Det där med ensamhetsträning...

[Red_Chili]

Så hon kan ju alltså vara ensam. Ska man ställa in bilen i köket månne?

Du kan inte ställa in en bur utan dörr hemma då, i ett rum där hon gillar att vila? Kanske kan hon då gå in där och koppla av även är hon blir lämnad?

 

[GardenAngel]

@Red_Chili Hon hade den buren som sovplats innan men kunde inte vara ensam då.. Har funderat på o köpa en till (200kr på öob, OBS ej krocksäker..) och ha som sovplats.
Det bästa rummet är vardagsrummet, men det är så himla stort, vet inte om det skulle vara bäst och det ligger på övervåningen längst in i lägenheten. Hon har varit köket innan, som är direkt innanför dörren.

 

[bollen__]

@Red_Chili Hon hade den buren som sovplats innan men kunde inte vara ensam då.. Har funderat på o köpa en till (200kr på öob, OBS ej krocksäker..) och ha som sovplats.
Det bästa rummet är vardagsrummet, men det är så himla stort, vet inte om det skulle vara bäst och det ligger på övervåningen längst in i lägenheten. Hon har varit köket innan, som är direkt innanför dörren.

Synd du bor så långt bort annars kunde du ha fått min (om det är samma som jag har därifrån), vovve har vuxit ur den.

 

[mazariin]

Får nog hoppa in i tråden vi också, tyvärr. Vår nya vovve känner sig uppenbarligen inte helt trygg hos oss. Var tvungen att lämna hundarna ensamma en halvtimme imorse, men satte ipaden på filmning. Vår gamla ensamtränade vovve gick direkt och la sig och sov sig genom hela halvtimmen (som vanligt), medan vår nya (4 år och van att vara ensam i gamla hemmet) gnällde, ylade och var allmänt stressad i 15 minuter och därefter la sig ner och väntade, dock inte helt avslappnad.

Hur hade ni lagt upp träningen med en sån hund? Kan tillägga att han bott här i 2 veckor. Skulle ni vänta med träningen tills han är mer hemmastadd eller börja direkt? Träna korta korta snuttar eller vänta tills han lugnat sig lite före man går in igen (alltså ca 15 min)?

 

[GardenAngel]

@mazariin Jag hade väntat några veckor med träningen tror jag tills han är tryggare med hemmet och den andra hunden. Och sen börjat smått, innan han stressar upp sig. Tror att det kan bli tokigt i längden att "vänta ut honom"..

 

[Red_Chili]

Hur hade ni lagt upp träningen med en sån hund? Kan tillägga att han bott här i 2 veckor. Skulle ni vänta med träningen tills han är mer hemmastadd eller börja direkt? Träna korta korta snuttar eller vänta tills han lugnat sig lite före man går in igen (alltså ca 15 min)?

Jag skulle börja ensamhetsträna direkt, men börjat i små, små steg. Hur är han när ni är hemma? Följer han efter överallt eller har han en plats att ligga på där han känner sig avkopplad oavsett vilket rum ni är i?

Kan tillägga att varken jag eller vänner någonsin ångrat att vi börjat tidigt med ensamhetsträning, däremot har jag och en till vän ångrat att vi inte börjat tidigare.

 

[mazariin]

Svarar er båda @GardenAngel och @Red_Chili !

Han har överlag svårt att slappna av hemma, följer mig från rum till rum om han får. När det är "lugnt" enligt honom så går han och lägger sig. Till bilden hör nog att han och vår gamla hund (som är yngre) inte är direkt bästisar och lite gruff förekommer med jämna mellanrum - bidrar säkert till otryggheten också. Har skiljt dem åt med hundgrind när jag lämnat dem för säkerhets skull. Hoppas såklart att allt ska lugna sig med tiden men just nu känns det lite tungt såklart.

Provade precis att lämna dem igen så länge jag gick ut till postlådan, båda låg och sov men den nya flög direkt upp när jag reste mig och följde mig till dörren. Inget yl, men då var jag ju "borta" i max en minut också. Så det känns ju som att första steget i träningen skulle vara att han kunde ligga kvar när jag reser mig upp. Hur det ska gå till i dagsläget vet jag inte, ska jag platsa honom i bädden? Med vår andra hund har vi aldrig gjort någon större grej av lämnandet - bara gått. Han har oftast fått en kong eller liknande som han sysslat med en stund och sen somnat, men den här struntar i godsaker i det läget.

