Samtidigt så är jag jättetrist över att relationen med DB blivit "förstörd" efter det som hände för några veckor sedan. Nu som vi äntligen kommit varandra så nära, vi hade börjat planera att jag skulle få träffa barnen, osv... Jag var nöjd och lycklig så som det var, även om inte allting var perfekt. Numera är det knappt vi skriver, och mest "smalltalk"... som jag sa till honom då när det begav sig så känns det som att allt vad jag tyckte var bra mellan oss gått förlorad. Och ja, det gör ont. Särskilt att han inte verkar bry sig något särskilt, eller vågar visa att han gör det.. Om jag är tysst en dag eller två så frågar han hur det är med mig, men that's it, liksom.
Så ja. Jag letar efter någon ny. Men det är skitsvårt.
Botten var bara nådd där när jag varit trevlig i ett halvår, lagt hur många timmar som helst på att hitta lösningar och han ändå bara var rent oförskämd tillbaka vad jag än sa eller erbjöd. Han kallade mig bland annat för "lilla våpet" 
