Det här med familj och häst

[Asa_S]

Detta ämne har ju varit uppe förut och jag vet egentligen inte vad jag vill med denna tråd. Grejen är att jag känner mig som om jag är inne i ett sorgearbete trots att jag inte gjort något val ännu - fast jag vet inte om jag har något val egentligen?

Mitt hästintresse har inte alls avtagit utan tvärtom har det känts som om jag nu äntligen har mer tid att lägga på mitt eget hästeri. Men jag är så trött på att ha det som jag har det i de övriga delarna av mitt liv! I min enfald (känns det som) har jag gått omkring och trott att bara barnen blir lite äldre så kommer jag att hinna med allt det där som inte har blivit gjort. Och så är det verkligen - men problemet är att min tolerans minskar i eskalerande takt och jag är mer eller mindre ständigt missnöjd med saker och känner mig jagad hela tiden av allt som inte är som jag vill ha det. Och då pratar vi inte om att jag är petig - till exempel kommer jag inte ihåg när vi dammsög här hemma sist men det kan vara flera månader sedan. Så har det inte alltid varit och jag vill inte ha det så! Jag inser att varje gång jag har fått mer utrymme i mitt liv så har det slutat med att jag fått mer att göra här hemma. Varje gång jag tar tag i något eftersatt område här hemma istället för att gå ut själv, så försvinner alla andra ut genom dörren lugna i förvissningen om att nu har jag ju läget under kontroll så nu behövs inte de längre.

Kanske har jag inget annat val än att ge upp hästarna och foga mig i mitt öde? Min egen ridning går ju ändå inte framåt som jag skulle vilja eftersom sambons skiftjobb gör det omöjligt att träna i grupp på regelbunden basis och jag börjar undra om jag har orken att genomföra det som något eget projekt, jag har kämpat ensam i så många år nu... Känns skit rentutsagt, ju mer jag försöker hålla någon sorts standard här hemma desto mer stressad och desto gnälligare och tjatigare blir jag. Är det en sån människa jag ska måsta vara de närmaste 15 åren? "Städpolis", taxichaufför, matlagare? Själsfrid, det är vad jag vill ha, och en trevlig tillvaro där jag kan känna mig nöjd och umgås med min familj istället för att springa efter dem och bråka. Som det verkar just nu kan jag inte få det vare sig med eller utan häst...

Jag vill komma någonstans! Varje gång jag kommit ett steg på en ny väg, står en betongvägg ivägen för nästa. Ibland undrar jag om jag är en råtta och någon intresserad forskare sitter och studerar hur jag lär mig hitta till belöningen i labyrinten. Den skrämmande tanken är att belöningen tycks vara att bli accepterad som kvinna genom att presentera för omvärlden en organiserad mamma med koll på allt som på en och samma gång kan köra dammsugaren med stortån, bjuda gäster på buffe med champagne iförd raffset med telefonen vid örat för att organisera skjuts till träningen för barnen. Allt med ett stort leende över för alla.

Ibland får jag för mig att jag är egotrippad och självisk. Jag kanske saknar empati och ansvarskänsla för mina egna barn eftersom jag inte ser det som min plikt att packa deras gympapåsar? Det vore lättare om jag kunde fortsätta tro att det blir bättre längre fram, men jag är faktiskt värd ett hem som inte är så fullt av pinaler att det är omöjligt att dammsuga!

 

[AnnBur]

Sv: Det här med familj och häst

Jag känner igen mig i stora delar av din beskrivning. Själv har jag kommit till inikten att det är jag själv som sätter för stora krav. Om jag tar ett steg tillbaka så har faktiskt omgivningen (läs familjen) inte kraven som jag själv tror att de har och som gör att jag känner mig snärjd.

Vill bara råda dig att inte ge upp hästeriet. Du blir bara bitter och man hamnar så lätt i en martyrroll. Inte kul för någon, allra minst för dig själv.

Ta ett seriöst snack med familjen och förklara hur du känner. Nu vet jag inte hur stora barn du har, mina är i tonåren. Ni måste enas om vilken standard på städning osv som skall råda. Alla får dra sitt strå till stacken. Gör din bit av det fördelade och skit i resten. Plocka inte efter de andra, för de lär inte SE vad du gör ändå. Om de andra inte håller sina delar - dags för nytt snack. Det kan omöjligen bara vara din sak att ratta allt familjebestyr själv.


