Dejtingtråden 31

Status
Stängd för vidare inlägg.
Snacketjejen menade tydligen det där med att vi skulle vara vänner, för nu har hon hört av sig och frågat om vår 'se film på distans'-dejt fortfarande är planerad. Som icke-dejt då såklart. Jag hade lite stängt ner och sagt hejdå emotionellt men nu vet jag inte alls. Nån som har erfarenhet av att faktiskt vara vän med någon en dejtat, och ändå haft åtminstone lite attraktion/känslor för?
 
Snacketjejen menade tydligen det där med att vi skulle vara vänner, för nu har hon hört av sig och frågat om vår 'se film på distans'-dejt fortfarande är planerad. Som icke-dejt då såklart. Jag hade lite stängt ner och sagt hejdå emotionellt men nu vet jag inte alls. Nån som har erfarenhet av att faktiskt vara vän med någon en dejtat, och ändå haft åtminstone lite attraktion/känslor för?

Jag har inga problem att vara vän med gamla dejter. Jag får ofta en hel del känslor även om jag typ aldrig blir kär, så det fungerar ju bra så. Min attraktion dör ganska snabbt med om jag vet att det bara är vänskap som gäller.
 
Snacketjejen menade tydligen det där med att vi skulle vara vänner, för nu har hon hört av sig och frågat om vår 'se film på distans'-dejt fortfarande är planerad. Som icke-dejt då såklart. Jag hade lite stängt ner och sagt hejdå emotionellt men nu vet jag inte alls. Nån som har erfarenhet av att faktiskt vara vän med någon en dejtat, och ändå haft åtminstone lite attraktion/känslor för?
Jag är vän med några av mina ex. Och också med några jag dejtat. Funkar kanon IOM att det är personer som är underbara även om de inte var rätt för mig kärleksmässigt. Jag vill ju ha kvar så bra folk i mitt liv.
 
Snacketjejen menade tydligen det där med att vi skulle vara vänner, för nu har hon hört av sig och frågat om vår 'se film på distans'-dejt fortfarande är planerad. Som icke-dejt då såklart. Jag hade lite stängt ner och sagt hejdå emotionellt men nu vet jag inte alls. Nån som har erfarenhet av att faktiskt vara vän med någon en dejtat, och ändå haft åtminstone lite attraktion/känslor för?

För mig fungerar det inte alls men jag tror det mer beror på att jag aldrig vill ha nya vänner 😅 Så när what ever vi haft ihop är slut har jag noll intresse kvar för personen. Låter säkert jättehemskt.
 
För mig fungerar det inte alls men jag tror det mer beror på att jag aldrig vill ha nya vänner 😅 Så när what ever vi haft ihop är slut har jag noll intresse kvar för personen. Låter säkert jättehemskt.
Ja, det är kanske där det skaver, att jag inte vet om jag har tid/ork/intresse av fler vänner. Samtidigt är hon ju en himla fin person, men det är lite krävande att upprätthålla vänskaper med folk som ändå bor relativt långt bort, jag har fullspäckat schema och så vidare. Samtidigt skulle jag må bra av lite fler vänner i mitt liv tror jag, om jag inte var så himla 'jag klarar mig minsann själv'-ig.

Svårt. Men hon är tillräckligt fin som person att det kanske är värt ett försök. Bara det inte är dumt av mig att liksom hoppa på en vänskap som jag sen kanske inte kan upprätthålla?
 
Ja, det är kanske där det skaver, att jag inte vet om jag har tid/ork/intresse av fler vänner. Samtidigt är hon ju en himla fin person, men det är lite krävande att upprätthålla vänskaper med folk som ändå bor relativt långt bort, jag har fullspäckat schema och så vidare. Samtidigt skulle jag må bra av lite fler vänner i mitt liv tror jag, om jag inte var så himla 'jag klarar mig minsann själv'-ig.

Svårt. Men hon är tillräckligt fin som person att det kanske är värt ett försök. Bara det inte är dumt av mig att liksom hoppa på en vänskap som jag sen kanske inte kan upprätthålla?
Relationer förändras över tid. Ingen hänger dig för att du inte kan prioritera en ny vän lika högt för all framtid. Klart du ska hoppa på vänskapståget!
 