 

[Red_Chili]

@mazariin, jag hade absolut försökt att platsa hunden, visa honom att han faktiskt kan ligga i bädden när du går runt hemma utan att något konstigt händer. Har du pratat med förra ägaren om situationen? Kanske är det så att förra ägarens syn på "går att lämna" bara innebär att hunden inte förstör saker, men kanske trots det är annat än avslappnad?

 

[mazariin]

@mazariin, jag hade absolut försökt att platsa hunden, visa honom att han faktiskt kan ligga i bädden när du går runt hemma utan att något konstigt händer. Har du pratat med förra ägaren om situationen? Kanske är det så att förra ägarens syn på "går att lämna" bara innebär att hunden inte förstör saker, men kanske trots det är annat än avslappnad?

Ska prova platsandet och berömma om han ligger kvar fast jag går runt i lägenheten. Jo, jag ska nog prata med henne igen, men tror absolut han kan ha varit lugnare i gamla hemmet där han levde i en mer harmonisk hundflock än han gör här i dagsläget. Tror att dom små konflikterna som uppstår med jämna mellanrum här bidrar till otryggheten också.

 

[mazariin]

Hur går det för er andra?

Har lämnat hundarna i 45 min idag, blev tvungen. Filmade som vanligt och det visar en hund som ligger framför halldörren med näsan i springan mellan dörren och golvet och väntar. Och piper. I ca 30 min. Sen går han och lägger sig på bädden istället, och SOMNAR faktiskt dom sista minutrarna av filmen! Bra/dåligt? Känns ju bra att han faktiskt slappnade av just före jag kom hem, men mindre bra att han var orolig den första halvtimmen.

Usch vad jobbigt det är med ensamträning, blir själv så olycklig/nervös när jag vet att han tycker det är jobbigt.. Drar mig verkligen för att träna p.g.a. det, fast jag istället borde sätta mer tid och energi just på den delen.

 

[mazariin]

Tillägg: På något sätt känns det ändå som en ganska bra sak att han hinner lugna sig innan jag kommer hem igen - skulle jag komma när han ännu stressar och piper så skulle ju upplevelsen av att vara ensam bli endast negativ. Nu har han ju åtminstone hunnit komma in i någon form av lugn när jag kommer hem, så kanske den upplevelsen fastnar lite också. Eller tänker jag helt fel?

 

[hermulen]

Kapar tråden lite.
När tycker ni det är okej att ta ensamhetsträningen ett steg längre?

Jag har flyttat för ca en månad sedan och var direkt tvungen att dyka in i studier vilket innebär att jag är borta 4 dagar i veckan, dock max 4 h tre av dagarna och den fjärde dagen kan han vara hos "hundvakt" (mina föräldrar, vilket också är hans förra hem) eftersom jag är borta nästan 8 h.
Pga att jag var tvungen att börja plugga direkt så har hunden inte hunnit vara här så mycket. Jag har antingen varit iväg eller hemma hos mamma och pappa på helgerna och ja, i veckodagarna så har han varit hemma hos föräldrarna då jag inte velat lämna honom ensam.

Han är snart 2 år och har alltid varit bra på att vara ensam (dock oftast med två andra hundar) och sträcker oftast på sig och gäspar när man kommer hem (efter den intensiva hälsningen).

Känner att det blir en så dum situation för att vi kan aldrig träna då det är 2 mil till föräldrarna så det går inte att åka och hämta varje dag efter skolan och lämna innan skolan nästa dag.
Det jag funderar på är om det är elakt och kan förstöra allting om jag helt enkelt stationerar honom här de dagar han "ska" vara här och lämnar honom, men ser till att någon kommer och går ut med honom efter 2 h så att det bara blir 1- 1,5 h kvar sedan.
I dagsläget så har han som max varit ensam här 1 h i sträck. Han går och sätter sig ganska snabbt och lägger sig sedan och vilar. Byter dock ställe att ligga på ett par tre gånger.

 

[WildWilma]

Kapar tråden lite.
När tycker ni det är okej att ta ensamhetsträningen ett steg längre?

Jag har flyttat för ca en månad sedan och var direkt tvungen att dyka in i studier vilket innebär att jag är borta 4 dagar i veckan, dock max 4 h tre av dagarna och den fjärde dagen kan han vara hos "hundvakt" (mina föräldrar, vilket också är hans förra hem) eftersom jag är borta nästan 8 h.
Pga att jag var tvungen att börja plugga direkt så har hunden inte hunnit vara här så mycket. Jag har antingen varit iväg eller hemma hos mamma och pappa på helgerna och ja, i veckodagarna så har han varit hemma hos föräldrarna då jag inte velat lämna honom ensam.

