M
Milschen
Jag är gravid i vecka 12 (11+3) och är så totalt inkapabel att ta tag i något. Ska försöka beskriva vad som hänt.
I höstas visade det sig att jag var gravid, vilket inte direkt var planerat, men vi har heller inte skyddat oss på bra länge. Jag och min sambo har varit tillsammans i drygt 9 år, så det kändes väl som händer det så händer det. Jag har aldrig haft någon direkt längtan efter att vara gravid eller föda egna barn då jag ogärna vill att de får för mycket av mig, men åren går och jag fyllde 31 i december. Hur som helst så hade jag en lite konstig graviditet och kunde inte riktigt säga när barnet blev till. Vi var på träningsultraljud i vecka 13 och väl där visade det sig att det inte fanns något i livmodern mer än en hinnsäck. Vi blev skickade direkt upp på gyn för kontroll och antingen skulle det vara en mycket tidig graviditet eller en ofostrig sådan. Detta var den 3 november och under natten fick jag fruktansvärd värk och kraftiga blödningar och allt kom ut. Vi var på återbesök efter 10 dagar och då såg allt ut att ha kommit ut av sig själv, så ingen skrapning behövdes.
Den 4 dec hade jag känt mig konstig ett tag och gjorde ett gravtest. Det plussade svagt och några dagar senare var det klart positivt. Självklart blev jag jätteglad eftersom vi hade ställt in oss på att få barn efter första vändan. Allt var frid och fröjd fram tills den 20 dec då jag började blöda lite. Vet ju att det kan vara ”helt” normalt i början och orkade inte oroa mig för mycket. Hade bruna flytningar under kommande vecka och söndagen efter fick jag världens värk och började blöda kraftigt. Eftersom vi skulle ha kalkonmiddag med släkten under eftermiddagen bet jag bara ihop och det hela gick över på ett par timmar. Hade bruna flytningar en vecka till och söndagen den 2 jan började jag blöda kraftigt och få riktigt ont igen. Denna gång blev det akut in till gyn där de konstaterade att embryot levde och var 7+2 i storlek. Läkaren kunde inte säga varför jag blödde och kunde givetvis inte heller lova att det skulle gå bra. Givetvis blev jag glad att se hjärtat slå, men vågade inte tro på det hela utan sjukskrev mig den kommande veckan. Under tisdagsmorgonen började jag blöda kraftigt igen, dock utan värk. Det kom ut en jätteklump av levrat blod (ca 10*5*3 cm) och några mindre. Eftersom jag sett hinnsäcken förr kunde jag konstatera att det inte var en sådan, men blev givetvis nervös igen. Jag sov ca 20 timmar per dygn och mådde riktigt dåligt den veckan.
Vi hade återbesök på gyn den 11 jan och då såg allt bra ut. Den läkaren vi träffade då kunde se två hinnsäckar varav den ena var tom och lite deformerad och den andra hade ett levande (och nu ca 8+5 stort) embryo. Hon sjukskrev mig heltid i två veckor eftersom jag mådde både psykiskt och fysiskt skit. Jag kör taxi på heltid och klarade inte av att koncentrera mig på trafiken överhuvudtaget. Efter två veckor skulle vi på återbesök igen eftersom jag fortfarande hade brunaktiga blödningar av mindre storlek. Så i måndags var vi där igen och allt såg jättebra ut. Fostret hade vuxit bra och mätte nu 10+6. Den lille sprattlade även för fullt, vilket fick mig att känna mig bättre till mods. Den andra tomma hinnsäcken hade också blivit större, vilket inte kan förklaras. Jag blev sjukskriven på halvtid under den här veckan och förväntas jobba fullt nästa vecka, vilket jag verkligen hoppas ska fungera. Jag blir galen av att gå hemma och älta, men är orolig för att inte orka ordentligt på jobbet.
Mitt problem nu är att jag är så fruktansvärt trött och inte orkar ta tag i något. Jag kan sitta på soffan och känna mig jättestressad, men ändå inte orka göra något. Jag har en lång historik av depressioner bakom mig och undrar fall det är det som kommer tillbaka. Jag är livrädd för att hamna i det träsket igen. Som tur är har jag fått tid hos psykologen på MVC om två veckor, men humöret går upp och ner. Ena stunden känner jag mig glad och förväntansfull och nästa helt övertygad om att allt kommer gå åt helvete. Jag är konstant trött, men sover jättedåligt och de senaste två dygnen har jag bara sovit ca 8 timmar sammanlagt.
Finns det någon som har några tips på vad jag kan göra?
