Det gick inte alls!!!

[mian1]

Jag skulle ju träna min häst på att rida ut ensam. En massa saker har kommit emellan (jobb t.ex.) så i dag var första dagen. Och hästen betedde sig som hon gjorde första gångerna vi skulle rida ut efter inridningen. 5 meter efter stallet började hon snurra, då såg hon ändå fortfarande de andra hästarna i hagen. 20 meter till och hon var hysterisk, ytterligare 5 meter och hon var uppepå bakbenen. Sen försökte hon allt möjligt för att rusa hemåt, stega, slänga sig ut i skogen, hoppa runt i piruetter. Hon stegrar inte högt och hon drar inte i tyglarna, men hon är jätteupprörd.
Vi vände hemåt efter att jag tvingat till mig två steg till framåt och själv fått vända henne. Sedan tvingade jag till mig att gå åt de andra hållen från stallet också - med samma resultat. Spanska ridskolan hade förmodligen varit imponerade och lantbrevbäraren applåderade på skämt då monsterhästen stog på bakbenen och hoppade för att visa hur dålig idé hon tyckte att ridning på egen hand var.

Som avslutning sadlade jag av, arg som ett bi (så detär tur att syntetsadeln håller att bli slängd genom stallgången ) Sen ledde jag henne samma väg som vi först skulle rida, förbi stället där hon protesterat och en bra bit till. Och se då passade det. Lite kink i början, men sen var det så roligt att hon helst inte ville vända hemåt. Fast då var jag så sur att jag var rädd att inte kunna hålla skenet upp då hon ju faktsikt var duktig när jag ledde henne.

När jag började rida henne och allt bara blev fel så var det just så här hon gjorde. Då hade vi hästkompisen med oss och husse gick brevid och ledde den andra hästen. Ändå var hon som galen bara vi passerade stallet. Då började jag leda henne och då var hon änglasnäll (i alla fall efter ett ganska kort tag). Efter det fungerade även ridningen.
Ska man starta om från början? Leda henne i månader innan man börjar rida själv? Jag har heller inte riktigt förstått vad hon protesterar mot för hon verkar inte speciellt upprörd över att de andra hästarna inte följer med. Hon gnäggar inte efter dem. Men något är det som inte passar.

De andra två hästarna har fått var sin ensamhetsträning. Valacken är väldigt flockbunden, han skrek som om någon stuckit en kniv i honom, men han gick ändå snällt med medryttaren en kort promenad. Nya ponnyn var på en lång joggingtur med husse och hon tvekade inte en sekund att lämna de andra i hagen.
Och mitt sto brukar ju gå ifrån de andra hästarna på ridturerna. De gånger hon rymt ur hagen har hon gått hem och inte stannat kvar hos hästkompisen.

Vad gör man med hästen då hon hetsar upp sig så och då hon är så stor och har så stark vilja? Det är inte av olydnad som hon bråkar så för hon är snäll och lydig i vanliga fall. Hon kan bli väldigt bråkig när hon inte förstår vad jag kräver av henne och det är väl förmodligen så det är med ensamhetsridningen. Hon fattar inte vad jag vill och då blir hon arg. Hur förklarar man?

 

[Dreamer]

När det blir sådär extremt tar jag det som ett tecken på att jag har gått fram alldeles för fort. Då måste jag bromsa och försöka reda ut uppgiften jag gett hästen, försöka bryta ner den i mindre beståndsdelar och jobba enskilt med varje del för sig.
I ditt fall hade jag t ex låtit bli att rida ut just nu. Hur är hästen när du leder? Går det bra?

Har du tömkört hästen något - om inte, träna lite tömkörning på ridbanan sen är det nästa steg att ge sig ut i naturen. Jag gick mycket bredvid min hästs rumpa isf bakom, för att hon skulle se mig och känna sig trygg där framme, till en början. Så småningom kan man förflytta sig längre och längre bak.
Har ni nåt ställe där ute i naturen där hon skulle kunna engagera sig i något lite svårare också så är det jättebra, det sysselsätter hennes hjärna och hon får annat att tänka på än hur långt hon är hemifrån. Typ en bäck att gå över, några stora grenar eller stenar att kliva över.
När detta fungerar så blir det ingen större skillnad för din häst om du sitter ovanpå henne.

 

[mian1]

Det går bra att rida när det är som vanligt, när hästkompisen följer med. Tror att det som störde henne var att det var något nytt och hon inte visste vad som förväntades av henne. Hon brukar bli sån då hon blir frustrerad och inte vet vad jag vill. Det var länge sen sist, men så har jag också skärpt mig och försöker både att vara extra tydlig med vad jag vill och extra lyhörd för om hon förstått eller ej. Det är som om det slår totalt slint när hon inte förstår.

Efteråt kände jag mig jättehemsk. Hästen såg så LEDSEN ut! Hon brukar bli lite eftertänksam om något sånt här hänt, men i går stod hon i hagen hela dagen och såg helt förstörd ut. Jag skulle trösta henne lite med en morot och istället för att komma springande fram som hon brukar så smög hon mot mig, först när jag kallade in henne, med sänkt huvud och föltuggande. Tog moroten så försiktigt. Jag var borta på kvällen, men min man sa att hon sått kvar på samma ställe hela kvällen och bara sett nedslagen ut.
Stackars liten!

