Sv: Den här artikeln People to avoid
Tycker det är en lysande sida, rolig men också tankeväckande. Det är lätt att som elev tro sig vara sämst i världen när man vill någonstans utan att veta hur, utan hjälp att hitta rätt knappar. Lätt att som lärare / tränare missbruka elevens beroendeställning genom att skylla misslyckandet på denne istället för att fundera på sin egen roll. Det är svårt att tänka till och ifrågasätta en auktoritär lärares metoder eller grundkunskap. Särskilt när man är ung, eller inte är utrustad med oändligt självförtroende.
Numera är jag väldigt noggrann innan jag "binder upp mig" hos en tränare, eftersom jag vet att jag snabbt hamnar i en elevroll där jag gör vad jag blir tillsagd ungefär. Så jag måste ifrågasätta och fundera kring metoder, mål och medel innan det är försent så att säga. Tycker jag är för gammal för att sitta och lära fel en gång till, sedan om det inte blir perfekt eller att det inte finns ett enda rätta sättet det gör mindre - bara det inte är helt fel.
Jag vet att här har diskuterats emellanåt hur dåliga de svenska rideleverna är som inte kan ta kritik... och hoppas att inte missförstås på den punkten. Jag tränar inte för att få höra hur duktig jag är - då kunde jag lika gärna låtit bli eller låtit mig beundras av en okritisk kompis - utan för att få konstruktiv kritik och tips på hur jag ska bli bättre. Jag tycker däremot inte att vag kritik eller personangrepp hjälper mig någonstans, lika lite som vag beröm. Ju mer specifik och konstruktiv tränaren är destu lättare att förstå och ta in vad som ska åtgärdas, eller vad som är bra och inte ska ändras.
Viss uppmuntran (behöver inte vara beröm om man inte förtjänar det, men det finns väl nästan alltid något gott hos varje ekipage) och ett respektfullt bemötande däremot är något jag ser som självklart. Man har som betalande elev faktiskt rätt att bli bemött som folk. Man har rätt att få veta hur man ska göra och varför det är bra. Rent psykologiskt blir det lättare att ta till sig kritik, att fortsätta trots motgångar, och få igång en dialog och kommunikation som möjliggör att man frågar när man inte förstår.
Har träffat flera tränare som menar att en känsla inte kan förmedlas, den måste man hitta själv. Och det må vara sant, men man kan få mer eller mindre hjälp att hitta dit. Har själv varit hopplös inom en helt annan sport, hittade överhuvudtaget inte rätt balans, handgrepp eller sikte för att kunna träffa det förbaskade målet. Fick hjälp av flera olika tränare som hojtade instriktioner som inte hjälpte, övade timmar i sträck (tills mjölksyran satte stopp), och en dag så träffade jag min mentor på det området. En vänlig själ som tog sig tid att titta på hur jag gjorde, var felet låg, fundera ut vilken metod som jag behövde för att hitta mer rätt och tog sig tid att förklara både hur det skulle kännas och rent tekniskt se ut. Efter den dagen träffade jag alltid, blev själv tränare och kunde hjälpa andra, lika hopplösa fall som jag just för att jag kände till hur svårt det kan vara.
Det är något jag tror kan överföras även till ridningen faktiskt - man kan förmedla det mesta, om man verkligen vill och försöker. Ridningen är komplex, men det är inte den enda rörelsen, sporten etc som är det. Jag menar, kan man lära sig cykla så borde man kunna lära sig rida - om inte som en cirkusartist så åtminstone tillräckligt bra för att inte göra helt fel?
Analysera muskelgrupper, senor och kroppsdelar i detalj hjälper t ex inte mig att hitta en känsla för någonting (och det var ju en av sakerna som hon varnade för på sidan). Vissa övningar eller rörelser kan däremot hjälpa en att hitta kroppsdelar eller nya rörelsemönster, bättre hållning eller balans eller så, så visst är detaljerna viktiga, men jag måste kunna placera in dem i en helhetsbild för att det ska funka i mitt huvud.
Har även träffat tränare som menar att målet är så långt borta så det är inte ens lönt att formulera det för sig själv, det går inte att beskriva eller det finns inte ett speciellt mål. Då blir det helt ointressant för mig. Någon slags mål behöver jag, för att veta vilken riktning jag ska gå åt liksom, vad man strävar efter, mot. Veta vad som är att närma sig eller fjärma sig från målet. Ridningen är inte vagare eller svårare än vad vi gör den till, och vem säger att man inte kan flytta upp målet efterhand? Eller ändra det, om man får nya fakta? Eller specificera det. Det behöver inte uppnås för att vara värdefullt, så länge man närmar sig det med hälsan i behåll hos både ryttare och häst.
(även fast ingen längre vill träna för henne)
)
