så gärna gör i den situationen: Bara stannar och ser oförstående på sin ledare. Det tränaren då gör, är att gå fram till hästen och stryka den lite i pannan. Tränaren säger också just precis detta (Fritt citerat):

"Jag går fram till hästen och kliar den lite i pannan, och se, då följer den med mig. Det kan man kalla för att övertyga hästen".

Jag gjorde ganska stora ögon när jag såg det här första gången, men ryckte sen på axlarna.

Det lustiga är att jag sen har haft förmånen att prova det här på min egen unghäst som var extremt lite hanterad när han kom i vintras. Till min extrema förvåning så fungerade det faktiskt alldeles utmärkt. Nu har jag testat i ett enskilt fall, men tränaren i filmen förespråkar ju detta osm en metod ...

VAD tror ni att det är som händer när man gör så här?

 

[karamelldrottningen]

Sv: "Det kan man kalla för att övertyga hästen"

Jag tror jag har sett den filmen, var väl inga direkta metoder som imponerade på mig, men intressant att titta på.Har aldrig varit på Island. Vill gärna åka dit och det är kul att se hur kända tränare gör med sina hästar. Men tror det blir en helt annan sak att vara på plats, då kan man ju även passa på att fråga om man undrar något.

Att övertyga hästen är väl som att försöka få hästen med en, något man bör göra i allting när man håller på med hästar, inte tvinga utan guidea- få hästen med sig, ge alternativ. Sen brukar det ju oftast kräva lite mer än att bara klia pannan ... Men uppenbarligen så behövdes det inte så mkt mer med den hästen just då, den tyckte väl att ha verkade intressant och följde efter. De flesta hästar är ju nyfikna, bra att ta tillvara på den nyfikenheten.

 

[fraggelzebra]

Sv: "Det kan man kalla för att övertyga hästen"

Nu minns jag inte sammanhanget, kan ha varit någon ridlärare som sa detta. Personen sa i alla fall att ston kliar/slickar pannan på sina föl för att lugna dem och att det därför kunde vara effektivt att stryka hästen över pannan om den är hispig. Tror att samma sak gällde för manken. Luddiga minnen... Min häst tycker i alla fall om att bli klappad i pannan, men det brukar inte medföra att vi rör oss framåt...

 

[kvandi]

Sv: "Det kan man kalla för att övertyga hästen"

Hästen känner sig trygg i hans sällskap. Hade han börjat rycka o dra hade hästen spänt sig, blockerat sig och troligtvis inte lärt sig något. När hästen inte fattade så gick han fram, var lite sällskaplig och ingjöt trygghet -eftersom hästen troligtvis redan sedan tidigare träning ser honom som ledare så blev det naturligt att följa med när han sedan gick.

Inget konstigt i min värld, tror inte det hade haft betydelse om han hade kliat i pannan eller på halsen eller bogen.

 

[karamelldrottningen]

Sv: "Det kan man kalla för att övertyga hästen"

Sen får vi inte glömma bort att bara för att en häst väljer att följa en vid något tillfälle så betyder inte det per automatik att människan är ledaren.

 

[skuggi]

Sv: "Det kan man kalla för att övertyga hästen"

Enligt min erfarenhet är det (särskilt för vissa hästar) som om andra varelser har en viss gravitation.
Om vi står nära hästen och börjar gå, så följer den gärna, om vi sedan går lite för fort, så vi hamnar en bit före så är gravitationen för liten för hästen och den "lossnar"/stannar. Samma kan man se när man rider med handhäst, hamnar den för långt efter/bakom så ger den upp och stannar, men stannar man med ridhästen så att handhästen kommer upp jämte, så håller den sedan gärna samma tempo.

Kan det ha varit något sådant? Unghästar har nog lättare att tappa gravitationen då de inte redan vet att de "ska" följa oss.

 

[Buck]

Sv: "Det kan man kalla för att övertyga hästen"

Enligt min erfarenhet är det (särskilt för vissa hästar) som om andra varelser har en viss gravitation.
Om vi står nära hästen och börjar gå, så följer den gärna, om vi sedan går lite för fort, så vi hamnar en bit före så är gravitationen för liten för hästen och den "lossnar"/stannar. Samma kan man se när man rider med handhäst, hamnar den för långt efter/bakom så ger den upp och stannar, men stannar man med ridhästen så att handhästen kommer upp jämte, så håller den sedan gärna samma tempo.

Kan det ha varit något sådant? Unghästar har nog lättare att tappa gravitationen då de inte redan vet att de "ska" följa oss.

bra skrivet! jag märker detta tydligt när man ska lasta hästar, kommer man det minsta för långt framför hästen så tvärnitar den, samma när man leker följa john med hästen och råkar komma lite för långt framför, då är det inte lika roligt längre

 

[qrumelur]

Sv: "Det kan man kalla för att övertyga hästen"

bra skrivet! jag märker detta tydligt när man ska lasta hästar, kommer man det minsta för långt framför hästen så tvärnitar den, samma när man leker följa john med hästen och råkar komma lite för långt framför, då är det inte lika roligt längre

Det ser man ju på hästar som leker i hagen också. I alla fall jag som har två. Om den ena tar ut steget och hinner för långt före så "tappar" han sin kompis som saktar av och stannar... Intressant.