Själv har jag extremt lätt för att falla in i martyrrollen och ständigt känna mig stressad och jagad, då av krav som jag själv tror att andra har på mig. Vill vara duktig och duglig på alla plan.... Idiotiskt, men så är det. Fast jag blir bättre och bättre på att prioritera mig själv.

Lycka till - och behåll hästeriet!!!

 

[pulkaskurk]

Sv: Det här med familj och häst

Nu har jag inte barn och familj själv men känner igen mig hur jag tror att min kära mor kände sig ett tag. Men hon gjorde såhär:

1 Mamma samlade hela familjen vid matbordet och var redigt arg, ledsen, besviken berättade hur hon kände, att hon vill faktiskt ha ett rent, fint och välstädat hus. Hon förklarade övertydligt att det inte var kul att sköta allting själv när det faktiskt finns en pappa, jag och min storebror som stökade till mest så vi fick bannemej hjälpa till, annars ville hon inte vara kvar hos oss.

2 Sen gick hon vidare med att hon tog fram ett par papper,
på det första stod det hur hon ville att det skulle se ut i alla rum.

På det andra pappret hade hon gjort upp ett schema att på måndagar och torsdagar var det städdagar så när vi kom hem från skolan var det bara ta tag i sitt städområde och jag och brorsan hade ju självklart att städa våra rum men även tex städa toaletten eller vika tvätt var anpassat för vår ålder och vad vi borde klara av och det tog ca 1-1,5 h att göra det och inte förrän man gjort det var man tillåten att göra någonting roligt.
Att fixa gympakläder och läxor själva var självklart (självklart fick man hjälp om det behövdes med läxorna)

På papper nr 3 Hade hade hon gjort ett matlagningsschema där jag och brorsan hade varsin dag där vi var tvugna att laga middagen själva (när vi var små så hade vi såklart hjälp av mamma eller pappa) och resterande 5 dagar delade mamma å pappa på. Sen gjorde hon även upp scheman med de andra föräldrarna som hade barn på samma aktiviteter så vi samåkte och dem turades att skjutsa/hämta. Efter det blev iaf min mor en mycket lyckligare och gladare och framförallt snällare mamma som fick tid för sig själv hon är inte hästintresserad men fick tid för att läsa en bok i lugn å ro eller sticka till gymmet och träna som är hennes fristad och jag lovar fint blev det i huset med för ingen ville städa mer än den där timmen vi var tvungna till så och jag tror hela familjen mådde bättre efter den lilla omorganisationen i familjen. Och behövdes det tex städas förråd eller liknande blev man inkallad till extra städdag vilket vi självklart protesterade mot men det hjälpte inte, men mamma mutade oss med pizza eller nåt så de var rätt okej ändå

Oj blev väldigt långt men det kanske kan hjälpa dig att få till någon typ av omoranisation hemma så att det fungerar bättre i din familj? För du blir nog ingen bättre mamma om du släpper hästarna, antar att hästarna är din fristad där du kan slappna av, rensa huvudet och få må bra. Och mår du bra så kommer din familj att må bra.

 

[flashlight]

Sv: Det här med familj och häst

Jag känner igen mej så mycket från när barnen var yngre, vi hade gård och hästar och jobb...........

1. Först tänker man att man ska hinna ändå. Stressar och jagar och tänker att när barnen är lite större så...

2. Sen är barnen "större" och dom ska förstås rida, ha ponnies och man ägnar all tid åt deras ridning. Så är det så kul att dom får chansen att träna och klart dom ska vara med. Och sen tävla....... Jaha, det inte bara tar tid, det kostar också. Man slutar lägga pengar på egen träning och tävla har man redan slutat för länge sen, har inte samvete att släpa runt dem på tävlingar längre för "mammas skull", och maken är inte pigg på att vara ensam med barnen när det är massor av arbete på gården......

