Det allra svåraste

[Tass]

Det allra svåraste närmar sig. Har inte bestämt datum men det är på gång. Vill inte prata om det.
MEN skulle vilja fråga er hur ni har gjort med den lilla fina kroppen. Begravning i trädgården? Kremering? Enskild eller tillsammans med andra? Om man vill få tillbaka askan, är det säkert att man får sin egen lilla kise?
Måste börja förbereda mig både mentalt och på andra sätt.

 

[Michellan95]

Jag har askan, den borde kanske begravas men den står faktiskt i vitrinskåpet. En vacker dag kanske jag kan urnsätta henne i trädgården men jag är inte där än mentalt.

Jag förutsätter att det är självklart att det är min katt i urnan.

 

[MJLee]

Jag har gått igenom det allra, allra svåraste i våras (usch börjar redan nu gråta) för mig kom det så snabbt och chockartat att jag inte hann tänka, men jag valde enskild kremering och att få hem en urna. Jag vet inte om det bara var Nikita jag fick tillbaka eller inte, kan naturligtvis aldrig vara säker heller. Jag har hennes urna längst in i ett skåp och vägrar ens titta på det. Begravning ville jag inte ha eftersom det alltid finns risken att huset säljs eller försvinner och då försvinner graven. Jag ska kremeras och min aska blandas med Nikitas.

Jag vet andra som stipulerat att urnan med deras katts aska ska följa med i kistan när de begravs. Vissa har gjort som jag och gömt undan den, andra har ställt den framme och tom köpt något finare och personligare och lagt över askan där. Det är bara du som kan ta det ett av de svåraste och mest smärtsamma besluten du öht kan. Men gud vad jag känner med dig.

 

[mackan]

Min gammelkisse fick somna in lugnt och fint hemma i mitt knä för 2 år sen nu. Han ligger begravd i trädgården och det känns jättebra att kunna fixa lite och tänka lite extra på honom där

 

[Lingon]

Jag har alltid känt att när avlivningen är klar så är det bara kroppen kvar och kroppen är inte mitt älskade husdjur. Det som var mitt älskade husdjur (själen?) är då borta och vad som händer med skalet som är kvar har varit oviktigt för mig.

Men alla är olika. Gör det som känns bäst för dig!

 

[athena_arabians]

@Tass: Beklagar så

Jag lämnade Tassa hos veterinären när det var över. Personligen har jag lite blandade känslor inför gravar och alla mina djur är med mig i hjärtat. Jag behöver inte deras aska för det.

MEN man ska göra det som känns bra för en själv. Det finns inga måsten i en sådan här situation utan man gör det som känns rätt.

 

[Kilauea]

Beklagar sorgen, det är så jobbigt och vidrigt att fatta det där beslutet.
För mig känns det viktigt att få hem askan igen, för att kunna begrava. Jag är säker på att det är rätt aska man får tillbaka.
Gör det som känns rätt för dig, det finns inga rätt eller fel i att begrava/kremera/spara aska mm.

 

[MissFideli]

Jag har inte heller tagit med hem. Dels bor jag i hyresrätt, dels känner jag att om man begraver och sen flyttar... Örebro hade en jättefin djurkyrkogård, men nu när jag inte bor där längre är jag glad över att jag inte valde att begrava.
Kanske tänker annorlunda om jag köper eget hus nån gång, men troligen inte. Jag vill inte ha grav själv heller.
Beklagar

 

[Tass]

Tack för alla svar och allt ni har delat med er av!!!
Att man kan älska en liten kattvarelse så otroligt mycket. Jag/vi har haft flera djur över åren, alla har varit mycket älskade, men vissa är så speciella att de för alltid tar ens hjärta, min lilla flicka är en sådan. Så mycket kärlek och vänlighet i en enda liten klok person.
Mitt
Jag har en plats i trädgården där hon ofta var med sin kära gammelmatte. De satt och mös ihop och hon var lycklig och trygg. Där skulle jag gärna vilja att hon fick vara. Jag håller med om att kroppen bara är ett skal, men det känns ändå rätt att ta hand om den.

 

[Lilla]

Flera av våra är begravda under häcken vid huset.
Sista katten skickades på krimering. (Det var vinter och skulle vi ha begravt den så hade vi behövt förvara henne länge) Jag känner osäkerhet om det verkligen är askan av min katt som kommer tillbaka så jag lät det vara.
Man får göra det man mår bäst av.
Håller med om att man älskar alla djur men att vissa är något alldeles extra.
Beklagar.

 

[asfaltsflickan]

Jag valde enskild kremering när min älskade gammeltant fick somna in, och hennes aska står i en fin urna i en hylla här hemma tillsammans med foton och minnessaker. För mig känns det fint att ha det som är kvar av hennes existens hos mig. När jag fixar med hennes minnesplats är det som ett sätt att ha kontakt med de fina minnena jag har av henne.