Jag ska gå en promenad med henne så snart jag är hemma då det är ljust. Fast då ska jag leda henne. När det blir ridning av ska min man promenera med. Jag hade ju bara tänkt luffa runt lite på välkända områden och där hon kunde se sina kompisar. Trodde inte att det skulle bli en sån stark reaktion.

 

[Jane_Done]

Jag hade i ditt läge börjat med att promenera hästen. Att hon ska gå ensam, utan hästkompis är ju uppenbart ett enormt steg för henne. Varför inte en välkänd väg "ensam" ett par gånger och sen prova att rida.

Vet inte om det är åsynen/vetskapen om stallet och kompisen som gör det extra jobbigt för henne men om det är så kanske du kan leda henne en bort och sitta upp när ni kommit halvvägs. Förhoppningsvis har hon då annat att tänka på.

/Jane

 

[__Stilett__]

stallmodig??

 

[Leoni]

Hade det inte kunnat funka om du hade med dig en hästkompis ut och efter någon km vänt och ridit hem ensam utan kompisen? Som en mjukstart. Hemmåt vill hon ju säker gå.

//L

 

[mian1]

Nej, mina knäppa hästar vill sällan gå hem efter ridturen. De går gärna ut på promenad, men de vill inte gå hemåt utan vi får ofta lura dem. Speciellt mitt sto som är så nyfiken.

Hon förstår inte nya saker. Det tar lång tid att lära in och hon behöver flera dagar för att smälta ett nytt moment. När det väl sitter så fungerar det hur bra som helst, men innan dess så vill hon absolut inte.

I förra stallet tog jag alltid ut henne själv och då blev hon orolig den gången vi fick låna en annan häst att följa med. Så jag tror inte att ensamheten var problemet utan snarare att något nytt hände och hon visste inte varför.

Till helgen ska jag leda henne en bit, ensam. Det har vi gjort nån gång förut fast bara kortare sträckor och hon brukar inte protestera alls när jag går med och hon kan se mig. Får hon dessutom lägga pannan mot min rygg så är hon hur lugn som helst. Hon reagerar lika dant som när jag leder henne och hon har kompis med sig.

 

[mandalaki]

Får hon dessutom lägga pannan mot min rygg så är hon hur lugn som helst.

Aha, turhästsyndromet :smirk:.. Sån är min häst också. Får hon gå bakom mig eller nån annan häst blir hon en osjälvständig lallare som knappt ens ser var hon sätter fötterna.

Därför leder jag henne aldrig bakom mig längre (utom då det verkligen behövs, av något skäl). Hon får gå bredvid mig så att vi ser spökena samtidigt och så att hon märker att de inte skrämmer mig.

Det här gör jag för att hon ska vara mindre hispig när jag rider ensam. Eller rättare sagt: för att JAG ska vara mindre hispig när jag rider ensam. Promenerar jag med pållan går hon fot som en väldresserad hund och jag får ett självförtroende som jag behöver i sadeln också.

mandalaki

 

[Dreamer]

Hon förstår inte nya saker. Det tar lång tid att lära in och hon behöver flera dagar för att smälta ett nytt moment. När det väl sitter så fungerar det hur bra som helst, men innan dess så vill hon absolut inte.

haha, det där låter precis som tanterna på mitt jobb

 

[mandalaki]

Rundcorall, rep och presenning så blir det nog folk av dem också !

mandalaki

 

[mian1]

Hon är lägst i rang - alltid, av lathet. Feg är hon inte och när vi rider med de andra hästarna vill oftast hon gå först eller utforska nån annan stig på egen hand och man får snarare hindra henne att gå fram till otäcka saker än att man får tvinga henne att våga stanna kvar.
I hagen är hon alltid bebis, men bara för att hon alltid blir ompysslad. Nu när de är tre har hon hittat en ny "mamma". Shettisstoet är högre i rang, men hon låter alltid Eloise äta ur hennes mathög och hon skyddar mot valacken ifall han skulle sura. Så först äter hon sin egen mat, sen äter hon hälften av shettisens mat och till slut flirtar hon med pappa-valacken så att hon kan få äta om han har något kvar. Föltuggar och ser såååå snäll ut och de andra hästarna faller alltid för hennes bebischarm.

Jag tror inte att hästen är rädd, hon är bara en sån där kärring från Dreamers jobb, en som tvärvägrar så fort det kommer en förändring

Till helgen ska vi ut på promenad (fast det får min man inte veta för han gillar inte att jag ger mig iväg då han är bortrest )

 

[Dreamer]

Haha, du ska se dom! Minsta lilla man förändrar på deras dator så sjukskriver dom sig i flera veckor och gnäller och har sig om att så kan dom minsann inte jobba. Helt otroligt vilken enorm teknikfientlighet och bakåtsträvande vissa kan uppvisa! Ska prova vifta lite med ett rep då nästa gång jag är hos nån av dem

 

[caballus]

Du säger att det är ok att leda henne ut mot skogen men inte att rida.

Hade samma idiotproblem med ett par osäkra, nyinflyttade unghästar. de ville helt enkelt inte lämna stallplanen och dess trygghet, och kämpade på bakbenen i all oändlighet. Men det funkade bra att sitta av, leda 50 meter bort och sen sitta upp igen och rida vidare. Efter ett tag försvann problemet, de försökte väl trotsa uppsuttet i några steg, men sen gick de vidare direkt, de visste att de inte skulle slippa promenaden och därmed basta.