Det här med att rida under graviditet...

[Luna10]

Jag vet att det finns MÅÅÅNGA åsikter om hur länge och ens OM man överhuvudtaget ska rida som gravid, men jag måste i alla fall ställa frågan.

Jag är gravid i v 26 (BF 20.9). Första 3-4 månaderna red jag som vanligt, efter det har jag gradvis dragit ned på tempot. För någon månad sen började jag få "håll" i sidan om jag travade lätt mer än 200 m, så efter det har jag mest skrittat. Nu sista 2 veckorna har jag enbart skrittat, men börjar känna mig rätt så begränsad. Jag rider i en ST Espaniola (högt framvalv) vilket gör att jag inte kan stå i lätt sits i uppförsbackar t.ex. Det börjar också bli besvärligt att ta sig ner från hästen utan att magen stöter i.

Jag har också börjat fundera på om det skulle bli en situation där man snabbt behöver ta sig av hästen, klarar jag det då?
Så allt sammantaget tror jag att det är dags att sluta.

Jag har en kompis vars egen häst är på betäckning och kommer att vara borta minst till slutet på juli. Hon rider nu kallblodet 2-3 ggr/vecka. Hur det blir i augusti när hon har sin häst hemma igen vet jag inte. Halvblodet kan jag hålla igång själv med tömkörning och longering, så länge jag nu orkar med det.

Jag tror ju att det borde fungera hyfsat så här, men visst känns det som jag försummar dem, men vad gör man?

Ni andra som ridit som gravida, hur länge höll ni på, och i vilken omfattning?

 

[diartistakasha]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Jag rider fortfarande fullt ut med träningar osv är i v 24. Dock ska jag nog inte hoppa mer mäst för att min man tycker det är läskigt. Känner mig inte alls gravid nu när jag sitter på hästen men behöver hjälp upp
Var värre för ett par månader sen när jag inte kunde gå på ett tag efter jag ridit (pga foglossning) och alla rådde mig att sluta rida vilket bara gjorde mig asdeppig. Min sjukgymnast sa dock "Nä varför det ?" när jag frågade om jag skulle sluta. Enligt honom var det ett ypperligt sätt att hålla i gång på så länge det inte gjorde ont att rida.
Rider inte ut själv heller och hälst inte alls då pållen kan bli lite uppstissad av det.

 

[Roheryn]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Jag red i "full" omfattning till och med graviditetsvecka 34. Tävlade under våren och sommaren, fick barn i början av november. Det jag möjligen drog ner på var riktigt långa ridturer, då jag tyckte jag fick ont i bäckenet av det. Jag fick även det "håll" du beskriver, fast av någon anledning mest vid längre skrittrundor (!). Hästen jag hade då var islandshäst, vilket innebar att vi hade lite fler gångarter att växla mellan - tölten och galoppen var bekvämast. Sadeln var rätt så flat, vilket jag tror underlättade! Inte så svår att ta sig varken i eller ur, så i kombination med låg häst fungerade det bra!

Min dotter, som red så mycket som foster, rider förresten lika mycket nu (fyller 8 i november), det är knappt jag får rida hästen själv....

 

[jerseyko]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Red 5-6 dagar i veckan lite mer än halva graviditeten, i dressyrsadel och nedsittning. Sen fick jag sammandragninar (kändes som världens håll) och då blev det jobbigare att trava, men de försvann efter några veckor.

Sen blev det sommar och bete och ridningen trappade jag ner. Sista gången jag red var 11 dagar före förlossningen. Upp var inga problem utan pall och av kom jag genom att slänga över benet framför sadeln och glida ner med ryggen mot hästen.
Jag hade en väldigt korrekt och lodrätt sits, minsta mm jag lutade mig framåt så slog magen i framvalvet


Efteråt önskar jag att jag red mer och kom upp i sadeln tidigare.

