Fan att det ska vara så himla svårt att rida!
Behöver lite tips och råd...
Min häst är stor, ganska ung och himla snäll. Hon har gått som en klocka sen man red in henne, och om man låter henne vara så är hon fortafarnade en klocka. MEN- man måste ju få hästen att jobba på ett sådant sätt att hon stärker sig. Och det vill hon inte...
Och jag känner att det alltid blir antingen eller de första tjugo minuterna av ett pass- minst...
Antingen- om jag rider mjukt och sitter stilla och fint så är hon fin i handen och har en ok takt- men blir långsam och oengagerad bak och inte framför skänkeln för fem öre.
Eller- om jag engagerar henne med skänkeln så vill hon springa iväg. Skjuta på med bakbenen istället för att bära. och blir himla stark. Om jag slutar engagera bakbenen så är hon inte stark, det är liksom inget muntrubbel.
Som vi tränat nu senaste tiden är enligt modell två. Om man inte tvingar henne att använda sin kropp kommer hon ju aldrig att bli stark i kroppen heller?
Det slutar med att det blir väldigt bra, hon kommer loss och gungar genom ryggen, är aktiv bak. Självbärig i formen- jag kan lätta utan att hon ge sig iväg och jag kan enkelt påverka tempo, ställning etc. Skitbra!
Men innan det blir bra känns det så piss! Att jag alltid måste pressa henne för att det ska bli något. Hon liksom kryper in i sig själv och hålller för öronen och säger lalalala som ett litet barn.
Är det vanligt att man går igenom en sån här period? Till saken hör att hon är byggt med rak hals, lite framstupa, brant och lite låst bogparti. Lite träbent som tränaren utrycker sig...
Hon är liksom inte den typen som tar i mer än nödvändigt Som matte kanske...
Behöver lite tips och råd...
Min häst är stor, ganska ung och himla snäll. Hon har gått som en klocka sen man red in henne, och om man låter henne vara så är hon fortafarnade en klocka. MEN- man måste ju få hästen att jobba på ett sådant sätt att hon stärker sig. Och det vill hon inte...
Och jag känner att det alltid blir antingen eller de första tjugo minuterna av ett pass- minst...
Antingen- om jag rider mjukt och sitter stilla och fint så är hon fin i handen och har en ok takt- men blir långsam och oengagerad bak och inte framför skänkeln för fem öre.
Eller- om jag engagerar henne med skänkeln så vill hon springa iväg. Skjuta på med bakbenen istället för att bära. och blir himla stark. Om jag slutar engagera bakbenen så är hon inte stark, det är liksom inget muntrubbel.
Som vi tränat nu senaste tiden är enligt modell två. Om man inte tvingar henne att använda sin kropp kommer hon ju aldrig att bli stark i kroppen heller?
Det slutar med att det blir väldigt bra, hon kommer loss och gungar genom ryggen, är aktiv bak. Självbärig i formen- jag kan lätta utan att hon ge sig iväg och jag kan enkelt påverka tempo, ställning etc. Skitbra!
Men innan det blir bra känns det så piss! Att jag alltid måste pressa henne för att det ska bli något. Hon liksom kryper in i sig själv och hålller för öronen och säger lalalala som ett litet barn.
Är det vanligt att man går igenom en sån här period? Till saken hör att hon är byggt med rak hals, lite framstupa, brant och lite låst bogparti. Lite träbent som tränaren utrycker sig...
Hon är liksom inte den typen som tar i mer än nödvändigt Som matte kanske...