Sv: Det händer aldirg mig.... Eller?
Ja hur vanligt det är är ju svårt att svara exakt på, men nog händer det oftare än man skulle hoppas på.
Min egen häst halkade i stallgången en vinter vid intag för ett tiotal år sedan, bakbenet gick rakt av på stört. Fanns med andra ord inget att göra där. efter det är jag SJUKT rädd för halkning i stallgång, - bankar av snö styltor minutiöst, och "stöttar" våra hästar när de leds in från hagen osv, dvs ingen slö-ledning på långt rep, utan håller hästen nogsamt och går nära bogen för stöttning...
andra dödsfall jag har nära mig är en bekants häst som stegrade sig då den blev rädd under ridtur, halkade baklänges ner i ett dike på sidan av vägen, slog över på sidan och slog i huvudet. knalldog på fläcken.
usch. tråkiga hemska saker man inte vill tänka på. samtidigt är det nog bra att inse att saker faktiskt KAN hända - närsomhelst, och därmed alltid försöka vara så säkerhets medveten man kan, utan att förstöra nöjet och bli överdrivet pipplig. Men kan ju vara en svår balans ibland när man har färska minnen av olyckor. försöker tänka som jag tänker runt människor och olyckor, att visst kan saker hända, men samtidigt måste man ju leva normalt utan att ta ut saker i förskott jämt och ständigt - då förstör man ju livskvaliteten helt !