Edit: Jag började få foglossningar redan i v.12 och gick på HP i v.26, ramlade av 3 gånger och efter de slutade jag skritta fram och av påsuttet och lämnade över hårdtrimmningen till min medryttare och jag höll mig på marken.

 

[Luna10]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Känner mig inte alls gravid nu när jag sitter på hästen men behöver hjälp upp

Jag känner mig också mindre gravid på hästryggen än på marken, så länge jag sitter lodrätt. Minsta lilla lutning framåt så gör sig magen påmind.... Upp går bra, med hjälp av pall, ner är värre.

Var värre för ett par månader sen när jag inte kunde gå på ett tag efter jag ridit (pga foglossning)

Jag har också foglossning, inte värsta sorten visserligen, men i kombination med ett jobb där jag går mycket (utomhus) så känns det inte helt rätt att fresta på fogarna ytterligare. Även de dagar jag inte ridit är det smärtsamt att ta sig ur soffan om jag legat där en halvtimme...

 

[Luna10]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Min dotter, som red så mycket som foster, rider förresten lika mycket nu (fyller 8 i november), det är knappt jag får rida hästen själv....

Kul!
Tror att min bebis somnar när jag rider, den sparkar i alla fall aldrig då, även om det är full fart resten av dagen..

 

[vindvissla]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Jag red till v 20 ungefär, då började jag få sammandragningar när jag travade och galopperade, skrittade ett par gånger men tyckte det var meningslöst så hästen fick ett lååååångt sommarlov från juli till februari! Gick snabbt att få häten i form sen efteråt. Jg ställer hellre av helt än att man ska må dåligt för att man inte orkar/kan.

 

[Björk]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Så länge man inte ramlar av så är riskerna nästan obefintliga. Om man får foglossningsproblem så kan det ju dock vara olämpligt.

Även om man skulle ramla av så är risken ändå rätt liten för att barnet skadas, åtminstone i början av graviditeten.

Jag red ungefär tom v 18 eller så. Orsaken att jag inte red efter det var främst att jag inte har egen häst längre och det var långt att åka till hästen ifråga (mammas häst) och lite besvärligt. Annars hade jag fortsatt tills magen satte stopp (jag blev STOR och otymplig).

 

[LitenIsa]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Jag red fram till en vecka innan förlossningen. Hoppade i vecka 30 sedan var det mest skogsturer.
Som andra skrivit kände även jag mig mindre gravid när jag satt på hästen. Skulle jag bara skritta gjorde jag gärna det barbacka. Upp kom jag med hjälp av pall och av klättrade jag på staketet.
Elivia somnade alltid i magen då jag red, var så lugnt och fint där inne under ridturerna.

Däremot slutade jag rätt tidigt att hantera min unghäst (då 1år) eftersom jag inte litade på henne alls. Hon var mer vild än tam vid den tidpunkten.

Jag red igen ca 5 veckor efter förlossningen. Blev rätt mycket sydd och av naturliga skäl var inte en hästsadel det första jag tänkte på att sätta mig i.

 

[NeverEver]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

JAg tränade fram till v 26-27 och motionsred (alla gångarter) fram till v 29-30 ungefär. Man får helt enkelt lyssna på sin kropp!

 

[Luna10]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Det låter som om det är vanligt att rida till v 30 ungefär, vissa nästan fram till BF....

Själva ridningen är ju egentligen inga bekymmer, så länge jag sitter i lodrät sits, och bara skrittar och travar lite. Galopp på den mer lättgalopperade av hästarna funkar också.
Får väl hålla mig till dressyr och uteritter på någorlunda plan mark.

Det är just det att komma ner, men kanske jag skulle prova att ta mig ner via staketet eller uppsittningspallen...

Vad gäller foglossningen har den liksom kommit och gått, jag märkte först av den i v 15 ungefär, då det blev värre under några veckor, sen stabiliserade det sig, och nu sen ett par veckor tillbaka känner jag av det igen. Kanske den ger sig bara jag avvaktar och hålller igång lite försiktigt?