3. Så är barnen ännu "större" och har inte bara ridningen, en har andra intressen och ska skjutsas, det ska skjutsas även till nöjena, och självklart till träningar och tävlingar, och nu är det lite högre nivå, vilket är jättekul och det kostar mer och tar mera tid. Man är glad om man ens hinner rida själv öht.....
Andra "ponnymorsor" har lagt av den egna ridningen för länge sen och tycker man är egoistisk som inte säljer den enda kvarvarande man har själv och köper en ponny till!?! Helst skulle man ju ägna mer tid åt klubben också, dessutom......som andra ponnymorsor....

Och staket ska fixas, och hästmat köras hem och boxar repareras och tak läggas om på huset och maken anlägger ft-hinder i hagen åt ungarna
"Va, ska du rida, hinner du det?!?"

4. Så vill ena barnet ägna mer tid åt dressyr, helt annan gren, och dessutom på häst, (min häst, hmmm.....) så jaha, det är ju kul, då.... Bra att hästen får träningar igen i alla fall.. Ja ja man har ju luffat i skogen och småhoppat lite så många år ändå på överbliven (stulen,...som det känns) tid, så det är väl bra att hästen får lite dressyr äntligen....

Ja, mitt liv i ett nötskal (och då har jag inte tagit med skilsmässan och allt som följde av den.....) och sen undrar man över att man är en sån usel ryttare och knappt kan sitta vettigt i en dressyrsadel trots alla års ridning


NU när alla barn är vuxna borde man ju kunna ägna sej åt sin egen ridning men riktigt så enkelt är det inte heller och framförallt är man gammal och obildbar

MEN jag har i alla fall ridit i alla åren, och jag skulle inte en minut velat vara utan ungarna, för alla träningar och tävlingar i världen

Skilsmässan kom av att jag kände att allt låg på mej, bla, f ö, precis som du skriver att du känner.

 

[JessicaM]

Sv: Det här med familj och häst

Har heller inga två benta barn men kände att jag ville skriva ändå.

Jag tror att många MÅNGA känner som du gör och jag som inte ens har barn orkar inte med allt i hemmet!
Jag bor på en gård med min sambo, 3 chihuahuor, 2 katter, 1 häst och 1 inackorderings häst.

Samtidigt som jag känner att jag inte orkar med allt i hemmet så känns det bra att man MÅSTE ut till (bla) hästen. Där glömmer jag bort allt som finns att göra inne i huset etc.

När jag läste vad du hade skrivit tänkte jag genast på "Nanny" tv programmet, hon som är från England. Tycker hon är sååå super duktig! Som Pulkaskurk skrev så tror jag att det är viktigt att ALLA i familjen är delaktiga i städning etc etc.

* Prata med familjen
* Gör ett schema - titta på nanny programmet för inspiration (jag sitter klistrad framför tv:n men jag har inga barn hehe, men man lär sig)

Jag tror att om man inte "tar tag" i att man sätter sig ner och pratar med familjen, delegerar, säger ifrån - för man måste ju faktiskt ha egna stunder också för att göra det man själv vill - tex häst pyssel, Annars mår man inte bra och för många slutar det med skilsmässa

Hur gamla är dina barn?
Jag tycker att även mindre barn ska vara delaktiga i städning av deras rum etc. Anpassat till deras ålder förståss. Men jag tror sådant är viktigt, kvinnor tar på sig alldeles för mycket när själva verket barnen kan hjälpa till och underlätta mycket även i ung ålder..

Nu är snart helgen här. Planera in ett familjemöte med "delegerings" schema och sätt upp det på väggen. Kolla på super nanny för man lär sig verkligen massor

Massor av styrke kramar till dig

 

[a1agnlju]

Sv: Det här med familj och häst

Mår inte mamma bra, mår inte familjen bra! Så är det, och det går inte att komma ifrån. Visst, du kommer att stå lite still i utvecklingen ett tag, men du är inte ensam i familjen. Du har en sambo och barn som kan dra sitt strå till stacken.

Scheman i viss mån är bra, men inte in absurdum. Att sätta upp en liten lista på vad barnen ska komma ihåg att ta med sig till- eller från skolan är jättebra däremot. Gympapåsen t ex. Barnen fixar det själva! Ge dem förtroendet att ordna sina skolgrejor själva. Om en gympadojja saknas i gympapåsen när barnet ska klä om... är det hela världen det??? Det visar bara barnet att han/hon måste kolla bättre nästa gång så att han/hon får med sig båda gympaskorna. Mamma kollar inte det!!! Det dröjer ett tag innan barnen får snits på det där (och vissa barn är lite långsammare än andra) men det funkar efter ett tag.

