Jag är rätt böjd att hålla med. Jag tror också att den här sämre framgången inte bara gäller i vården, utan i andra sammanhang också. Och jag kan bli lätt frustrerad på att man lägger fokus på att ANMÄLA för att hämnas i stället för att försöka lösa problemet, oavsett om det gäller dagisfakturan eller vården.
I mina migrängrupper rasar folk då och då över vården och trådarna kan bli halvt rabiata av folk som råder att kriga och anmäla. Cirka en person brukar försöka tipsa om andra vägar till vård - och det är jag.
Detsamma ser man här på buke där trådar om bråk om en stallplats kan innehålla råd som ANMÄL (vart då) eller POLISANMÄL. För hästens skull, lös det, känner jag bara.
Just denna företeelse du beskriver, känns väldigt svensk.
Anmäl och sätt dit.
För om man inte är nöjd så måste någon ha gjort fel, och en syndabock måste vi utse.
I verkligheten är det sällan enkla, linjära samband.
Jag tänker nu på exempelvis rapporter om hur vården orsakar att människor med sämre utbildning har mycket sämre överlevnad i olika cancersjukdomar.
Det påståendet är problematiskt eftersom bidragande orsaker till sämre överlevnad bland lågutbildade människor jämfört med högutbildade är att lågutbildade röker mer (en jättestor riskfaktor för cancer, som alla vet) och att lågutbildade många gånger kommer senare till diagnos (de söker många gånger i ett senare skede) vilket gör att den behandling som kan leda till bot för den person som sökt och fått sin diagnos tidigt, inte längre är aktuell för den person som sökt och fått sin diagnos sent.
Sedan har vi en del som är svår att fundera kring och analysera, och det handlar om kommunikation.
Jag försöker här inte lägga skuld på varken ena eller andra parten, utan mer reflektera över om det ens är ett problem men jag har försökt snudda vid det när det gäller olika språkbakgrund.
"Vården" är ju inte bättre än att vi försöker lyssna på vad patienten försöker berätta. Olika språkbakgrund, och det behöver inte vara svenska jämfört med arabiska eller engelska utan det kan vara olika sätt att uttrycka sig inom ett och samma språk, ger olikheter i kommunikation.
Om en person säger "jag är sjuk" så vet ju personen precis vad den menar. Jag, å andra sidan, har inte en susning förrän jag får en tydligare beskrivning.
"Vad menar du med sjuk?" "Vilka symtom har du?"
"Jag är dålig."
Det blir svårtolkat och är kanske aningen tillspetsat men inte så långt från sanningen med jämna mellanrum.
Så om "vårdens" personal och den som söker vården använder sitt i och för sig gemensamma språk på väldigt olika sätt, ökar risken att "vården" inte tänker rätt.
"Vården" leds in på fel spår pga att man tolkat innebörden i ord och uttryckssätt olika.
Där kan det tänkas finnas förklaringar till en del olikheter, även om jag avsiktligt försöker uttrycka mig väldigt svävande nu (eftersom jag inte vet utan mer försöker fundera över orsaker till olikheter).
Att olikheter skulle bero på ett förakt mot människor med kortare utbildning vågar jag påstå att det inte handlar om.
Däremot, som sagt, en kommunikationsmässig svårighet som inte självklart kan läggas ena eller andra parten till last, och som inte är helt enkel att försöka lösa.
Dessutom i fåtalet fall, exempelvis människor som trots 26-30 år i Sverige fortfarande inte lärt sig svenska och som är analfabeter på eget språk, förekommer det att det inte går att ge rätt information och instruktioner så att människor faktiskt förstår hur en behandling är avsedd att genomföras och därmed får man avstå från den behandlingen (om felaktigt förfarande innebär stora risker).
Det är ju faktiskt också så att mer vård inte alltid betyder bättre vård (jag tänker på att man skickar folk på en radda undersökningar i onödan pga att det inte går att förstå vad problemet egentligen handlar om).