Den sista tiden

[Lejonelle]

Sv: Den sista tiden

Angående att vara gammal så blev min förra hund nästan 16
Hon rände runt ute som en toka, åt som en häst, skällde och riktigt lyste av livsglädje.

(Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget men TS, jag känner med dig. Styrkekramar!)

Tack för det. Ja, sådan är min hund också. Jagar bort skatorna, sköter om reviret och äter bra. Men orkar inte lika länge, så visst är det på väg mot slutet.

 

[Milosari]

Sv: Den sista tiden

Tidigare hade jag en ganska fast linje; "när hunden inte kan springa fritt längre, då får det vara slut". Men nu sitter jag här med en egen gammal hund och inser att det är inte så enkelt. Hon vill ju helt enkelt inte springa så mycket längre, att spana på omgivningen och lukta på intressanta fläckar har blivit så himla mycket viktigare för min hund än det var förr. Det händer fortfarande flera gånger i veckan att hon får "busryck" och kutar runt som en dåre, men det är mycket tack vare att min "yngre" (10-åringen ) drar igång henne. Utan den yngre hunden tror jag att hon hade sprungit ännu mindre.

Det andra problemet är att det blir inte bara långsamt sämre som i en rät linje. Utan det handlar om dåliga dagar och sämre perioder. Däremellan är hon som vilken ung och frisk hund som helst, särskilt nu när de smäller raketer ute. Då går hon allra längst framme i kopplet och patrullerar gatorna så ingen dum unge får för sig att smälla när hon ser på . Men man kan liksom inte säga att "om en månad kanske det är dags", för då kanske hon är mycket bättre än hon är idag. Jag vet inte hur jag kommer tänka när det verkligen är dags, eller vad det är som avgör. Om det är så att hon har haft en riktigt dålig dag, eller en ganska kass vecka. Eller om det är någon isolerad händelse, som att hon får problem att gå i trappan eller resa på sig.

 

[LelleLilla]

Sv: Den sista tiden

ja för att nu vara riktitgt obekväm då,så är det ju att ta bort en frisk o kry hund då? om man måste ta bort hunden medan den ännu är bra?

Tar hellre bort en frisk och kry hund som får sluta sina dagar så lycklig, än att den ska behöva visa att den har ont. Fast nu låter det ju helknas när jag skriver det, då man självklart inte ska ta bort en hund i onödan... tror ju självklart heller inte att någon vill plåga sin hund i onödan. Min tanke är iallafall att jag inte tycker man ska låta det gå för långt. När hunden passerar ett visst åldersstreck kanske det trots allt är dags ibland.. innan krämporna hinner komma. Fast å andra sidan tror jag det är få som gör så, även om man tänker så.. Fast det är ju helt beroende på ras också, hur gamla de brukar bli, sen finns det ju -som alltid- de som blir äldre och yngre ändå. Så himla känslig/svår fråga.

Tänker själv på familjehunden (golden) där hemma som börjar bli till åren.. Hon har nog ett par år kvar och är fortfarande helt frisk och pigg (peppar,peppar!) men jag skulle nog ärligt själv ha svårt att ta bort henne bara sådär om hon inte är det minsta dålig.. Även om jag egentligen tycker att det vore mest rätt. INNAN hon blir det.

 

[movi]

Sv: Den sista tiden

Jag valde att ta bort min 10åriga riesentik nu i höstas medan hon fortfarande kunde springa och ha livskvalitet.

Jag kunde ha förlängt hennes liv med ca 6 mån, då hade jag varit tvungen att ta bort två tår och avlägsnat lite skit på hasen, bandagerad, tratt, halt och lytt, och då börja belasta sin D-höft, med risk för att den skulle rasa ihop helt.

Och släpa/bära in en hund för avlivning är inget alternativ för mig, jag skulle aldrig förlåta mig själv.

Så ser jag på min hund, att det kan inte bli bättre, bara värre, då avlivar jag innan vi har nått stadiet som jag aldrig skulle förlåta mig själv till att vi nådde!
En sista tjänst till min hund.

 

[otis]

Sv: Den sista tiden

Detta är första gången jag skriver så jag kanske har gjort något fel men ställer ändå en fråga . Avliva eller inte?
Hund som vid ca 7 månader fick vad vet trodde var epilepsi ca 8-12 vecor mellan anfallen, ingen medicin. Efter ca 8 mån ökar anfallen till nästan 1 i veckan, hunden sätts på fenemal och det blir ca 4-6 veckor mellan anfallen.
I oktober ökar anfallen igen, skickas till blå stjärnan där dom ul levern tar nya prover men hittar inget fel någonstans.