Tack för att du tog dig tid att läsa
/ Milschen
I höstas visade det sig att jag var gravid, vilket inte direkt var planerat, men vi har heller inte skyddat oss på bra länge. Jag och min sambo har varit tillsammans i drygt 9 år, så det kändes väl som händer det så händer det. Jag har aldrig haft någon direkt längtan efter att vara gravid eller föda egna barn då jag ogärna vill att de får för mycket av mig, men åren går och jag fyllde 31 i december. Hur som helst så hade jag en lite konstig graviditet och kunde inte riktigt säga när barnet blev till. Vi var på träningsultraljud i vecka 13 och väl där visade det sig att det inte fanns något i livmodern mer än en hinnsäck. Vi blev skickade direkt upp på gyn för kontroll och antingen skulle det vara en mycket tidig graviditet eller en ofostrig sådan. Detta var den 3 november och under natten fick jag fruktansvärd värk och kraftiga blödningar och allt kom ut. Vi var på återbesök efter 10 dagar och då såg allt ut att ha kommit ut av sig själv, så ingen skrapning behövdes.
Den 4 dec hade jag känt mig konstig ett tag och gjorde ett gravtest. Det plussade svagt och några dagar senare var det klart positivt. Självklart blev jag jätteglad eftersom vi hade ställt in oss på att få barn efter första vändan. Allt var frid och fröjd fram tills den 20 dec då jag började blöda lite. Vet ju att det kan vara ”helt” normalt i början och orkade inte oroa mig för mycket. Hade bruna flytningar under kommande vecka och söndagen efter fick jag världens värk och började blöda kraftigt. Eftersom vi skulle ha kalkonmiddag med släkten under eftermiddagen bet jag bara ihop och det hela gick över på ett par timmar. Hade bruna flytningar en vecka till och söndagen den 2 jan började jag blöda kraftigt och få riktigt ont igen. Denna gång blev det akut in till gyn där de konstaterade att embryot levde och var 7+2 i storlek. Läkaren kunde inte säga varför jag blödde och kunde givetvis inte heller lova att det skulle gå bra. Givetvis blev jag glad att se hjärtat slå, men vågade inte tro på det hela utan sjukskrev mig den kommande veckan. Under tisdagsmorgonen började jag blöda kraftigt igen, dock utan värk. Det kom ut en jätteklump av levrat blod (ca 10*5*3 cm) och några mindre. Eftersom jag sett hinnsäcken förr kunde jag konstatera att det inte var en sådan, men blev givetvis nervös igen. Jag sov ca 20 timmar per dygn och mådde riktigt dåligt den veckan.
Vi hade återbesök på gyn den 11 jan och då såg allt bra ut. Den läkaren vi träffade då kunde se två hinnsäckar varav den ena var tom och lite deformerad och den andra hade ett levande (och nu ca 8+5 stort) embryo. Hon sjukskrev mig heltid i två veckor eftersom jag mådde både psykiskt och fysiskt skit. Jag kör taxi på heltid och klarade inte av att koncentrera mig på trafiken överhuvudtaget. Efter två veckor skulle vi på återbesök igen eftersom jag fortfarande hade brunaktiga blödningar av mindre storlek. Så i måndags var vi där igen och allt såg jättebra ut. Fostret hade vuxit bra och mätte nu 10+6. Den lille sprattlade även för fullt, vilket fick mig att känna mig bättre till mods. Den andra tomma hinnsäcken hade också blivit större, vilket inte kan förklaras. Jag blev sjukskriven på halvtid under den här veckan och förväntas jobba fullt nästa vecka, vilket jag verkligen hoppas ska fungera. Jag blir galen av att gå hemma och älta, men är orolig för att inte orka ordentligt på jobbet.
Mitt problem nu är att jag är så fruktansvärt trött och inte orkar ta tag i något. Jag kan sitta på soffan och känna mig jättestressad, men ändå inte orka göra något. Jag har en lång historik av depressioner bakom mig och undrar fall det är det som kommer tillbaka. Jag är livrädd för att hamna i det träsket igen. Som tur är har jag fått tid hos psykologen på MVC om två veckor, men humöret går upp och ner. Ena stunden känner jag mig glad och förväntansfull och nästa helt övertygad om att allt kommer gå åt helvete. Jag är konstant trött, men sover jättedåligt och de senaste två dygnen har jag bara sovit ca 8 timmar sammanlagt.
Finns det någon som har några tips på vad jag kan göra?
Tack för att du tog dig tid att läsa
/ Milschen
Jag behövde inte ens använda binda inatt, så nu håller jag tummarna.