Ja, det är kanske där det skaver, att jag inte vet om jag har tid/ork/intresse av fler vänner. Samtidigt är hon ju en himla fin person, men det är lite krävande att upprätthålla vänskaper med folk som ändå bor relativt långt bort, jag har fullspäckat schema och så vidare. Samtidigt skulle jag må bra av lite fler vänner i mitt liv tror jag, om jag inte var så himla 'jag klarar mig minsann själv'-ig.

Svårt. Men hon är tillräckligt fin som person att det kanske är värt ett försök. Bara det inte är dumt av mig att liksom hoppa på en vänskap som jag sen kanske inte kan upprätthålla?
I mitt fall har det ju inte bara varit en lite sval känsla av att "det är en fin person". Utan det har varit så där att man verkligen klickat och haft mycket stort utbyte av relationen, på vänskapligt plan då. Vissa connections är för mig speciella även om man inte har kärlekskänslor så kan man tycka att någon är så fantastisk. Sådana håller jag hårt i.
Nu har jag flyttat från Stockholm där jag levt nästan 35 år. Det innebär också att jag flyttat från många av mina vänner och bekanta. Men vissa personer behöver jag inte träffa ofta för att fortsätta med sin vänskap.
Och andra personer kanske liksom är lagom skoj att träffa lite då och då under mer lättsamma former bara.

Nu funkar ju inte alla som mig så klart! Men jag tänker att det behöver ju inte vara hugget i sten att man ska bli tighta kompisar bara för att man möts eller har kontakt. Även en vänskap måste ju kännas rätt. Jag ser det lite på samma sätt som dejtande i början av en eventuell vänskap. Man möts och ser om det är något man vill fortsätta med allt efter tiden går.
 
I mitt fall har det ju inte bara varit en lite sval känsla av att "det är en fin person". Utan det har varit så där att man verkligen klickat och haft mycket stort utbyte av relationen, på vänskapligt plan då. Vissa connections är för mig speciella även om man inte har kärlekskänslor så kan man tycka att någon är så fantastisk. Sådana håller jag hårt i.
Nu har jag flyttat från Stockholm där jag levt nästan 35 år. Det innebär också att jag flyttat från många av mina vänner och bekanta. Men vissa personer behöver jag inte träffa ofta för att fortsätta med sin vänskap.
Och andra personer kanske liksom är lagom skoj att träffa lite då och då under mer lättsamma former bara.

Nu funkar ju inte alla som mig så klart! Men jag tänker att det behöver ju inte vara hugget i sten att man ska bli tighta kompisar bara för att man möts eller har kontakt. Även en vänskap måste ju kännas rätt. Jag ser det lite på samma sätt som dejtande i början av en eventuell vänskap. Man möts och ser om det är något man vill fortsätta med allt efter tiden går.
Hm. Ja, alltså jag håller med om att det inte behöver vara hugget i sten, men jag har ju också känt mer än en sval känsla. Vilket är ganska ovanligt för mig faktiskt, jag knyter inte an så lätt och verkligen inte till människor som jag bara pratar med online/träffat enstaka gånger. Jag bara vill inte försätta mig i en situation där jag blir vän med henne och sen går runt och är olyckligt kär. Inte för att jag är förälskad nu direkt, så snabbt får jag inte såna känslor, men jag vet med mig att jag ibland har lite svårt att känna skillnad på förälskelse och bara en riktigt god vän. Och det blir förvirrande ibland.