Jag visste inte att det var så viktigt för mig förrän mina föräldrar började prata om att sälja sitt hus för några år sedan, och det som drabbade mig hårdast var tanken på de gravar som fanns i trädgården efter tidigare älskade familjemedlemmar. Jag tycker om att ha något fysiskt att gå till, se på, röra vid, så mina djur kommer att fortsätta stanna med mig.

 

[cirkus]

Jag har valt enskild kremering till alla mina som har vandrat vidare. Vi har en plats i trädgården där vi har grävt ner urnorna. Det var första kissens favoritplats i skuggan av en cypress som blev deras plats.

 

[Tass]

Uppdatering

Min älskade underbara fantastiska lilla kattflicka finns inte mer.
Hon fick 18 bra år, och en ledsen vecka. Sen fick hon somna hemma i mitt knä.
Kroppen är lämnad till kremering och jag ska få tillbaka askan. Det var ett snabbt beslut och jag var upprörd och kände att jag ville göra så.
Vissa djur är verkligen speciella. Vi stod varandra så otroligt nära. Hon var så rolig för hon ville gärna berätta om sina åsikter, önskningar och idéer. Det var så roligt att få ta del av hennes värld. Sen så var hon så snäll och tillgiven. Med henne var jag aldrig ensam.
Saknar henne otroligt mycket
Det här är det värsta jag har gjort i hela mitt liv

 

[Tass]

Flera av våra är begravda under häcken vid huset.
Sista katten skickades på krimering. (Det var vinter och skulle vi ha begravt den så hade vi behövt förvara henne länge) Jag känner osäkerhet om det verkligen är askan av min katt som kommer tillbaka så jag lät det vara.
Man får göra det man mår bäst av.
Håller med om att man älskar alla djur men att vissa är något alldeles extra.
Beklagar.

Tack.
Du har berättat så mycket om din fina katt och jag känner igen mig i känslan du beskriver att vissa är speciella och bara stjäl ens hjärta. Att man kommer dem så nära.
Jag hoppas att din katts hälsoproblem reder upp sig och att ni får ett långt fint liv tillsammans. Jag ska verkligen hålla tummarna för det

 

[Lilla]

Tack.
Du har berättat så mycket om din fina katt och jag känner igen mig i känslan du beskriver att vissa är speciella och bara stjäl ens hjärta. Att man kommer dem så nära.
Jag hoppas att din katts hälsoproblem reder upp sig och att ni får ett långt fint liv tillsammans. Jag ska verkligen hålla tummarna för det

Tack! Tack snälla!

 

[Tass]

Tack! Tack snälla!

 

[athena_arabians]

Uppdatering

Min älskade underbara fantastiska lilla kattflicka finns inte mer.
Hon fick 18 bra år, och en ledsen vecka. Sen fick hon somna hemma i mitt knä.
Kroppen är lämnad till kremering och jag ska få tillbaka askan. Det var ett snabbt beslut och jag var upprörd och kände att jag ville göra så.
Vissa djur är verkligen speciella. Vi stod varandra så otroligt nära. Hon var så rolig för hon ville gärna berätta om sina åsikter, önskningar och idéer. Det var så roligt att få ta del av hennes värld. Sen så var hon så snäll och tillgiven. Med henne var jag aldrig ensam.
Saknar henne otroligt mycket
Det här är det värsta jag har gjort i hela mitt liv

Beklagar förlusten

 

[Tass]

Beklagar förlusten

Tack

 

[Lilla]

Uppdatering

Min älskade underbara fantastiska lilla kattflicka finns inte mer.
Hon fick 18 bra år, och en ledsen vecka. Sen fick hon somna hemma i mitt knä.
Kroppen är lämnad till kremering och jag ska få tillbaka askan. Det var ett snabbt beslut och jag var upprörd och kände att jag ville göra så.
Vissa djur är verkligen speciella. Vi stod varandra så otroligt nära. Hon var så rolig för hon ville gärna berätta om sina åsikter, önskningar och idéer. Det var så roligt att få ta del av hennes värld. Sen så var hon så snäll och tillgiven. Med henne var jag aldrig ensam.
Saknar henne otroligt mycket
Det här är det värsta jag har gjort i hela mitt liv

Jag känner din smärta och beklagar.
Ju mer kärlek desto tyngre.
En gåva att ha haft men aj att lämna.
Kram om du vill.

 

[Tass]

Jag känner din smärta och beklagar.
Ju mer kärlek desto tyngre.
En gåva att ha haft men aj att lämna.
Kram om du vill.

Tack

Varje dag samma sak
Allt man gör på rutin innan man kommer ihåg och hinner hejda sig
In i sovrummet, en automatisk känsla av att hon ligger på sin plats i sängen - nej
Snabb koll på toalådan - nej stopp
Vanliga ropet i dörren, Hej matte är hemma - nej visst nej
Inte snubbla över vattenskålen - oj ingen skål
Tomrummet i hjärtat - hela tiden och oupphörligen