Danmark óch Norge ställer sig upp för Schäferns framtid

[AraSlei]

Alltså, detta är jätteintressant.

En sak som jag funderar på är om blandrasaveln har liknande stamträd.

Om jag exempelvis skulle para min pudel med en labrador skulle de två inte ha några gemensamma gener. Men längre bak?

Säg om min pudels morfarsfar och farfarsfar var samma hane, liksom labradorens morfarsfar och farfarsfar var samma hane, hade inaveln inte blivit lika hög som om båda föräldrarna var pudlar?

(Nu är detta inte på något sätt aktuellt, min tik är kastrerad, men jag försöker förstå hur en blandras med två inavlade föräldrar kan vara mindre inavlade än en renrasig hund med inavel 6 generationer bakåt.)

Din pudels morfarsfar och farfarsfar kommer inte vara samma hund.

Min uppfödare har gjort testparning med en av sina labbehanar med en flatcoated pga diskussioner inom flatklubben om utavel. De korsades friskt i början av 1900-talet, och registrerades sedan i respektive ras efter fenotyp (utseende). Problemet för flattarna var att det långhåriga anlaget sällan kom i generation ett utan först i generation två, och därför registrerades de flesta valparna som labradorer. Det är en av anledningarna till att labbarna har en bredare avelsbas än flatcoaten.
Trots att detta är typ 100 år sedan, fick den testparningen en COI på 5%.
Så om din pudel skulle paras med en labrador, där öppna stamböcker sinsemellan inte förkommit i alls samma utsträckning som flat/labbe, så skulle COI förmodligen vara mycket låg om ens något.

gCOI mäter andelen gener som är likadana på mammans och pappans sida. Alltså spelar det ingen roll om de i sin tur har en hög inavelsgrad - deras gener är inte samma.

 

[AraSlei]

Detta ser ju betydligt sämre ut.
Men, jag hävdar att även en blandras hade kunnat ha ett liknande släktträd.

Sen anser jag att över 200 valpar är för mycket. Det måste till en begränsning hur många kullar en hane får vara pappa till.

Så klart kan den ha det, det säger jag inget emot. Men en renrasig labrador med full stamtavla och en renrasig typ schäfer med full stamtavla, kommer i princip garanterat lämna 0% COI.

Gud ja, 200 valpar efter en och samma hane är idiotiskt i min mening. Särskilt när stamtavlan ser ut sådär. Det var lite min poäng

 

[ufot]

Din pudels morfarsfar och farfarsfar kommer inte vara samma hund.

Min uppfödare har gjort testparning med en av sina labbehanar med en flatcoated pga diskussioner inom flatklubben om utavel. De korsades friskt i början av 1900-talet, och registrerades sedan i respektive ras efter fenotyp (utseende). Problemet för flattarna var att det långhåriga anlaget sällan kom i generation ett utan först i generation två, och därför registrerades de flesta valparna som labradorer. Det är en av anledningarna till att labbarna har en bredare avelsbas än flatcoaten.
Trots att detta är typ 100 år sedan, fick den testparningen en COI på 5%.
Så om din pudel skulle paras med en labrador, där öppna stamböcker sinsemellan inte förkommit i alls samma utsträckning som flat/labbe, så skulle COI förmodligen vara mycket låg om ens något.

gCOI mäter andelen gener som är likadana på mammans och pappans sida. Alltså spelar det ingen roll om de i sin tur har en hög inavelsgrad - deras gener är inte samma.

Tack för ditt svar.

Det är jag som inte riktigt förstår det här med inavel och COI.

Eller, ja inavel vet jag vad det är. Det är skillnaden mellan inavel och COI jag inte förstår.

Hur kan COI vara så högt om det först finns inavel 6 generationer bak?

Är högt COI lika ”farligt” som hög inavelsgrad?

Nej, min pudel har inte samma morfarsfar och farfarsfar. Jag tog det som ett exempel. Min pudel har låg inavelsgrad. Kollade precis och 6 generationer bak finns det inget färgat överhuvudtaget.

 

[AraSlei]

Tack för ditt svar.

Det är jag som inte riktigt förstår det här med inavel och COI.

Eller, ja inavel vet jag vad det är. Det är skillnaden mellan inavel och COI jag inte förstår.