Lär barnen att förstå att om inte smutskläderna hamnar i tvättkorgen (eller på tvättkorgslocket som de oftast hamnar av någon anledning) så blir det inte tvättat! Så småningom kommer barnen vilja tvätta sina egna kläder (för de blir ju inte tvättade eftersom de inte hamnar i tvättkorgen). Barnen får städa sitt eget rum tycker jag. Visst, man får tjata lite, men vad gör det?

Mina barn och min sambo vet att jag blir en ganska pestig person om jag inte får min egentid. Vi började tidigt med att barnen fick laga middag själva t ex(yngsta var nog sju och äldsta nio). Även om det blev ugnspannkaka ofta och att spagettin blev överkokt så märkte barnen hur mycket vi (jag och sambon) uppskattade när de lagade middagen. Idag frågar de automatiskt om de kan hjälpa till med middagen

Sambon är duktig på att sköta dammsugning och annat som jag inte känner att jag orkar med (jag jobbar heltid dag, medan han jobbar långpass natt och är ledig ganska mycket av den anledningen).

Barnen har fritidsaktiviteter en till två dagar i veckan. Då menar jag alltså den organiserade sysselsättningen då man måste åka iväg. Det är dock inte för att det är jobbigt att skjutsa utan för att barn faktiskt också blir stressade av att ha för mycket att göra.

Visst känner jag mig också otillräcklig när det är föräldraföreningar hit och insamlingar till klassresor dit och när man ser gänget med "duktiga mammor" som sliter. Men det är kanske sånt som gör dem lyckliga, men det gör inte mig lycklig. Något som jag tycker är viktigt dock är att åka och titta på uppvisningar osv. som barnen har. Det är viktigt för dem, och då är det viktigt för mig också.

Det jag menar med detta svammel är helt enkelt att du inte ska tänka så mycket på vad som eventuellt förväntas av dig. Barn är kapabla att hjälpa till med saker (och tycker ofta att det är rätt kul), du är inte ensam, du har en sambo också!

 

[schelin_j]

Sv: Det här med familj och häst

Nu vet jag inte hur gamla dina barn är men under förutsättning att de vuxit upp en smula i vart fall så - snälla sluta curla dem!

Jag har inga egna barn (så vem som helst kan slå ned på mig och ange det som anledning ) men en del erfarenhet av barn och ungdomar genom bland annat min tid som scoutledare och som inackorderad i stall etc.

Ungarna KAN jättemycket mer än vad deras föräldrar (generellt sett) tror!!! Men det krävs att föräldrarna dels visar och förklarar hur man gör, dels faktiskt kräver att barnen skall göra sin andel av hushållsarbetet. Annars går det inte. Visst det blir en period då föräldrarna får merjobb när de skall utbilda barnen men sedan går allt så mycket lättare och den dag då barnen är vuxna så står de där och KAN redan köra en tvättmaskin, vet hur man gör när man städar, stryker, putsar fönster etc.

Jag vet att jag var 12 år när jag började se det som min arbetsuppgift att tvätta åt mig själv och stryka, sköta viss del av städningen och att plocka ur diskmaskinen när jag kom hem från skolan. När jag var 17 år började jag jobba heltid i hemtjänsten med allt vad det innebar. När jag var 18 år flyttade jag hemifrån och satte en ära i att försöka själv.

Så alla ni som har "rätt så stora" barn, tänk på att de KAN om de får lära sig! Då slipper föräldrarna vara helt utslitna och barnen slipper bli bortskämda och egocentriska!

Mamma sa en gång till mig när jag gnällde lite över att jag fick lov att hjälpa till så mycket hemma att "nej Jenny du hjälper inte till hemma, du gör DIN andel av hushållsarbetet".

En sund inställning tycker jag! Föräldrar är också människor och barn kan.

 

[schelin_j]

Sv: Det här med familj och häst

Såg just vad jag skrivit och hur det kommer att kunna läsas

Jag menar alltså inte att du curlar dina barn nu TS - mer att du skall undvika att hamna i den fällan.

Kände att ett förtydligande kanske var på sin plats!