Han är snart 2 år och har alltid varit bra på att vara ensam (dock oftast med två andra hundar) och sträcker oftast på sig och gäspar när man kommer hem (efter den intensiva hälsningen).

Känner att det blir en så dum situation för att vi kan aldrig träna då det är 2 mil till föräldrarna så det går inte att åka och hämta varje dag efter skolan och lämna innan skolan nästa dag.
Det jag funderar på är om det är elakt och kan förstöra allting om jag helt enkelt stationerar honom här de dagar han "ska" vara här och lämnar honom, men ser till att någon kommer och går ut med honom efter 2 h så att det bara blir 1- 1,5 h kvar sedan.
I dagsläget så har han som max varit ensam här 1 h i sträck. Han går och sätter sig ganska snabbt och lägger sig sedan och vilar. Byter dock ställe att ligga på ett par tre gånger.

Beror väl på hunden.

Min vuxna hund har aldrig varit några problem att lämna så när jag fick jobb i en annan stad så fick han vara ensam hela arbetsdagar förutom lunchrastning efter att ha bott in sig en vecka på första stället, en månad senare flyttade vi igen men där var han lite hemma sen tidigare och då var han ensam hela dagarna med lunchrastning efter bar ett par dagar och en månad senare flyttade vi igen och samma sak då. Det jag gjorde var dock att skaffa en adaptil som man sätter i eluttaget men jag tror det gjorde mer för mig än hunden. Han låg och sov hela dagarna på alla tre ställena men fick lite extra gott tugg att sysselsätta sig några timmar med när jag lämnade efter lunchrastningen.

Nu har vi tack och lov hittat en daghusse :-)

 

[Red_Chili]

Åh, jag är så fånig. Jag har fått ett jobb nu, ett jättebra(!) sådant. Inte heltid, så tiden hemifrån är inte många timmar alls men det är förvånansvärt bra betalt trots det. Hur som helst, idag jobbade jag första gången på riktigt och morsan var hundvakt, vilket gick utmärkt. När jag kom hem så satte jag mig i soffan och efter en liten stund låg Aysu ganska nära mig i den enorma soffan. Vad tänker jag då? jo, "Men.. Nu har jag varit borta flera timmar, hon borde vilja mysa, inte bara ligga där!".

Jag gick alltså långpromenad på morgonen för att det skulle vara avklarat, gav sedan rejäl andra frukost och lämnade hos morsan. Allt hade varit lugnt och fint, förutom lite pip mitt på dagen som hade upphört när morsan satt sig i fåtöljen en stund (utan att prata med den pipande Aysu, det vet hon att hon inte får göra ) och när jag kom hem låg Aysu lugnt i soffan fram tills jag kom in i vardagsrummet. Väldigt avslappnat alltså.

Jag tror fan att jag har mer separationsångest än vad hon har...

 

[ch791022]

Suck, så var vi tillbaka på ruta minus hundra
Gick inte ens att lämna henne själv hemma med sambon nu i veckan
På dom 20 minuterna dom(har hundsällskap) var själv tills sambon kom hem hade hon demolerat halva hallen och sedan hade hon bara stressat runt hela natten(jag jobbar natt). Sambon berättade att hon demolerat i hallen och att hon stressat runt, så nästa natt tänkte jag att då får han hålla henne kopplade så hon inte kan fara runt och bara varva upp sig själv mer och mer, vilket brukar leda till att hon varvar ner...inte denna gången...då hon ylat hela natten istället.

Tur att jag har så det går att lösa att ha med henne på jobb även om det ibland blir lite omständligt.

/Camilla

 

[GardenAngel]

Hur går det för er med er ensamträning?!

Jag är världens lyckligaste matte iaf. Efter att Lava (katten) kom in i vårat liv har jag kunnat lämna Alice upp till 5-6 timmar!!! (Vet att de inte får vara ensamma mer än 6h).
En gång hade Alice tuggat på min nya, fina prydnadskudde.. Men det får man väl leva med. Jag har ett vikariat då jag jobbar 8h/dag 3 dagar i veckan och blev helt enkelt tvungen att lämna Alice ensam hemma. Och det har gått så bra!! Ofta när jag kommer hem så kommer hon nedramlande från övervåningen och sträcker på sig efter att ha sovit. När jag jobbar 8h/dag får hon ligga i bilen ca 2-3h innan jag tar hem henne på lunchen och låter henne vara hemma resten. Det är så himla sköönt! Även om jag har rätt dåligt samvete.. Men vikariatet är slut nästa vecka. Och i jul kommer jag hämta nya tillskottet i familjen!!
Min pappas jakthund har fått lungödem, så hon ska få flytta till oss. Då kommer det (antagligen) garanterat gå bra med att vara ensam! Alice och Fia älskar varandra!