Hur kan COI vara så högt om det först finns inavel 6 generationer bak?

Är högt COI lika ”farligt” som hög inavelsgrad?

Nej, min pudel har inte samma morfarsfar och farfarsfar. Jag tog det som ett exempel. Min pudel har låg inavelsgrad. Kollade precis och 6 generationer bak finns det inget färgat överhuvudtaget.

COI och inavel är samma sak
Problemet är att inavelsgrad uträknad på stamtavlor är begränsad. Det kräver dels kompletta stamtavlor och dels att stamtavlorna faktiskt stämmer till 100%. Vilket de kanske inte alltid gör.

Därför är genetisk COI det enda sättet att ta reda på den faktiska inavelsgraden, eftersom den jämför vilka gener som är precis likadana på moderns som på faderns sida, oavsett hur stamtavlan ser ut.

Och jag tycker det är oroväckande att gCOI blir såpass hög på en stamtavla som på pappret ser väldigt bra ut.

Man kan ju grotta massor i detta - din pudel kan ju ha skyhög COI även om den på sex generationer inte har någon gemensam nämnare. I sjunde generationen kan den ju teoretiskt ha samma hundar överallt, men eftersom vi bara räknar på sex generationer i avelsdata så…

Om man jämför en brittisk imports stamtavla i avelsdata jämfört med på t ex KCs sida, är skillnaden enorm. Frågan vi kan ställa oss är - hur mycket kan vi lita på avelsdata?

Hanen som har massor med valpar som jag lade upp på innan hade 2,3% i inavelsgrad på avelsdata - på KC har han 9,9%. Där är det uträknat på 23 generationer varav 9 är kompletta.

 

[Kajsalisa]

Så mycket prat om inavel men var finns faktan på att det är just inaveln som gör hundarna sjuka? Kanske har missat det i tråden.

 

[AraSlei]

Så mycket prat om inavel men var finns faktan på att det är just inaveln som gör hundarna sjuka? Kanske har missat det i tråden.

Inavel per se behöver ju inte vara ett hälsomässigt problem. Men om problem uppstår så blir det snabbt ganska drastiskt när hundar i en ras är genetiskt nära besläktade.
T ex som med PRA och SD2 i labradoraveln, där två hanar som visade sig bära på just det har mer än 6000 valpar efter sig. Det upptäcktes ju inte förrän ett par generationer senare, när generna redan var spridda lverallt och poppade upp i dubbel upplaga både här och där. Tack och lov är den typen av matadoravel sällsynt idag, och vi har ju gentester som verktyg för att undvika att det blir problem.
Sedan finns det ju inavelsdepression, att individer med hög inavelsgrad får mindre kullar osv. Det har ju pratats mycket om det i t ex svenska vargstammen.
Hundar/vargar verkar ju dock vara tåliga för en hög inavelsgrad.

På sikt är den största risken med en hög inavelsgrad att avelsbasen blir mindre och mindre.

Med det sagt är inte inavelsgraden något som jag tycker ska trumfa allt, men jag tycker nog att det ska användas som ett verktyg för att analysera om en kombination kan vara lämplig eller inte, precis som t ex index.

 

[Dentaku]

Så mycket prat om inavel men var finns faktan på att det är just inaveln som gör hundarna sjuka? Kanske har missat det i tråden.

Inavel ökar risken för dubblering av gener, inklusive recessiva gener för sjukdomar(dvs sjukdomar där det krävs att man ärvt anlag från båda föräldrarna för att sjukdomen ska bryta ut). För hög inavel leder till något som kallas inavelsdepression, där ansamling av dåliga anlag som i sig kanske inte alltid ger direkta sjukdomar, men som ger lägre fertilitet och svagare individer med sämre motståndskraft och överlevnad.

COI är just en statistisk beräkning över risken att en individ ska ha fått samma anlag från båda sina föräldrar.

 

[Snurrfian]

Jag måste läsa igenom när jag har tid innan jag öppnar upp tråden igen.
Snurrfian

 

[Gunnar]

Jag har läst lite och raderat en del inlägg, men behåller nog tråden låst om inte ett antal hör av sig om att de vill fortsätta i den.