Men, jag sa jag till att se film ihop. Får bränna broarna som de kommer sen :)
 
Har fortfarande paus på relations-dejting fronten, men haft fullt upp på vänskaps-dejting fronten! Vi är en grupp på cirka sju pers som bor nära varandra, totalt är vi tolv har jag för mig som börjat liksom umgås i grupp och ha kontakt med varandra. Vi brukar säga att det är så skönt att ha en "flock" att stötta sig mot! När jag flyttat in i nya lägenheten ska jag nog försöka börja dejta igen :)
 
Trots att jag ändå anade och egentligen känner mig bekväm med diagnosen jag fick precis innan jul så innebär ändå varje nytt moment som berör den och min psykiska hälsa ganska mycket ångest. Till slut tog jag mod till mig (och ångrade mig tusenfallt 😅) att fråga om The Guy ville se introföreläsningen tillsammans. Jag hade ändå skjutit upp det så mycket att jag redan fått nästa del och är stressad över det. Han hade kommenterat när jag berättade om den att han gärna också såg den men förstod att jag säkert ville se den först innan jag ev skickade länken till honom.

Jag var endel obekväm innan vi började men hade ändå vant mig en tid vid tanken. Han är verkligen perfekt avdramatiserande för mig bara genom att vara sig själv. Han frågar aldrig något men vill jag prata får man inga sådana bullshitskallpratssvar utan bara helt sakliga och det är alltid bara jag som avgör om jag vill att det ska bli personligt eller inte. Jag har ganska svårt än att reflektera över min vardag i förhållande till all ny info och vill mest bara observera. Små saker av igenkänning kan göra mig halvt förstörd helt oförberett och det är läskigt. När jag frågar saker får jag på sin höjd personliga svar i stil med att jag får ju ta till mig det jag känner att jag har nytta av för egen del. Det är verkligen jätteskönt att inte bli bemött med otaliga frågor om Hur Fungerar Just Du vilket jag upplever väldigt jobbigt. Fick sitta i hans knä, blev pussad på kinden otaliga gånger (älskar verkligen den egenskapen av små gulliga gester som görs typ omedvetandes ❤) och åt Ben n Jerry's. Det tog 1 h att ta sig igenom första halvan på 30 min pga så mycket paus och diskussion och då försökte vi verkligen få det avklarat pga jag ville bli klar haha. Kändes väldigt tryggt och skönt faktiskt och jag mådde bara bra? Så fin känsla.
 
Har fortfarande paus på relations-dejting fronten, men haft fullt upp på vänskaps-dejting fronten! Vi är en grupp på cirka sju pers som bor nära varandra, totalt är vi tolv har jag för mig som börjat liksom umgås i grupp och ha kontakt med varandra. Vi brukar säga att det är så skönt att ha en "flock" att stötta sig mot! När jag flyttat in i nya lägenheten ska jag nog försöka börja dejta igen :)

Så mysigt det låter. Kanske skulle börja kompisdejta. svårt dock i dessa tider. Och för att jag typ aldrig har tid. Men tanken känns väldigt fin, det kommer ju snart en period då jag har mkt ledig tid så kanske kanske...
 
Så mysigt det låter. Kanske skulle börja kompisdejta. svårt dock i dessa tider. Och för att jag typ aldrig har tid. Men tanken känns väldigt fin, det kommer ju snart en period då jag har mkt ledig tid så kanske kanske...

Jag träffade ett nytt gäng ett halvår innan corona drog igång. Det var faktiskt väldigt trevligt att vara en del av en grupp utan att vara supertajt med någon. Väldigt avslappnat att kunna komma när det passade. De träffas fortfarande men jag har inte träffat dem sedan corona men hade tänkt joint igen när det är över. Har ju precis som du häst så jag brukade bara vara med någon helgkväll då och då medan de träffades och spelade varje vecka o sedan även på helgen och ibland ännu mer. I olika konstellationer hela tiden. Supermysigt faktiskt! Jag känner ju också lite som @Nahar att jag borde utvidga mina sociala kretsar lite och det var perfekta lagom komplementet till nära jobbkollegor och hästvänner. Kände jag höll på att bli totalt folkskygg ett tag och sökte då upp dem :)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 544
Senast: Imna
·
Relationer Hej alla kloka bukepersoner! Undrar lite hur ni upplever det här med att bli kär? Jag har alltid haft svårt att släppa in folk och rätt...
2
Svar
22
· Visningar
2 325
Senast: Triangul
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp