Det här med dejting

Jag har under en tid använt Facebook dating och Tinder. På fb har jag bara kollat på dem som redan klickat gilla på mig och har inte hittat någon där att matcha med. På Tinder är det lika hopplöst. Jag har väl matchat några gånger men de flesta har inte svarat på tilltal. En person ställde jag en fråga till och han svarade "Hej" plus lite emojis. Konversationen dog där. Den sista jag matchat med svarade på tilltal men visade sig vara en antivaxxer. Game over. Sen har det inte blivit något mer. Och jag orkar i ärlighetens namn knappt bläddra i Tinder längre. Det är alltför många som skriver barn vv, gillar träning, resor och vin. Jag vet inte riktigt vad jag skulle prata med dessa om. Vi är på så helt olika platser i livet. Och så finns det de som inte skriver något alls om sig själva.

Nu är det en på fb som klickat gilla på mig och han kanske är ok, men jag tycker han känns lite för gammal. Han är 8 år äldre än mig. Så jag vet inte vad jag ska svara.

Men är det verkligen värt att skaffa sig en relation med någon? I en ideal värld skulle det bara funka och vara bra. En granne jag umgås med har varit ihop med sin karl i över 40 år. Och de tycks fortfarande trivas ihop. Det är så jag själv skulle vilja ha det. Men kanske är det en utopi. Jag läser ju då och då om rövhattar som beter sig illa mot sina partners. Hur undviker man dem? Och mina egna erfarenheter är väl inte så roliga de heller. Jag har blivit utnyttjad och överkörd. Och så har jag förlorat en massa pengar på dessa relationer också. Jag känner mig en aning bränd om man säger så.

Kanske blir det bara jag och katterna. Men skulle ju ändå vilja ha mänskligt sällskap.

Och apropå sällskap, jag fick ett sms här om dagen av en fd. klasskamrat som skulle in till en pub i stan på lördag och undrade om jag ville ses. Jag tänkte att det skulle vara roligt men tänkte också att jag ju egentligen inte har råd. Resan dit ryms inte i budget. Men bestämde mig ändå för att åka.

Kanske ska klicka gilla på han jag tycker är för gammal. Han bor nära. Cykelavstånd t.o.m.

 

[Sel]

@Wille Hur önskar du att en ren främling tar första kontakt då, och hur gör du själv?

 

[Wille]

Känner du att du ljuger om du inte säger hela sanningen?


Ja egentligen är ju frågan vill du kunna småprata med folk för att kunna lära känna dem så pass att du kan gå in djupare på vad du känner? Om svaret är ja har så behöver du aningen ha turen att stöta på någon som du direkt kan gå in på det du tycker är väsentligt, de flesta funkar dock inte så utan vill skapa förtroende/känsla innan de "kastar sig ut" eller hitta ett sätt att bearbeta eller komma runt det du tycker är jobbigt.

----------
Om någon frågade mig just nu hur jag mår så skulle jag kunna svara,

"bara bra, har lite att fundera på bara"

eller så skulle jag kunna svara

"nja sådär, jag vaknade av en mardröm att jag glömt all fotoutrustning och även om jag inså att det inte stämde så kunde jag inte göra mig kvitt med den känslan och somna om. Jag hade sett en annons om en gratis djupavslappning/meditation tidigt på morgonen som hoppade in i den men insåg att det inte var min grej, jag blev störd över att jag inte fick igång bluetooth uppkopplingen utan fick nöja mig med datorljudet. Jag stängde av efter en stund då meditationen innehöll en massa visualiseringar och det är inte min grej så jag blev bara besviken och frustrerad, jag slappade en stund och tyckte synd om mig innan jag valde att sätta på en guidad meditation med Björn Nathiko Lindblad. Jag insåg att slumpen styrt mig till ett ämne jag inte riktigt gillade men höll ut och det blev en skön stund. Och ja egentligen är jag lite deppig för att jag vill ha fler och nära vänner och bo närmre min familj och jag inte har några barn och inte är jag rik heller. Sen är jag lite spänd inför en fotoresa, det var säkert därför jag drömde om att ha glömt kameran....." Och sen kan jag hålla på en timmar med att beskriva mitt mående i smått och stort, med trivialiteter och djupa sorger och den som orkar med det.

Ett annat sant svar är 7 på en skala på -10. Fem minuter senare skulle det i och för sig kunna vara en helt annan siffra.


Alla svaren är lika sanna, det första skulle jag svarat som artighetsfras och dessutom en inbjudan till att fråga vidare om intresse finns och det andra skulle jag nog aldrig svarat. Det blir liksom för rörigt och ytligt även om jag tar upp jobbiga saker. Ska jag gå djupare in på hur jag mår för att kunna bearbeta det behövs mer fokus och att jag redan byggt någon form av dialog, eller kanske inte dialog, men att jag känner att den andra är närvarande och lyssnar.

Om jag svarar "huvudet upp och fötterna ner" på frågan hur läget är så är det förvisso en sanning men inte ett svar på frågan. Så då är det en fint och oärligt. Man liksom bara låtsas svara. Och låtsassvar kan jag vara utan.