 

[Ajda]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Jag red till v. 22. Hästen min är inte den pålitligaste och jag ramlade av, kände att det inte var värt det då.
Annars hade jag iaf kunnat rida tom v. 26.

 

[Mitten]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Det är jätteolika, jag slutade i typ v 10-12 för att fogarna gjorde så sjukt ont, och blev värre av ridningen. Samtidigt hade jag en kamrat som föll av sin supersnälla häst (hästen snubblade) i v 32. Bebisen i magen fick en skallfraktur och det var inte kul där ett tag, men det ordnade sig till slut.
Så jag vet inte, jag hade inte så mycket val annat än att sluta, men jag tror jag hade slutat tidigt iallafall. Man är inte gravid så länge och rida kan man göra hela livet. Jag hade svårt att bli gravid och var jätterädd att det skulle hända något med bebisen hela graviditeten, så jag skulle nog inte vågat.
Samtidigt, om man mår bra av det så är det upp till en själv. Min häst fick ett viloår. Men alla är vi olika och jag förstår de som rider fram till BF också.

 

[Luna10]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Samtidigt hade jag en kamrat som föll av sin supersnälla häst (hästen snubblade) i v 32. Bebisen i magen fick en skallfraktur och det var inte kul där ett tag, men det ordnade sig till slut.

Det är ju sånt man är rädd för, visst är båda mina hästar snälla och trygga, men även de kan ju bli rädda eller snubbla.

 

[jerseyko]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Det är ju sånt man är rädd för, visst är båda mina hästar snälla och trygga, men även de kan ju bli rädda eller snubbla.

...Och du kan halka och dratta på ändan.

När bebisen ligger med huvudet långt ner i bäckenet så har den inte lika mkt fostervatten som skyddar och ramlar mamman då kan bebisen slå i huvudet i mammans bäcken och få en fraktur.


Man kan inte bädda in sig i ett vadderat rum när man är gravid, man väljer själv vilka risker man vill utsätta sig för.
Vissa tycker t.ex. det är helt självklart att dagligen köra en bil med airbag flera mil och tycker man är idiotisk som rider, för tänk om man ramlar av. Men de kan inte tänka om de krockar. Punktering, vilt, halt vägglag, alla fordon man har runt ikring sig (fartdårar, "tror sig är poliser", påverkade, trötta, ouppmärksamma osv osv)

Jag tror inte att en hästolycka kan göra att man får missfall, det är nog redan bestämt innan att fostret inte ska överleva. Visst kan moderkakan lossna vid ett fall, men om den sitter så dåligt vad är de som säger att den inte lossnar när man bär in matkassen eller sitter och gör nr.2?
Och har man en riskgraviditet, så tror jag inte ens man tänker "Nu ska jag ut och rida"

 

[Luna10]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

...Och du kan halka och dratta på ändan.

När bebisen ligger med huvudet långt ner i bäckenet så har den inte lika mkt fostervatten som skyddar och ramlar mamman då kan bebisen slå i huvudet i mammans bäcken och få en fraktur.


Man kan inte bädda in sig i ett vadderat rum när man är gravid, man väljer själv vilka risker man vill utsätta sig för.
Vissa tycker t.ex. det är helt självklart att dagligen köra en bil med airbag flera mil och tycker man är idiotisk som rider, för tänk om man ramlar av. Men de kan inte tänka om de krockar. Punktering, vilt, halt vägglag, alla fordon man har runt ikring sig (fartdårar, "tror sig är poliser", påverkade, trötta, ouppmärksamma osv osv)

Jag tror inte att en hästolycka kan göra att man får missfall, det är nog redan bestämt innan att fostret inte ska överleva. Visst kan moderkakan lossna vid ett fall, men om den sitter så dåligt vad är de som säger att den inte lossnar när man bär in matkassen eller sitter och gör nr.2?
Och har man en riskgraviditet, så tror jag inte ens man tänker "Nu ska jag ut och rida"

Jag vet, och har tänkt på allt det där.
Då är jag ändå aktivare än många andra icke-hästmännisko gravida. T.ex att åka på brukskörningskurs i v 24 (inkörning av häst) tyckte många var märkligt. Likaså att jag var med i brännbollsturneringen på personalfesten förra veckan. Jag skulle helst inte få springa ett steg och absolut inte anstränga mig, det var ju farligt....
Inte konstigt att folk går upp för mycket i vikt under graviditet. (Kan ju bero på annat också, men nog måste det vara en bidragande orsak om man kanppt vågar promenera?)

