Tack![]()
Varje dag samma sak
Allt man gör på rutin innan man kommer ihåg och hinner hejda sig
In i sovrummet, en automatisk känsla av att hon ligger på sin plats i sängen - nej
Snabb koll på toalådan - nej stopp
Vanliga ropet i dörren, Hej matte är hemma - nej visst nej
Inte snubbla över vattenskålen - oj ingen skål
Tomrummet i hjärtat - hela tiden och oupphörligen
Jag har upplevt exakt samma sak. Benet man automatiskt håller fram för att hindra liten brun katt att smita ut. Koll där lådan stod. Ensamheten i sängen när man väntar förgäves på att få sällskap. Pratstunderna och när hon kröp upp och lade sig tillrätta i soffan så fort jag satte mig där. Sur och högljudd protest när jag pratade i telefon - lite jobbigt vid telefonintervju
Åh så många underbara och fruktansvärda minnen. Och även om Megara nu finns i mitt liv så är hon inte Nikita, min once in a lifetime (ok nu börjar jag gråta igen).