 

[Invinciblestables]

Sv: Det här med familj och häst

Ungarna KAN jättemycket mer än vad deras föräldrar (generellt sett) tror!!! Men det krävs att föräldrarna dels visar och förklarar hur man gör, dels faktiskt kräver att barnen skall göra sin andel av hushållsarbetet. Annars går det inte. Visst det blir en period då föräldrarna får merjobb när de skall utbilda barnen men sedan går allt så mycket lättare och den dag då barnen är vuxna så står de där och KAN redan köra en tvättmaskin, vet hur man gör när man städar, stryker, putsar fönster etc.

Så sant!

Har två barn som tidigt fick lära sig att hjälpa till här hemma, och det är bra kvalitetstid att hjälpas åt med måstena, städa sina rum, renbädda, ta hand om diskmaskinen o.s.v. Och ovanpå det så har de alltid fått hjälpa till i la´går´n med att sköta kalvar och liknande jobb som varit lämpade.

Som du skriver så är det ju ett kunnande som är ovärderligt den dagen man ska klara ett eget boende. Vår dotter som nu fyllt 18 år flyttade i vintras in i vårt gårdshus. Hon sköter allt själv utan problem, städning, tvätt, matlagning.

Sedan så är det ju så att "det ska böjas i tid det som krokigt ska bli" något som det ligger mycket sanning i.

Kicki

 

[Asa_S]

Sv: Det här med familj och häst

Tack för era svar! Det känns lite bättre idag, mest pga att jag/vi fick ganska mycket gjort (utomhus ) igår och då känns det iallafall som om vi är på väg någonstans.

Jag vet ju att jag inte är ensam men det är ändå skönt att kunna le igenkännande när man läser era inlägg!

Tror att en del av problemet ligger i att jag inte är säker på vems skull jag gör saker för - eller för den delen andras syn på vem jag gör det för... Själv ser man det ju som att man inte direkt städar, tvättar, rensar trädgårdsland, planterar bärbuskar etc för sitt eget stora intresse utan för att alla ska få del av fördelarna. Samtidigt ÄR ju hushållsträdgården också ett intresse för min egen del, likaså mår jag ju själv bra av att fixa till hemma, det blir lite lugn och ro det också att bara gå omkring och småplocka om jag inte har planerat vad som ska göras. Barnen är 5, 8 och 9 år gamla så jag tror att taxijobbet har vi nog bara sett början av... De är duktiga på att göra sin bit när jag påminner dem men det är ju fortfarande jag som sätter standarden och det är ju en arbetsledarroll jag måste ha oavbrutet (naturligtvis naturligt för barnen men när sambon ständigt måste påminnas!grin. Flexibiliteten för mig är lika med noll planeringsmässigt de veckor jag är ensam med barnen - blir något ändrat ryker min ridning direkt och det känns oftast inte som något stort offer just då - men blir ett problem så fort man blandra in träningar och tävling i ekvationen vilket är anledningen till att jag aldrig får ändan ur beträffande den biten.

Men det är förstås inte bara det. Det nya i ekvationen är att ju äldre barnen blir känner jag att jag vill göra saker tillsammans med dem. Resa, gå på museer, upptäcka saker. Och det räcker inte vare sig tid eller pengar till om vi fortsätter som idag. Har vi inte häst behöver vi inte bo som vi gör. Så jag funderar över hur jag vill att mitt liv ska se ut om några år. Som idag eller ska jag göra drastiska förändringar med tilläggsutbildning, flytt söderut, nytt jobb? Vi står ändå inför en del förändringar hur som helst, ponnyverksamheten kommer att upphöra pga den tid den tar och vi överväger skolbyte för barnen vilket kommer att innebära en hel del omak i fortsättningen jämfört med idag. Man kan lika gärna passa på att förändra ännu mer!

Jag är ju inte alls samma person heller som innan jag fick barn. Jag kommer alltid att landa i gård på landet med hästar men ska jag genomföra stora förändringar är mitt nuvarande liv definitivt en omöjlighet under tiden. Priset för att behålla hästarna just nu är att resten är oförändrat och det känns inte värt det längre, därav sorgekänslan. Eftersom jag i grunden är en positiv person känns det ändå spännande med förändringar men vägen dit skrämmer mig och känns övermäktig när jag blir så här trött! Det blir ju ett ännu större lass att dra - ensam.

