lady_vip
Trådstartare
Det är dags för mig att skaffa en ny liten kompis inom det närmsta året, mina tanter börjar bli just tanter och skolan är klar i maj nästa år.
Jag har gjort en del förändringar i mitt liv, så begränsningen som fanns innan (sambo) finns inte längre, men iofs finns inte samma hjälp heller längre. Dock brukar det lösa sig utan problem och jag har alltid lyckats göra det bästa av situationen och fått trygga, stabila hundar.
Iaf, jag har 3 alternativ.
Alt 1. En jaktmaskin, dvs en tysk jaktterrier. Den hunden jag har snackat om att skaffa i säkert 10 år, också den hunden jag har mest nytta av i den typen av jakt jag sysslar mest med. Också den hunden det är störst gambling med, jag känner trots allt inte uppfödare på samma sätt... Men jag har ju en vän med världens mest trevliga TJT (tror faktiskt hon är en av landets bästa rent prov-mässigt också) där jag redan anmält mitt intresse för eventuella valpar, men det kan bli nu och om 3 år.
Alt 2. "Min" ras igen. Kombination nr är en kombination av de bästa jaktlinjerna som finns i landet och en av de mest framgångsrika utställningshundarna (hon är även jaktmeriterad självklart, men är framförallt korrekt, trevlig och ganska mjuk). Hanen är en av mina allra största favoriter och tiken är nära släkt med en av mina hundar och barnbarn till en av mina andra favoriter inom rasen. Föds i vinter
Alt 3. Samma ras som alt 2, men en annan kombination. En trevlig tik på alla vis (meriterad inom jakt och uppfyller alla krav) ska paras med en utländsk hane som har stamtavlan full av utländska jaktmeriter, vilken inte är så vanligt. Han är dessutom jaktmeriterad själv. Fördel är att kullen antagligen blir jämnare, jag riskerar inte att stå med en Loka nr 2 på samma sätt. Föds till våren.
Grejen är att jag vill ha en TJT, punkt. Men jag vill inte heller stå utan en fungerande W och det är bara att inse att det tar något år att få den vettig och sen är mina tokgamla helt plötsligt. Är det helt vansinnigt att skaffa en W för att sedan stå med öppen famn för en TJT när den än kommer?
Att ha 4 hundar när man (ev) är ensamstående..? Det skrämmer inte mig, men många andra verkar tycka att det är totalt vansinne... Själv ser jag det som att om jag bara har nytta av hundarna och har tiden så borde det inte vara några problem. Mina äldsta är ju dessutom "självgående" och högst fungerande, jag har så mycket gratis av dem.
Resonera med mig!
Jag har gjort en del förändringar i mitt liv, så begränsningen som fanns innan (sambo) finns inte längre, men iofs finns inte samma hjälp heller längre. Dock brukar det lösa sig utan problem och jag har alltid lyckats göra det bästa av situationen och fått trygga, stabila hundar.
Iaf, jag har 3 alternativ.
Alt 1. En jaktmaskin, dvs en tysk jaktterrier. Den hunden jag har snackat om att skaffa i säkert 10 år, också den hunden jag har mest nytta av i den typen av jakt jag sysslar mest med. Också den hunden det är störst gambling med, jag känner trots allt inte uppfödare på samma sätt... Men jag har ju en vän med världens mest trevliga TJT (tror faktiskt hon är en av landets bästa rent prov-mässigt också) där jag redan anmält mitt intresse för eventuella valpar, men det kan bli nu och om 3 år.
Alt 2. "Min" ras igen. Kombination nr är en kombination av de bästa jaktlinjerna som finns i landet och en av de mest framgångsrika utställningshundarna (hon är även jaktmeriterad självklart, men är framförallt korrekt, trevlig och ganska mjuk). Hanen är en av mina allra största favoriter och tiken är nära släkt med en av mina hundar och barnbarn till en av mina andra favoriter inom rasen. Föds i vinter
Alt 3. Samma ras som alt 2, men en annan kombination. En trevlig tik på alla vis (meriterad inom jakt och uppfyller alla krav) ska paras med en utländsk hane som har stamtavlan full av utländska jaktmeriter, vilken inte är så vanligt. Han är dessutom jaktmeriterad själv. Fördel är att kullen antagligen blir jämnare, jag riskerar inte att stå med en Loka nr 2 på samma sätt. Föds till våren.
Grejen är att jag vill ha en TJT, punkt. Men jag vill inte heller stå utan en fungerande W och det är bara att inse att det tar något år att få den vettig och sen är mina tokgamla helt plötsligt. Är det helt vansinnigt att skaffa en W för att sedan stå med öppen famn för en TJT när den än kommer?
Att ha 4 hundar när man (ev) är ensamstående..? Det skrämmer inte mig, men många andra verkar tycka att det är totalt vansinne... Själv ser jag det som att om jag bara har nytta av hundarna och har tiden så borde det inte vara några problem. Mina äldsta är ju dessutom "självgående" och högst fungerande, jag har så mycket gratis av dem.
Resonera med mig!