Det är alltid jobbigt att träffa någon där det är känslor inblandade, och speciellt så här i början. Jag har inte börjat noja än, men vi är ju alldeles i startgroparna, så det kommer nog säkerligen sen längre fram när/om vi fortsätter träffas. Jag är ju övertänkarens övertänkare!
Jag jobbar sent i morgon och sen kväll på torsdag, sen får han hem barnen till helgen så i dag är sista spikade kvällen vi kan ses, ev i morgon också beroende på hur sent det blir för mig, och ev på fredag beroende på när barnen kommer.
Jag tycker ändå det är lite skönt dom dagar det inte går att ses, dels så får jag landa på ett helt annat sett och reflektera över alltihopa, och sen är det lite mysigt att få (och skicka) lite meddelanden mellan varandra, det kan man ju inte göra när man väl umgås!
Tråkigt dock att det är så många dagar på raken sen när vi inte kan ses (pga barnen) men jag tänker att det löser sig i framtiden om man bestämmer sig för att satsa seriöst.
). Men, han själv har aldrig någonsin presenterat sig som sådan vad jag vet...
Jag får spader på folk som ser minsta sådana här grej som ett problem eftersom jag själv hela tiden bara ser lösningar. Det måste jag verkligen inte glömma bort mer!