 

[Popcorn]

Sv: Det här med familj och häst

Först och främst: Ge inte upp hästeriet!! Kämpa för det!
Jag vet, det ÄR jobbigt.

Jag gjorde som så att när våra barn var i tonåren så tröttnade jag på att tvätta åt dom. Alla vet ju hur ofta tonåringar byter kläder på en dag...
Så jag köpte varsin tvättkorg åt dom och sa att hädanefter tvätta ni era kläder själva.
Det funkade. Men nu är ju inte dina barn så gamla än.

Men som dom andra skrivit i denna trådan, prata med familjen om hur du känner det. Stå på dej!!

Lycka till!!

 

[JessicaM]

Sv: Det här med familj och häst

Känns det som om allt bara snurrar i huvudet på dig? Känner igen det.

Jag tycker att du ska prata med familjen om hur du tycker och tänker och framförallt känner. Efter familjen har pratat borde kanske du och din sambo prata mer djupt, eller vad man ska säga, hur du känner och mår.

Köp lite fika och Ordna ett familjemöte. Det känns som att det är prio 1 att börja med.
Ju längre du väntar med att ta upp det dessto värre blir det.

 

[schelin_j]

Sv: Det här med familj och häst

Först och främst: Ge inte upp hästeriet!! Kämpa för det!
Jag vet, det ÄR jobbigt.

Och jag säger tvärtom faktiskt. Det låter som om du kanske borde lägga ned hästeriet ett par år framöver. Flytt, nya jobb, en vilja att ha ekonomi och fritid nog för att göra något med barnen... allt sammanvägt gör att jag nog tycker att du skall överväga att göra dig av med hästen/hästarna. Eller låna ut eller något.

Barnens ungdomstid kommer aldrig tillbaks. Du skall dock inte ge upp hästlivet för att bli supermorsan utan för att ha kul tillsammans med barnen/ungdomarna. De skall fortfarande göra sin andel av jobbet!!!

Angående taxiverksamhet så blir det ju lindrigare om ni skulle flytta så att barnen kan åka buss eller cykel till aktiviteter. Och har du en chans att utbilda dig och känner att det är det du vill göra så ta den chansen!

Gör allt det där som får dig att känna att ditt liv utvecklas och skaffa häst igen sedan. Livet är för kort för att man skall kunna gå och känna en massa måsten, mycket bättre att försöka fånga alla roliga chanser!

 

[Petruska]

Sv: Det här med familj och häst

Flashlight! Ditt inlägg beskriver exakt mitt intryck av att ha hästgård och familj. Inklusive den så vitt jag har förstått den i sammanhanget nästan obligatoriska skilsmässan.

Jag ser ganska exakt det du beskriver ske omkring mig gång på gång, och jag undrar så vad det är som får folk att satsa så till den milda grad när de redan har sett ganska många misslyckas och nästan bryta ihop?

Jag har så svårt att förstå varför vuxna människor på fullt allvar försöker ha allting på en gång.

 

[sassiball]

Sv: Det här med familj och häst

Jag är gift och har två små barn, en pojke på 3 år och en flicka på 3 mån. Jag har haft flera hästar innan men har nu dragit ner det till en rid/tävlingshäst. Kanske skaffar jag en påläggskalv på 0-2 år men har inte hittat rätt häst ännu.

Kraven på ett välstädat hem och en fullfjädrad trädgård har jag släppt för länge sen. Fönstren är inte putsade på 3 år... och jag orkar faktiskt inte bry mig. Gräset klipper jag varannan eller var tredje vecka och då vattnar jag också de blommor som överlevt. Mat lagar jag ca 2-3 ggr i veckan, övrig tid blir det McD eller mackor.

Jag offrar varken mig eller mitt hästintresse för min familj, jag har bara dragit ner lite lagom på det. Jag går inte heller på gruppträningar, det finns andra sätt att utvecklas som ryttare exempelvis att vara ute och tävla på helgerna Din make har kanske lättare att ta barnen då?

Ibland har jag ridit innan mannen kört till jobbet, alltså ridning mellan 6.30- 7.00 det funkar också. Jag rider inte heller varje dag utan 3-4 dagar i veckan räcker för både mig och hästen. Min man har också ett eget intresse (replikabygge) så när han håller på med det tar jag barnen hela dagen, eftersom han passar dem när jag tävlar.