@Wille Hur önskar du att en ren främling tar första kontakt då, och hur gör du själv?

Jag frågar om vad personen gör.

 

[Lobelia]

Om jag svarar "huvudet upp och fötterna ner" på frågan hur läget är så är det förvisso en sanning men inte ett svar på frågan. Så då är det en fint och oärligt. Man liksom bara låtsas svara. Och låtsassvar kan jag vara utan.

Då har du valet att antingen låta bli och svara eller svar något du verkligen känner åtminstone om du inte vill jobba med dig själv och din uppfattning om vad som är sant och vad för svar som förväntas i olika situationer. Valet är ditt. Och väljer du bort konsten att småprata ja då kan det vara svårt att inleda och få igång konversationer som leder till att du får tala om det du egentligen önskar. Valet är ditt.

 

[Kilauea]

Om jag svarar "huvudet upp och fötterna ner" på frågan hur läget är så är det förvisso en sanning men inte ett svar på frågan. Så då är det en fint och oärligt. Man liksom bara låtsas svara. Och låtsassvar kan jag vara utan.


Jag frågar om vad personen gör.

Om nån jag inte känner frågar mig vad jag gör så blir det ett enkelt svar:
"Sitter och planerar vilka fröer jag ska så. Själv då?"

 

[Gnist]

låtsassvar kan jag vara utan.


Jag frågar om vad personen gör.

Det enda riktigt 100% snömosfria svaret på den frågan blir ju alltid "chattar med dig".

Såna tråksvar hela tiden får iaf mig att lägga ner den personen rätt kvickt.

 

[Fruentimber]

Jag tycker kommunikation ska vara enkelt.

Jag skulle vilja påstå att de ramar du sätter upp för att definiera "enkel kommunikation" gör att kommunikationen blir det motsatta. Du gör det istället betydligt svårare än vad det behöver vara och stöter bort folk i processen.

 

[athena_arabians]

Jag skulle vilja påstå att de ramar du sätter upp för att definiera "enkel kommunikation" gör att kommunikationen blir det motsatta. Du gör det istället betydligt svårare än vad det behöver vara och stöter bort folk i processen.

Ja, en aspekt av sociala artighetsfraser är ju faktiskt att förenkla kommunikation.

 

[Sel]

Om jag svarar "huvudet upp och fötterna ner" på frågan hur läget är så är det förvisso en sanning men inte ett svar på frågan. Så då är det en fint och oärligt. Man liksom bara låtsas svara. Och låtsassvar kan jag vara utan.


Jag frågar om vad personen gör.

Min standardöppning är också ungefär "Hej, vad pysslar du med?" vilket på Selspråk är likamed "Hej, hur är det?" Jag ser personligen ingen skillnad på de två öppningsfraserna, det är helt normala artighetsfrågor båda två. Oftast blir ju svaret. "Jorå det är bra" motsvarande "Inget särskilt, surrar med dig" ungefär...
En får spinna vidare eller släta över efter behag helt enkelt.
Jag tycker att du överanalyserar lite. Öppnar någon med "hur är det?" kan du ju lätt passa frågan med ett "Sisådär, jag vill inte prata om det/ vill gärna bli distraherad/kan ta det sen/valfritt svar.. Men jag sitter och gosar med katterna och det är mysigt, vad gör du?" Till exempel.

 

[Unafraid]

Om jag svarar "huvudet upp och fötterna ner" på frågan hur läget är så är det förvisso en sanning men inte ett svar på frågan. Så då är det en fint och oärligt. Man liksom bara låtsas svara. Och låtsassvar kan jag vara utan.


Jag frågar om vad personen gör.

Varför är det oärligt? Det är sant?

Det är en klassisk hälsningsfras. Jag skulle svara till exempel "det är bra, sitter och gör xxx, själv då?" Där xx kan vara ett intresse som får konversationen att fortgå.

 

[athena_arabians]

Varför är det oärligt? Det är sant?

Det är en klassisk hälsningsfras. Jag skulle svara till exempel "det är bra, sitter och gör xxx, själv då?" Där xx kan vara ett intresse som får konversationen att fortgå.

Eller så säger en "Inget, pillar naveln" (beroende på vilken relation en har till den en pratar med). Det svaret skulle jag tolka som att personen i fråga har tid att prata med mig.

Skulle svaret vara "Häcken full, det är mycket nu" så frågar jag om det jag kontaktade personen för kortfattat eller så frågar jag om det är en dålig tid att prata nu om jag inte ville något speciellt.

 

[Lovisaleonora]

Eller så säger en "Inget, pillar naveln" (beroende på vilken relation en har till den en pratar med). Det svaret skulle jag tolka som att personen i fråga har tid att prata med mig.

Skulle svaret vara "Häcken full, det är mycket nu" så frågar jag om det jag kontaktade personen för kortfattat eller så frågar jag om det är en dålig tid att prata nu om jag inte ville något speciellt.

PRECIS så. Jag hälsar, frågar vad mottagaren gör. Då finns läge att säga "ska precis betala i kassan, kan jag ringa dig när jag kommer ut?". Eller "inget, väntar på att du ska ringa" eller vad det nu kan vara.