lady_vip
Trådstartare
Väcktes i morse vid 05.30 av knackning på dörren, en tjej som hade tyckt att något inte stämde i min hage när hon körde förbi...
En häst låg ner utan resten av flocken, misstänkte antingen att hästen fölade eller helt enkelt var död. Men när hon kom närmre såg hon att ena frambenet var avsparkat.
Hon knackade som sagt till slut på min dörr, efter att ha väckt hela grannskapet för att finna hästägaren, och berättade att en skäck fått sin ben avsparkat.
Slängde på mig kläder, fick tag på jour-vet och kastade mig i bilen, väl framme förstod jag att det inte var något att göra, fick tag på hästägaren och under tiden vi väntade på henne förberedde vi för avlivning. Självklart stod jag stand-by med transport om hon ville ta iväg honom.
Han fick avsluta sitt jordeliv där, lilla killen... Hela dagen har passerat i en dimma och jag kan inte föreställa mig ägarens svåra dag och tid framöver, ska försöka vara där för henne och har redan flyttat en del hästar och skickat hem 2... Bara för att vi ska känna oss tryggare, kan hända vilken häst som, när som helst, men vi ville ta bort all oro...
Usch, vet inte vad tråden egentligen handlar om, men man förstår verkligen hur fort ett hästliv kan vara borta. Hela vägen till hagen, den minuten det tog innan jag visste vilken häst det var (4 skäckar), det furktansvärda samtalet till ägaren och hennes skrik, gråt och förtvivlan... Och självklart det dåliga samvetet, trots att jag vet att det kunde hänt hur som helst...
En häst låg ner utan resten av flocken, misstänkte antingen att hästen fölade eller helt enkelt var död. Men när hon kom närmre såg hon att ena frambenet var avsparkat.
Hon knackade som sagt till slut på min dörr, efter att ha väckt hela grannskapet för att finna hästägaren, och berättade att en skäck fått sin ben avsparkat.
Slängde på mig kläder, fick tag på jour-vet och kastade mig i bilen, väl framme förstod jag att det inte var något att göra, fick tag på hästägaren och under tiden vi väntade på henne förberedde vi för avlivning. Självklart stod jag stand-by med transport om hon ville ta iväg honom.
Han fick avsluta sitt jordeliv där, lilla killen... Hela dagen har passerat i en dimma och jag kan inte föreställa mig ägarens svåra dag och tid framöver, ska försöka vara där för henne och har redan flyttat en del hästar och skickat hem 2... Bara för att vi ska känna oss tryggare, kan hända vilken häst som, när som helst, men vi ville ta bort all oro...
Usch, vet inte vad tråden egentligen handlar om, men man förstår verkligen hur fort ett hästliv kan vara borta. Hela vägen till hagen, den minuten det tog innan jag visste vilken häst det var (4 skäckar), det furktansvärda samtalet till ägaren och hennes skrik, gråt och förtvivlan... Och självklart det dåliga samvetet, trots att jag vet att det kunde hänt hur som helst...