Släpp det där att vara den perfekta mamman -barnen kommer att klaga på dig ändå när de är vuxna, för det gör alla barn verkar det som.

Flashligt, jag läste ditt inlägg och fick ångest ... nu är inte mina barn så gamla ännu, men om de vill skaffa ponny och träna/tävla så får de också hjälpa till med hästarna med allt exempelvis lasta hö/halm, stängsla mm.
Många barn verkar inte behöva göra något arbete alls med hästarna förutom ridning (nu menar jag inte att det är så i ditt fall, men det lät nästan så)

Snälla mammor, var inte bara snälla mot er familj utan mot er själva också!

 

[Asa_S]

Sv: Det här med familj och häst

Barnens ungdomstid kommer aldrig tillbaks. Du skall dock inte ge upp hästlivet för att bli supermorsan utan för att ha kul tillsammans med barnen/ungdomarna.

Precis det jag känner också. Tids nog flyttar de hemifrån och då kan jag alltid ta upp det igen, "helt ostört" dessutom. Jag är helt enkelt less på att kämpa så förbålat för att få det att gå ihop när jag skulle kunna ha det "trevligare" och dessutom ta det lugnare. Jag vet inte om jag är så mycket bättre för min familj för att jag är frustrerad över min missade ridning än om jag är frustrerad över att städningen aldrig blir gjord.

Nu lär jag ju knappast annonsera ut alla hästarna imorgon dag, och ytterligare nödvändiga projekt har kunnat genomföras idag med faktiskt engagerad assistans av sambon. Om det räcker för balans att ha kvar en häst åt mig och en åt dottern så sörjer jag ju inte men det tar ju inte mindre tid att motionera samma häst varje dag än olika så vi får väl se. Det är ju mycket mindre krångel förknippat med att minska sina kostnader än att öka sina inkomster dessutom och jag kan tänka mig att jag kommer att känna mig friare redan där jag är med mer pengar kvar. Mer tid gör ju dessutom att jag inte behöver få panik så fort något ändras i planeringen och då blir jag ju lugnare också.

 

[Sar]

Sv: Det här med familj och häst

När vi köpte hus valde vi att köpa ett centralt, utan möjlighet att ha häst hemma. Jag ställde istället hästen på en trevlig lösdrift med ridbana och väl utrustat stall för att få så få måsten som möjligt ifråga om tidspassning när det blev barn.
Fokuset ändras ju helt när barnen kommer och då blir ridningen satt mer på undantag.
Att få en någorlunda fördelning hemma är också lättare när inte gårdsarbetet blir alltför betungande- nu renoverar ju vi och kommer att fortsätta med det några år till men hade vi dessutom stall på gården tror jag att vi skulle knäcka oss.
Större delen av hushållsarbetet hamnar på mig när jag gör "plats" för sambon (som är den händiga i familjen, jag beställer och fixar byggmaterial och vi bestämmer gemensamt hur renoveringen ska se ut) att renovera men det känns ändå överkomligt eftersom han många gånger gör maten och våra 4-åringar har blivit så väldigt duktiga på att städa sitt lekrum, hänga upp jackor etc.

Jag tror att det kan vara rätt läge i livet att omprioritera och prova något nytt. Det är inte säkert att du behöver släppa hästeriet helt och hållet men å andra sidan har ingen dött av ngt års hästuppehåll.
Med mindre gård att sköta gör det också lättare att dela upp hushållssysslorna och kunna få egotid utan att göra avkall på barnen.

Lycka till!

 

[flashlight]

Sv: Det här med familj och häst

Flashligt, jag läste ditt inlägg och fick ångest ... nu är inte mina barn så gamla ännu, men om de vill skaffa ponny och träna/tävla så får de också hjälpa till med hästarna med allt exempelvis lasta hö/halm, stängsla mm.
Många barn verkar inte behöva göra något arbete alls med hästarna förutom ridning (nu menar jag inte att det är så i ditt fall, men det lät nästan så)

Åh, dom fick nog jobba Självklart ta hand om sina hästar, självklart mocka och hjälpa till med allt jobb i stallet. Tjejerna upptäckte att de var fysiskt starkare än killarna i sina klasser pga allt höbärande o annat....
Men samtidigt: Barn som har en mamma med hästintresse har sällan valt helt själva. De måste få möjlighet att utveckla även andra intressen, om de vill det.

