Ja, tanken var att han skulle komma hit och så är det väl fortfarande, men corona har ju inte direkt gjort det enklare. Nu är väl planen lite mer att han ska jobba i Amerika något år innan han kommer hit, även om det såklart känns tråkigt.
Sen skulle jag ljuga om jag sa att det senaste året inte har varit tufft för relationen. Vi skulle ha träffats minst tre gånger, men nu blev det ju inte en enda gång istället. Han har behövt vara hemma mycket och är då mycket upptagen så att vi inte har kunnat prata, och så har jag varit upptagen med att skriva examensarbete. Vi har inte bråkat eller något, det är mer att man känner att det inte är så bra som det kan vara och att det blir ansträngt. Mycket känns så himla självklart när vi träffas och är tillsammans, och när man inte fått känna den känslan på över ett år blir det tufft. Men vi jobbar på och ingen av oss är redo att ge upp.