Jag har en bekants vän som jag har känt (känt till) sen tonåren. För ett tag sen kom denne hem till oss med sitt barn som var sååå hästintresserad men föräldrarna tyckte det var dyrt med ridlektioner. Barnet fick rida och barnen "fann" varandra.
Mitt andra barn blev dock (som alltid när jag får ta hand om andras ridande barn) utanför. Min fulla uppmärksamhet krävs och jag lämnar aldrig ett barn ensam med en häst. Detta barn har klart uttryckt att det är så tråkigt när andra barn kommer och rider för då blir det så att detta barnet blir utanför. Syskonet är äldre och det är oftast barn i dennes ålder som kommer.
De äldre barnen fann varandra och lekte vidare inne och de ville träffas igen. Men den här familjen bor långt bort härifrån, vi kommer aldrig åka dit och det är så uppenbart att det är själva hästbiten som fick den att söka upp oss. Det sista jag vill är att barnen skall få "kompisar" som egentligen är här för hästarnas skull och inte för mina barns skull.
Idag kom frågan igen om vi hade tid i helgen men det hade vi inte på riktigt. Jag tycker det är svårt i och med att mitt äldre barn gillade det andra barnet men jag känner att det här är inte för mitt barns skull utanför hästens skull.
Dessutom så blir mitt yngre barn alltid det tredje hjulet, alla föräldrar som har varit här vill ju stå och titta när deras barn rider och jag kan inte involvera tre barn på samma gång tillsammans med en häst vilket innebär att mitt yngsta barn känner sig ensam och utanför och att jag ägnar massa tid åt andra barn.
Hur resonerar ni andra som råkat ut för liknande situationer?
Mitt andra barn blev dock (som alltid när jag får ta hand om andras ridande barn) utanför. Min fulla uppmärksamhet krävs och jag lämnar aldrig ett barn ensam med en häst. Detta barn har klart uttryckt att det är så tråkigt när andra barn kommer och rider för då blir det så att detta barnet blir utanför. Syskonet är äldre och det är oftast barn i dennes ålder som kommer.
De äldre barnen fann varandra och lekte vidare inne och de ville träffas igen. Men den här familjen bor långt bort härifrån, vi kommer aldrig åka dit och det är så uppenbart att det är själva hästbiten som fick den att söka upp oss. Det sista jag vill är att barnen skall få "kompisar" som egentligen är här för hästarnas skull och inte för mina barns skull.
Idag kom frågan igen om vi hade tid i helgen men det hade vi inte på riktigt. Jag tycker det är svårt i och med att mitt äldre barn gillade det andra barnet men jag känner att det här är inte för mitt barns skull utanför hästens skull.
Dessutom så blir mitt yngre barn alltid det tredje hjulet, alla föräldrar som har varit här vill ju stå och titta när deras barn rider och jag kan inte involvera tre barn på samma gång tillsammans med en häst vilket innebär att mitt yngsta barn känner sig ensam och utanför och att jag ägnar massa tid åt andra barn.
Hur resonerar ni andra som råkat ut för liknande situationer?