Men jag säger också så här: Du har små barn. Då kan man ha lite ångest över att mamma stressar över sagan på "sina" kvällar, för att gå ner och rida och kvällsfordra... Men sen... när de börjar rida på allvar....då är det annat. Och man vill att de ska rida.
Man lämnar till att börja med inte en liten unge ensam med en ponny utan man får ta deras ridning på allvar och finnas med och hjälpa till. Sen vill man lära dem rida ordentligt. Det tar tid.

Dessutom hade vi inte sjöar att ösa pengar ur utan köpte bla unga bra ridponnyer som vi utbildade själva. Sånt tar tid. Men annars hade vi inte haft råd med så bra ponnyer som vi hade. Dessutom var det roligt och barnen har en gedigen hästgrund som verkligen inte handlar bara om att rida.
De har varit med och utbildat hästar från grunden. Sammanlagt har vi väl haft cirka 10 ponnyer i familjen, till barnen, genom åren, äldre o unga, egna uppfödningar, utbildade lärmomästare och outbildade som vi tog fram själva, ett par låneponnys samt dessutom ett par tillridningsponnyer i perioder. Så ser det ju ut om barnen verkligen ska tävla.

Att träna och tävla seriöst tar tid, för barn och föräldrar. När du står där en dag och dina barn är duktiga och har ett par tävlingsponnyer var, så tror jag inte du vill att de avstår för att du själv ska tävla. Det är inte så att jag lät mej styras av det, jag gjorde ett val, naturligtvis. Men jag beskriver dilemmat man står i som förälder. Den dagen man är där, det är svårt att föreställa sej när man har så små barn. Det är en helt annan sak och då var det rätt enkelt trots allt.

Skilsmässan hade naturligtvis även med annat att göra. Jag skrev att det delvis berodde på att jag kände att allt ansvar låg på mej. Jag raljerade lite i mitt inlägg, självklart var det inte bara svart eller vitt. Men visst är det ett dilemma att få ihop familj och eget hästintresse, när det gäller att hålla igång som innan man får barn. Allt annat är naivt att tro.

 

[Asa_S]

Sv: Det här med familj och häst

Men samtidigt: Barn som har en mamma med hästintresse har sällan valt helt själva. De måste få möjlighet att utveckla även andra intressen, om de vill det.

´

Detta är helt sant, och jag känner verkligen att det är ett dilemma man hamnar i som mamma. Hur mycket av hästintresset är verkligen barnets eget? Det ÄR inte roligt att kliva upp extra tidigt på morgonen i mörker och kyla för att släppa ut hästar när man fattat att ens kompisar inte behöver och man är trött och sängen är varm och skön. Ska man inte ha ponny för att man tycker så? Barnet måste orka med skola och läxor, inte behöva försaka kompisar jämt och även utveckla andra intressen. Även barn hamnar i att saker måste försakas och det kan väl vara bra att lära sig men hur ska ett barn kunna avgöra om det är värt det när inte jag kan själv? Väl ute på hästen har hon roligt men ponnybördan är ju också ett område som det blir jobbigt som mamma att tjafsa om. Hon har heller inga kompisar i området med egen ponny och träningsgrupperna är fulla så där får hon inga heller. Så hon blir ju på något sätt lika ensam i sin ridning som jag.

Nu låter det väldigt nattsvart men så är det ju inte, vi har väldigt mycket roligt också och för det mesta trivs jag bra med mitt liv. De här känslorna av lust till ett annat liv har funnits några år och nu när jag tänker efter har jag aldrig riktigt fått tillbaka gnistan efter att jag fick ta bort min första häst efter 17 år tillsammans i höstas. Det är inte samma sak med de andra, även om det fortfarande är roligt. Men jag vill bara inte lika mycket längre. Jag kan fortsätta mycket för dotterns skull och det kommer att vara kul men om hon gör det för min..?

 

[JessicaM]

Sv: Det här med familj och häst

Har du pratat med familjen eller gubben?

Kramar