Med ridningen är det nog inte så mycket risken att falla av, som att det börjar bli obekvämt, som avskräcker. Både att magen tar emot i lätt sits och att den drar i mina magmuskler när den guppar i traven...Och så foglossningen på det. Jag får ont helt enkelt.

Och jag kan inte riktigt njuta av ridningen då.

 

[Farao]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Jag är gravid i v 31 nu, och skrittar bara ett par ggr i veckan nu. Resten av tiden rider min mamma.
Anledningen till att jag bara skrittar är, precis som du skrev, att jag får ett jäkla håll i sidan om jag travar en längre bit.
Det är helt enkelt obekvämt att rida Hade tänkt rida betydligt längre.
Tävlade hoppning till 1,30 m i vecka 22+6, därefter har jag inte hoppat något mer..
Hoppas på att komma igång fort efter förlossningen..

 

[Labero]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Jag är gravid i vecka 34 och rider ytterst lite just nu.. Detta pga av att jag fått två stycken medryttare till min häst och de rider ca 3 dagar/vecka tillsammans, sen longerar jag någon dag & rider någon dag i veckan, mer än så tycker jag inte min kuse behöver göra nu när det är sommar o allt.. Dessutom så känner jag ibland av foglossningar, illamående odyl. när jag rider och det är ju inte jättekul alla gånger..

 

[boccia]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Jag slutade rida relativt tidigt i min graviditet (ca v 18), inte för att jag hade problem, utan för att min häst var bara 3 år och precis inriden (trots att han aldrig skulle ens komma på tanken att kasta av, och han var världens (?) snällaste, coolaste kille, så kan ju vilken häst som helst snubbla till, och han hade inte 100%-ig koll på sina fötter). Skrittade iofs honom några gånger/vecka fram tills han blev såld (när jag var i v24), men det räknas kanske inte som att rida??
Hade jag haft en äldre häst hade jag nog ridit fram till jag inte kunde ta mig upp i sadeln längre (och jag hade nog inte haft några större problem att komma upp ens samma dag som det satte igång, trots att jag gick över tiden 8 dagar)
Var ju på vippen att köpa en häst när jag väntade barn nr 2 i 7:e månaden (har varit hästlös sedan 2½år, sen jag sålde unghästen) men lyckades ta mitt förnuft tillfånga i sista minuten

 

[Sar]

Sv: Det här med att rida under graviditet...

Jag slutade rida efter 4,5 mån graviditet. Då kände jag en tydlig förändring i min balans (jag väntade tvillingar) och blev inte lika koordinerad.

För mig var ridningen inte värt risken för en ev. avfallning och skadad bebis. Jag skulle lika lite rida höggravid som med en bebis i famnen. Har dessutom själva ridningsbiten reducerats till skritt p.g.a. foglossning el.dyl ser jag ännu mindre anledning.

Jag har haft häst hela livet och är beredd att skippa själva ridbiten några månader. Visst kan man halka och slå sig ändå eller krocka etc. men jag måste gå för att ta mig till jobbet och måste ta bilen för att åka till möten men jag måste inte rida under senare delen av graviditeten.

Men alla gör ju precis som de önskar. De kan dock vara bra att prata igenom med sin sambo/man hur de ställer sig till att man rider höggravid. För anser jag att även de måste få ett ord med i laget (precis som om man bestämmer sig för att fara ut och rida med sin bebis på ryggen).