lady_vip
Trådstartare
Jag funderar som vanligt och detta har jag tänkt på länge nu. Stress anses ju enbart vara negativt för hundar, positiv stress omnämns i andra termer. Dvs en hund som är i positiv stress är "taggad" eller "uppmärksam".
Iaf, negativ stress. Stress nämns i alla möjliga situationer i hundvärlden och vissa av dem är förståliga. Ex. en jakthund som ska ut på första drevet för dagen, varken hör eller ser, vill bara springa. Draghundarna som bara står och vrålar innan de släpps iväg osv. Det tyder ju ändå på en arbetslust och man jobbar inte så mycket på att ta bort den typen av stress, det är naturligt.
Men en hund som stressar i hemmet är negativt stressad, självklart... Är det bara jag som ser ett samband (i många fall, inte alla) med dåligt ledarskap/dålig relation?? Antagligen inte, eftersom det påtalas ofta att en trygg hund är en lugn hund.
Varför drar man då inte dessa paralleller när det gäller "positiv stress"? En sån hund ska ju egentligen inte börja skrika förrän den får tecknet...? För jakthundar är ju dock tecknet när kläderna åker på och geväret tas ut, men borde inte stressen kunna vänta tills man släpper dem i skogen...?
Detta är bara funderingar från min sida. Jag ser ju min terrier (även kallad Pip ) som drar igång värsta drevet så fort man har något grönt på sig och sätter fötterna i kängorna. Ungefär samma reaktion har hon när det skramlas i vapenskåpet eftersom hon är situationsbundet skotträdd.
Hur gör du för att "tagga ner" hunden, dvs även ta bort en del av den positiva stressen? Eller gör du det öht?
Hade du stått ut med ett konstant gnällande från halv sju (när jag struttar ner i gröna kläder) till första släppet halv tio, just för att det är "positiv" stress? (Som i mina ögon blir negativ för att hunden slösar energi på att pipa och hetsa upp sig i stället)
Tankar?
//E
Iaf, negativ stress. Stress nämns i alla möjliga situationer i hundvärlden och vissa av dem är förståliga. Ex. en jakthund som ska ut på första drevet för dagen, varken hör eller ser, vill bara springa. Draghundarna som bara står och vrålar innan de släpps iväg osv. Det tyder ju ändå på en arbetslust och man jobbar inte så mycket på att ta bort den typen av stress, det är naturligt.
Men en hund som stressar i hemmet är negativt stressad, självklart... Är det bara jag som ser ett samband (i många fall, inte alla) med dåligt ledarskap/dålig relation?? Antagligen inte, eftersom det påtalas ofta att en trygg hund är en lugn hund.
Varför drar man då inte dessa paralleller när det gäller "positiv stress"? En sån hund ska ju egentligen inte börja skrika förrän den får tecknet...? För jakthundar är ju dock tecknet när kläderna åker på och geväret tas ut, men borde inte stressen kunna vänta tills man släpper dem i skogen...?
Detta är bara funderingar från min sida. Jag ser ju min terrier (även kallad Pip ) som drar igång värsta drevet så fort man har något grönt på sig och sätter fötterna i kängorna. Ungefär samma reaktion har hon när det skramlas i vapenskåpet eftersom hon är situationsbundet skotträdd.
Hur gör du för att "tagga ner" hunden, dvs även ta bort en del av den positiva stressen? Eller gör du det öht?
Hade du stått ut med ett konstant gnällande från halv sju (när jag struttar ner i gröna kläder) till första släppet halv tio, just för att det är "positiv" stress? (Som i mina ögon blir negativ för att hunden slösar energi på att pipa och hetsa upp sig i stället)
Tankar?
//E