Den veterinären är skeptisk till ep diagnosen eftersom hunden inte är trött efter anfall utan helt pigg direkt efter och att han inte får några anfall nattetid Eftersom dom inte hittar något fel provbehandlas hunden med keppra en ep medicin,som inte gör någon nytta alls
Vid ett anfall tappar hunden kontrollen över sina ben dom rör sig okontrollerat han kommer om ingen håller honom att hamna på sidan ,efter några minuter är det mest skakningar i huvudet som kan hålla på några minuter till totalt ca 5 min
Under anfall är hunden helt medveten om vad som händer runt omkring,efter anfall är han helt pigg och opåverkad direkt
Så frågan är avliva eller inte

 

[Lejonelle]

Sv: Den sista tiden

Så frågan är avliva eller inte

För mig känns det konstigt att avliva en ung hund när man inte vet vad som egentligen är fel, men det finns förstås ekonomiska gränser för hur långt man kan gå. Tycker du ska ta kontakt med en bra klinik och prata igenom det hela ordentligt och sen ringa ditt försäkringsbolag. Bestäm dig innan för hur långt du kan gå, och känns ingen skuld vad du än bestämmer dig för.

En bekant till mig hade en schäfer som hade symptom som liknar det du beskriver. Fick felaktig EP-diagnos. Senare visade det sig att felet egentligen var någon sorts ovanlig B-vitaminbrist.

 

[Gnist]

Sv: Den sista tiden

Hunden har alltså gått odiagnosterad i ca 1 år?

Jag hade för länge sedan sett till att det gjorts en så uttömmande undersökning som möjligt på alla sätt och vis och om inga svar/indikationer till ett svar finns trots detta så beror frågan om avlivning eller inte ju som alltid annars på: Hur påverkas hundens livskvalitet och liv?

I mitt fall där hundarna är aktiva jakthundar hade det blivit avlivning. Det är ju en ren katastrof och fara för hundens liv om en hund under arbete på älg/björn får ett anfall där den tappar

"kontrollen över sina ben dom rör sig okontrollerat han kommer om ingen håller honom att hamna på sidan ,efter några minuter är det mest skakningar i huvudet som kan hålla på några minuter till totalt ca 5 min "

 

[otis]

Sv: Den sista tiden

Nej han fick diagnosen ep redan tidigt men det är nu dom börjat undra om det verkligen är så, kvar att kolla är att göra en ct röntgen av hjärnan för att se om dom kan se något, men oavsett vad dom ser säger dom att man inget kan göra bara få en diagnos.
Hunden verkar fullt frisk förutom när han har sina anfall har hitills alldrig hänt att han fått ett under hög aktivitet utan det är i lugna lägen.
Från början var jag helt säker på att självklart ta bort honom om det blev som det är nu, men som sagt det är lätt att flytta sina gränser.

 

[Lejonelle]

Sv: Den sista tiden

det kan inte bli bättre, bara värre, då avlivar jag innan vi har nått stadiet som jag aldrig skulle förlåta mig själv till att vi nådde!
En sista tjänst till min hund.

Fint uttryckt Movi. Precis så ser jag det också.

Till alla: Tack för ert engagemang. Idag har jag klippt min hund för sista gången och fattat mitt beslut. Om ingenting tillstöter som gör att det behöver bli tidigare ska jag boka en tid för avlivning i mars.

För precis som Movi säger, det kan inte bli bättre, bara värre, och det kommer att bli värre inom några månader. Just nu mår min hund bra och har bra effekt av sin hjärtsviktsmedicin men jag kan räkna med att sjukdomen springer ifrån behandlingen inom några månader. Enligt en ganska stor studie är den genomsnittliga behandlingstiden 11 månader från det att behandlingen sätts in till hunden antingen ändå avlider av hjärtsvikt eller dör av annan anledning.

Min hund ska dö medan han har god effekt av behandlingen och inte när han blivit dålig. Det är rätt beslut.

 

[Poxz]

Sv: Den sista tiden

Det är en svår fråga. Jag kan egentligen bara berätta hur vi resonerade med vår hund.

Han var nästan 11 år när han drabbades av schäfervinglighet och blev svagare och svagare i bakkärran. Vi förstod ju var det skulle sluta, men så var det ju den där stora frågan - NÄR är det dags?

Det märktes att han blev tröttare, men han hängde fortfarande med och verkade vara vid gott mod. Han blev lite ostadigare, men hade inga problem att resa sig eller gå, även fast han slingrade lite med bakdelen dåliga dagar. Ont hade han inte vad vi kunde märka och han åt precis som han brukade. Men så en dag, på väg ut på promenad, så ramlade han på verandan och kunde inte komma upp på en gång. I sina försök att resa sig så tog han i så han bajsade litegrann, och då var måttet rågat. Det här handlade alltså om en hund som var så noga med att inte bajsa på sin egen tomt att han, om han var dålig i magen, hellre kutade i full fart med magknip 20 meter bort till en järnvägsslänt och gjorde ifrån sig där.

