- Svar: 13
- Visningar: 1 040
Sen mina bin dog så har jag lagt biodlingen på is. Förra året tänkte jag att jag inte ville börja om då, men kanske sen. Och jag är fortfarande i det läget. Det är rätt trivsamt att kolla på bin som är lugna och kakfasta. Det är ett rätt trevligt pyssel. Men ilskna bin är ingen höjdare. Det tar hela nöjet från sysslan.
När jag hade bin blev jag stungen var och varannan gång när jag var ut till bina. Inte så trevligt. Dessutom blev jag rädd för att utveckla allergi, även om det inte fanns några tecken på att jag skulle göra det.
Att få egen honung var också trevligt. Det kändes så himla bra att det var just mina bin som dragit in det i sina kupor.
Men nu funderar jag på hur jag skulle göra vid slungningen. Förut slungade jag i köket. Nu går inte det för jag har två katter som hårar något alldeles förfärligt. Det är katthår överallt och det är inte kompatibelt med honungshantering. Visst, jag har en övervåning som skulle funka som slungrum, men det blir ju skitjobbigt att bära upp alla honungsramar dit. Men ja, jag tänker ju ändå inte jag ska ha mer än kanske två kupor så det blir väl inga mängder. De finns ju de som bygger slungrum att ha till sin honungshantering, men det är rätt mycket over kill för två kupor eller så.
Men att ha bin känns också som en bra anledning att köpa blommor. Alltså blir biodlingen ett sätt att skydda sitt blomstermissbruk. Blommorna är ju inte till mig utan till bina . Så klart.
Jag har ju redan det mesta jag behöver för att starta upp med biodling igen. Det som fattas är bin och en ny overall. Har ju växt ur den jag har . Jo, och så nya handskar också tänkte jag.
Hm, kanske jag borde ha bin i topplistkupa igen? Då slipper jag slungning. Och jag slipper hålla på att tråda ramar.
Det tål att tänkas på. Det finns ju en baksida med biodlingen, samtidigt som det ju faktiskt kan vara riktigt trivsamt också.
När jag hade bin blev jag stungen var och varannan gång när jag var ut till bina. Inte så trevligt. Dessutom blev jag rädd för att utveckla allergi, även om det inte fanns några tecken på att jag skulle göra det.
Att få egen honung var också trevligt. Det kändes så himla bra att det var just mina bin som dragit in det i sina kupor.
Men nu funderar jag på hur jag skulle göra vid slungningen. Förut slungade jag i köket. Nu går inte det för jag har två katter som hårar något alldeles förfärligt. Det är katthår överallt och det är inte kompatibelt med honungshantering. Visst, jag har en övervåning som skulle funka som slungrum, men det blir ju skitjobbigt att bära upp alla honungsramar dit. Men ja, jag tänker ju ändå inte jag ska ha mer än kanske två kupor så det blir väl inga mängder. De finns ju de som bygger slungrum att ha till sin honungshantering, men det är rätt mycket over kill för två kupor eller så.
Men att ha bin känns också som en bra anledning att köpa blommor. Alltså blir biodlingen ett sätt att skydda sitt blomstermissbruk. Blommorna är ju inte till mig utan till bina . Så klart.
Jag har ju redan det mesta jag behöver för att starta upp med biodling igen. Det som fattas är bin och en ny overall. Har ju växt ur den jag har . Jo, och så nya handskar också tänkte jag.
Hm, kanske jag borde ha bin i topplistkupa igen? Då slipper jag slungning. Och jag slipper hålla på att tråda ramar.
Det tål att tänkas på. Det finns ju en baksida med biodlingen, samtidigt som det ju faktiskt kan vara riktigt trivsamt också.