 

[Red_Chili]

Så underbart det låter @GardenAngel!

Här går det otroligt bra just nu. Aysu går utmärkt att lämna i åtminstone en halvtimme. Hon sover. När jag lämnat henne med min pappa för att själv sticka iväg till jobbet så har hon inte brytt sig om varken att umgås med honom eller att hälsa på mig när jag kommer tillbaka, hon har legat och vilat ensam någonstans i 4 timmar ungefär. Hon börjar helt enkelt bli väldigt trygg med ensamheten och det känns galet skönt.

Nu har jag ledigt från jobbet i tre veckor, men jag ska verkligen(!) se till att ensamhetsträna henne ett tag varje dag, för att inte tappa det här nu. Tänkte försöka bygga upp ungefär samma rutiner som när jag jobbar, morgonrastning och frukost, sedan ensamhetsträning, därefter långpromenad och så gemensam eftermiddag och kväll. Känns som om hon är en hund som blir väldigt trygg av fasta rutiner och att verkligen ha koll på läget. Inte som med Wahidah, som absolut inte fått ha för mycket koll på något då hon börjat bete sig jävligt "i förväg". Intressant hur olika det kan vara.

 

[Hyacinth]

Min tok gick inte att lämna innan jag träffade min sambo. Så länge hon bara hade mig att hänga upp livet på så var det hopplöst.
Det hjälper kanske inte er, men att vi var två delaktiga personer som hon fick dela uppmärksamheten på gjorde underverk.
Nu kan hon flytta runt lite, lägger sig oftast innanför ytterdörren och sover och är helt lugn. Jag tog över henne som ca 2-åring, och sen var hon med överallt i två år. Vid 4 så trillade poletten ner och nu är det ett ickeproblem.

 

[Red_Chili]

Min tok gick inte att lämna innan jag träffade min sambo. Så länge hon bara hade mig att hänga upp livet på så var det hopplöst.
Det hjälper kanske inte er, men att vi var två delaktiga personer som hon fick dela uppmärksamheten på gjorde underverk.
Nu kan hon flytta runt lite, lägger sig oftast innanför ytterdörren och sover och är helt lugn. Jag tog över henne som ca 2-åring, och sen var hon med överallt i två år. Vid 4 så trillade poletten ner och nu är det ett ickeproblem.

Intressant. Jag tror faktiskt att det är bra för hundarna att inte vara för fästa vid sina ägare. Att det plötsligt lossnat för Aysu tror jag nämligen inte har så mycket att göra med flitig ensamhetsträning från min sida (något sådant har det nämligen inte blivit så mycket av...). Däremot har jag börjat jobba och lämnar dagligen Aysu med någon av mina föräldrar. I början kunde hon pipa lite någon gång under dagen, men hon fann sig snabbt och har nu blivit superlätt att lämna med dem. Morsan som tidigare inte gärna ville vara hundvakt har nu inget emot det alls, Aysu märks ändå inte av utan sover lugnt i sin favoritfåtölj Jag är övertygad om att det hjälpt enormt mycket även vid ensamhetsträningen.

 

[Hyacinth]

Intressant. Jag tror faktiskt att det är bra för hundarna att inte vara för fästa vid sina ägare. Att det plötsligt lossnat för Aysu tror jag nämligen inte har så mycket att göra med flitig ensamhetsträning från min sida (något sådant har det nämligen inte blivit så mycket av...). Däremot har jag börjat jobba och lämnar dagligen Aysu med någon av mina föräldrar. I början kunde hon pipa lite någon gång under dagen, men hon fann sig snabbt och har nu blivit superlätt att lämna med dem. Morsan som tidigare inte gärna ville vara hundvakt har nu inget emot det alls, Aysu märks ändå inte av utan sover lugnt i sin favoritfåtölj Jag är övertygad om att det hjälpt enormt mycket även vid ensamhetsträningen.

Precis! Så länge det bara var jag som fick solen att lysa, jorden att snurra och gav livet en mening var hon i och för sig sjukt trofast och lyhörd vilket tappats lite, men jag ser det endast positivt. Hon har blivit så oerhört mycket tryggare och har inte längre separationsångest. Ju fler viktiga människor hon fått i sitt liv desto enklare och tryggare vardag. Är man flera i en familj tror jag det är superviktigt att båda jobbar på sin kulfaktor. Jag vet att vissa hundar är svårare, men man får inte ge sig.