Vi tog bort honom samma dag.
Han hade säkert kunnat hänga med i flera månader till, men den där händelsen avgjorde det hela.

Han brukade alltid bli lite nervös hos veterinären dessutom, men den här dagen när vi kom dit så gick han bara direkt in, utan minsta gnäll eller protester. Så det kändes, mitt i eländet, helt rätt.

 

[ako]

Sv: Den sista tiden

Tar hellre bort en frisk och kry hund som får sluta sina dagar så lycklig, än att den ska behöva visa att den har ont. Fast nu låter det ju helknas när jag skriver det, då man självklart inte ska ta bort en hund i onödan... tror ju självklart heller inte att någon vill plåga sin hund i onödan. Min tanke är iallafall att jag inte tycker man ska låta det gå för långt. När hunden passerar ett visst åldersstreck kanske det trots allt är dags ibland.. innan krämporna hinner komma. Fast å andra sidan tror jag det är få som gör så, även om man tänker så.. Fast det är ju helt beroende på ras också, hur gamla de brukar bli, sen finns det ju -som alltid- de som blir äldre och yngre ändå. Så himla känslig/svår fråga.

Tänker själv på familjehunden (golden) där hemma som börjar bli till åren.. Hon har nog ett par år kvar och är fortfarande helt frisk och pigg (peppar,peppar!) men jag skulle nog ärligt själv ha svårt att ta bort henne bara sådär om hon inte är det minsta dålig.. Även om jag egentligen tycker att det vore mest rätt. INNAN hon blir det.

Men allvarligt talat, tycker du verkligen att man bara krasst ska sätta en åldersgräns, typ "12 år- dags att dö!" även om hunden är hur pigg, frisk och livsglad som helst? Då tycker jag att avlivarhysterin har gått väl häftigt långt! SJÄLVFALLET ska vi inte utsätta våra djur för onödigt lidande, men är det verkligen lidande att vara en glad pensionär?

 

[ako]

Sv: Den sista tiden

Jag valde att ta bort min 10åriga riesentik nu i höstas medan hon fortfarande kunde springa och ha livskvalitet.

Jag kunde ha förlängt hennes liv med ca 6 mån, då hade jag varit tvungen att ta bort två tår och avlägsnat lite skit på hasen, bandagerad, tratt, halt och lytt, och då börja belasta sin D-höft, med risk för att den skulle rasa ihop helt.

Och släpa/bära in en hund för avlivning är inget alternativ för mig, jag skulle aldrig förlåta mig själv.

Så ser jag på min hund, att det kan inte bli bättre, bara värre, då avlivar jag innan vi har nått stadiet som jag aldrig skulle förlåta mig själv till att vi nådde!
En sista tjänst till min hund.

Klokt resonerat och gjort!

 

[ako]

Sv: Den sista tiden

Skönt att ha tagit beslutet, och skönt att ha studien att luta sig emot! Njut av era sista månader tillsammans! Kram

 

[Milosari]

Sv: Den sista tiden

Hade jag tänkt som du så hade jag säkert missat många fina år med min äldsta hund. Hon är en schäfernågonting och fyller 15 år i morgon. Det är ovanligt mycket för den typen av hund. De flesta schäfrar/blandningar lever väl i en 10-12 år? Säg att jag tagit bort henne vid 11 års ålder, då hade jag ju missat 4 år + den tid som är kvar av hennes liv?

Tills i våras så har hon inte visat några som helst ålderssymptom, förutom lite hormonrelaterade sjukdomar (cysta i juvret vid ca 8 års ålder och livmoderinflammation några år senare). Hela sommaren och hösten har hon gått på smärtstillande just för att jag ska vara säker på att hon inte har ont. För en månad sedan fick hon en kur cartrophensprutor, och svarade så bra på behandlingen att jag kunde låta bli att ge smärtstillande annat än vid behov.

Det som gör att jag ändå funderar i banorna kring avlivning är att det ena bakbenet inte lyder perfekt alla gånger. Ibland hamnar det lite i otakt och en gång har det hänt att tassen veks bakåt så att hon gick på tassens ovansida. Det räckte med att stå stilla en liten stund för att det skulle gå över, men ändå. Blir det något som återkommer så är det allvarligt. Dessutom så är ju musklerna påväg att tyna bort. Jag har börjat känna höftbenen allt tydligare. Så det håller ju inte i all evighet. Men när det är dags är omöjligt att sia om. Veterinären säger att hon kanske kan leva ett par år till. Jag tror det blir tidigare. Men vi tar en dag i taget och så får vi se vart det bär hän.